Lucy goes poetic 1996
Jag har haft mina stunder då jag drömde om att bli poet..Som jag kunde skriva av mig på den tiden:) Jag snackar främst mina högstadie- och gymnasieår. Alla tråkiga mattelektioner, jag minns att pennan ville något annat då.. Och inte hade jag svårt att finna inspiration heller. Det fanns alltid NÅGON att lägga energi på, att vara olyckligt kär i:) Som mitt försök till någon sorts kärleksförklaring här nedan..hittade denna text när jag städade ut mina garderober (!) Jag minns faktiskt vem jag skrev den här dikten till. En av mina första kärlekar som envist dröjde sig kvar i mitt hjärta under många år..Jag tror aldrig att han förstod hur mycket han verkligen betydde för mig. Men ibland är det så det ska vara..En del saker är inte menade, men minnena av det som var..det man kände då.. kan man gömma i sitt hjärta och ta fram och le åt ibland. ♥
Låt mig flyga med dig, låt mig gå i dina spår,
Som en ängel som aldrig funnit någon ro
Jag vill se vem du är
Känna din själ genom ögonen,
Genom hela vackra dig
Jag vill vara där när du andas, nära dig, trygg i din famn
Denna skatt som jag aldrig ens varit i närheten av,
Vill jag erfara, vill jag ta del av,
Vill jag leva
Som en dröm finns du där, men när jag vill ha dig här
Bryter sanningen ner mig
Får mig att förstå hur liten jag är
Mina ord må vara stora, mina känslor större ändå
Men det räcker ej till
Det kan ej få mig dit jag vill
Hur jag än ber, önskar, hoppas och gråter mig längtansfullt svag
Jag borde ej misströsta, då jag fick uppleva dig en stund
Då var du min, bara min
Jag längtar tillbaks!
Jag har lärt mig att vårda det jag har, alla minnen jag har kvar
Men minnen kan skära, de kan riva, göra ont,
Om man saknar som jag
Saknar Honom som jag..
Vi var en dröm, men ändå ej
För aldrig var det så abstrakt,
Åh nej.
Som en ängel som aldrig funnit någon ro
Jag vill se vem du är
Känna din själ genom ögonen,
Genom hela vackra dig
Jag vill vara där när du andas, nära dig, trygg i din famn
Denna skatt som jag aldrig ens varit i närheten av,
Vill jag erfara, vill jag ta del av,
Vill jag leva
Som en dröm finns du där, men när jag vill ha dig här
Bryter sanningen ner mig
Får mig att förstå hur liten jag är
Mina ord må vara stora, mina känslor större ändå
Men det räcker ej till
Det kan ej få mig dit jag vill
Hur jag än ber, önskar, hoppas och gråter mig längtansfullt svag
Jag borde ej misströsta, då jag fick uppleva dig en stund
Då var du min, bara min
Jag längtar tillbaks!
Jag har lärt mig att vårda det jag har, alla minnen jag har kvar
Men minnen kan skära, de kan riva, göra ont,
Om man saknar som jag
Saknar Honom som jag..
Vi var en dröm, men ändå ej
För aldrig var det så abstrakt,
Åh nej.
Kommentarer
Trackback
