Vi ställer upp för Helsingborg..?
Satt och ströbläddrade i Lokaltidningen efter jobb idag och höll på att sätta Nutellaburken i halsen när jag kom till en valkampanjsannons. Mitt intresse för politik är svalt därför är ämnet inte särskilt ofta på bloggen heller. Och jag blir arg på mig själv över att när jag väl väljer att diskutera inom ämnesområdet så är det det mest fördomsfulla, bakåtsträvande och kunskapsbefriade partiet av dem alla som jag ägnar uppmärksamhet åt.
Vill SD enbart provocera? Är deras kampanj ett skämt eller vill de verkligen bli tagna på allvar? Ska jag skratta eller gråta? Mest skrämmande av allt, hur har okunskapen lyckats få ett sådant fäste att det utvecklats till ett "seriöst" parti med inflytande? Jag vet. Jag bör inte vara förvånad. Detta är inget nytt. Men att vi inte kommit längre i våra värderingar år 2010 är sorgligt.
Utdrag ur Lokaltidningen v.30:
Vi ställer upp för Helsingborg
Kjell Dahlin, 64 år, chaufför och medlem i SD tycker om att arbeta med äldre- och ungdomsfrågor och anser att skolan ska anordna traditionella kyrkliga skolavslutningar samt att skattefinansierad modersmålsundervisning ska tas bort.
Om Kjell hade varit min pappa hade jag skämts. Jag hade skämts så mycket att jag valt att adoptera bort mig själv till föräldrar med större hjärnor, hjärtan och mindre okunskap. Jag hade propagerat för att vatten är alla gånger fan så mycket tjockare än blod. Sedan hade jag tackat min lyckliga stjärna varje kväll för att jag inte anammat mina biologiska föräldrars främlingsfientliga åsikter och mentalitet.
Kanske drar jag detta till sin spets men hur kan Kjell och hans anhängare av SD tro att någonting blir bättre av att reducera den skattefinansierade modersmålsundervisningen? Vilka effekter förväntar sig Kjell av ett sådant genomförande? Vill han verkligen att modersmålsundervisningen ska bli en klassfråga och att enbart en del kan ta del av den? Och på vilket sätt ställer han på så vis rimligen upp för individen och samhället, i det här fallet Helsingborg?
Jag tror att ni förstår vad jag menar.
Jag har ägnat SD och det här inlägget alltför mycket energi, jag vet. Det är bara så sorgligt. Och när jag tänker på det är det inte så konstigt att världen ser ut som den gör när sådana som Kjell finns och gör vår tillvaro så mycket fulare än vad den egentligen är. Förmodligen fick Kjell inte tillräckligt mycket kärlek som liten. Och den tanken ger mig mer än tillräckligt med motivation. Motivation till att om jag någonsin blir förälder så kommer jag överösa det lilla knyttet med så mycket kärlek att det enbart lär sig att älska och inte hata. Det är det minsta och samtidigt mest ansvarsfulla jag kan göra för världen idag, som jag ser det.
Tankar från ett nu sömnigt huvud.
Natti natt
Vill SD enbart provocera? Är deras kampanj ett skämt eller vill de verkligen bli tagna på allvar? Ska jag skratta eller gråta? Mest skrämmande av allt, hur har okunskapen lyckats få ett sådant fäste att det utvecklats till ett "seriöst" parti med inflytande? Jag vet. Jag bör inte vara förvånad. Detta är inget nytt. Men att vi inte kommit längre i våra värderingar år 2010 är sorgligt.
Utdrag ur Lokaltidningen v.30:
Vi ställer upp för Helsingborg
Kjell Dahlin, 64 år, chaufför och medlem i SD tycker om att arbeta med äldre- och ungdomsfrågor och anser att skolan ska anordna traditionella kyrkliga skolavslutningar samt att skattefinansierad modersmålsundervisning ska tas bort.
Om Kjell hade varit min pappa hade jag skämts. Jag hade skämts så mycket att jag valt att adoptera bort mig själv till föräldrar med större hjärnor, hjärtan och mindre okunskap. Jag hade propagerat för att vatten är alla gånger fan så mycket tjockare än blod. Sedan hade jag tackat min lyckliga stjärna varje kväll för att jag inte anammat mina biologiska föräldrars främlingsfientliga åsikter och mentalitet.
Kanske drar jag detta till sin spets men hur kan Kjell och hans anhängare av SD tro att någonting blir bättre av att reducera den skattefinansierade modersmålsundervisningen? Vilka effekter förväntar sig Kjell av ett sådant genomförande? Vill han verkligen att modersmålsundervisningen ska bli en klassfråga och att enbart en del kan ta del av den? Och på vilket sätt ställer han på så vis rimligen upp för individen och samhället, i det här fallet Helsingborg?
Jag tror att ni förstår vad jag menar.
Jag har ägnat SD och det här inlägget alltför mycket energi, jag vet. Det är bara så sorgligt. Och när jag tänker på det är det inte så konstigt att världen ser ut som den gör när sådana som Kjell finns och gör vår tillvaro så mycket fulare än vad den egentligen är. Förmodligen fick Kjell inte tillräckligt mycket kärlek som liten. Och den tanken ger mig mer än tillräckligt med motivation. Motivation till att om jag någonsin blir förälder så kommer jag överösa det lilla knyttet med så mycket kärlek att det enbart lär sig att älska och inte hata. Det är det minsta och samtidigt mest ansvarsfulla jag kan göra för världen idag, som jag ser det.
Tankar från ett nu sömnigt huvud.
Natti natt
Kommentarer
Trackback
