25 oktober 1999
Jag såg min barndomskärlek idag och kände mig plötsligt väldigt inspirerad till att rota i min gamla dagbok igen.. Den kärlek som jag en gång kände för honom känner jag inte idag, den ligger varsamt bevarad i mitt barndomshjärta och hör den tiden till. Men visst är det härligt med minnen från den där allra första kärleken?
Ur "Kära Dagbok":
25 oktober, 1999:
Det är underligt.
En viss person har än idag förmågan att vända upp och ner på hela min värld,
att få mig knäsvag.
Såhär har jag inte känt sedan balen, då jag sist träffade honom.
N är det jag talar om, som vanligt.
Jag vill vara med honom, känna honom.
Det finns något där mellan oss i luften.
Jag undrar bara vad det är..
När du ser på mig på det sättet,
då rör du mig med din blick.
Jag vill ha mer,
konkret beröring.
Men jag får inte.
Det är knappt jag får tänka tanken ens.
Du finns inte här för mig.
Inte på det sättet.
Inte så ofta som jag önskar.
Trots det, så när du ser på mig,
stannar världen till en liten stund.
Då är det bara du och jag.
Ingenting annat räknas eller har någon form av betydelse.
Jag längtar så efter dig.
Men jag får inte.
Den enda som får längta efter dig är din flickvän.
Och hon, är tyvärr inte jag..
Kram Lucy
Kommentarer
Trackback
