LucyVida

Har just kommit hem från jobbet och ska göra mig i ordning inför en helkväll med mamma. Först ska vi äta något gott hos henne och sedan gå på teater..vilket jag älskar, mamma också för den delen:) Teater är som bio fast mer levande, mer personligt, mer intimt och mer påträngande. Det är därför inte alla gillar eller klarar av att se teater tror jag. Det blir för nära på något vis.

Min mamma är förresten ingen "vanlig" mamma. Utöver mammarollen är hon både superwoman och hjältinna för mig. Hon har uppfostrat mig och min bror på egen hand, hon begriper innebörden av att kämpa för att få det att gå ihop och att ingenting är gratis här i livet. Lika mycket tur som hon har i kärlek just nu, lika mycket otur har hon haft. Efter att ha levt ensam med oss i nära 15 år fann mamma kärleken igen 1996 i en underbar styvpappa till mig och min bror som var halvvuxna då. Men han dog ifrån henne alldeles för fort, redan efter fyra år, i cancer. Min mamma blev änka och ensam igen vid 45 års ålder. Det fantastiska med min mamma är att trots svåra motgångar i livet har hon alltid kommit och vuxit sig starkare ur varje tråkig situation eller händelse. Hur jävligt det än har varit, så har hon haft förmågan att se det ljusa i tillvaron ändå, och att TÄNKA KÄRLEK i allt hon gör. Det har jag också lärt mig tack vare mamma. Jag tror att kärlek kommer till människor som är öppna och mottagliga för det, därför har min mamma trots sin eviga sorg efter min styvpappa, lyckats hitta kärleken igen i en helt fantastisk man. Mamma har även lärt mig om självständighet, att leva i nuet så gott det bara går och att aldrig räkna med någon annan under några  som helst omständigheter. Absolut inte så att själv är bäste dräng. Det är inte så jag menar. Både mamma och jag omger oss med härliga vänner och familjer där vi ömsesidigt stöttar, hjälper och älskar varandra villkorslöst. Det handlar snarare om att ha en insikt i att hela ens värld kan vändas upp och ner väldigt fort och att man kan förlora mycket eller allting nästintill i ett ögonblick. Ta alltså ingenting för givet, och försök att förlika dig med tanken om att du kanske står där ensam kvar en dag, det har hon lärt mig. Mycket har jag lärt av min mamma som du förstår och det är jag otroligt tacksam för. Hade det inte varit för henne hade jag ju inte varit den jag är idag. Något som jag tyvärr inte fått med mig är hennes otroliga styrka. Om jag hade haft hälften av den hade jag varit lycklig. Jag är en mes och sjukt rädd när det kommer till sånt som rör sjukdomar och sjukhus. Imorgon ska jag vaccinera mig mot svininfluensan och jag är så SJUKT tacksam för att mamma följer med mig när jag ska ta sprutan. Löjligt va? Jag är nästan 30 år och ska ha mamma med mig för att ta en spruta. Mm, jag är fånig:) Men nu är det som det är. Glad är jag iallafall att hon är med mig och håller handen imorgon, min lilla mams♥