LucyVida

Idag har jag och min älskling varit tillsammans i 2 år. Tiden går så fort men ändå inte. Det känns som att jag och Blunder varit själsfränder i evigheter. Samtidigt kunde det lika gärna varit igår som han knackade på min dörr med sin första kärleksförklaring till mig, Too soon. Han läser mig som en öppen bok, jag kan honom innan och utantill. Han vet mina brister. När jag är arg, stressad eller upprörd lämnar han mig ifred för han vet att i det läget är det just egentid jag behöver för att komma tillbaka utvilad och glad. När jag är ledsen, när jag känner mig värdelös, när jag går in i mig själv tröstar han som bara han kan. Han håller om mig i timmar och låter tystnaden tala för han vet att just då finns det inga ord i världen som kan få mig på fötter igen. På samma sätt får han mig även att skratta så mycket att jag får kramp i ansiktet. Han dansar löjliga danser för mig så att jag ligger dubbelvikt i soffan. Jag dansar för honom så att han blir alldeles stum. Jag berättar mina historier om alla djuren som aldrig tar slut. Om Vincent, Tågge, Grisen och Hästen och Blunder bara ler. Han älskar mina historier därför slutar jag aldrig berätta dom. Jag är nämligen som allra lyckligast när min älskling är glad. Du ser, vi dansar med varandra.

Blunders engagemang är inte av denna värld och ibland funderar jag på om jag verkligen förtjänar all den kärlek han ger mig. Jag vill tro att jag gör det. Jag vill tro att jag ger honom lika mycket och mer därtill. Det är min avsikt och jag hoppas att min kärlek når fram till honom. 2010 har minst sagt varit ett prövningarnas år för oss. Inte för att vi någonsin tvekat på varandra, inte för en sekund. Lika mycket kärlek som vi delar med familj och nära vänner, lika mycket negativ energi fortsätter att kretsa omkring oss. Lycka är kanske få förunnat, sann kärlek är kanske ännu färre förunnat. Inte för att det är en ursäkt, men iallafall en förklaring till varför inte alla i vår omgivning känner samma glädje med och för oss två. Avundsjuka och egoism, allt annat än klädsamma egenskaper. De gör fina människor till fula människor. Men det räcker nu. Det går inte att bryta ner vår kärlek. Blunder och jag har växt oss starkare ur det gångna årets stormar. Det finns inget som kan rubba oss och det vore väl fan om inte 2011 ska få bli vårt år. Det kommer det att bli. Det står redan skrivet i stjärnorna..