LucyVida

Så var domedagen kommen. En sömnlös natt var över och en ny måndag tog vid imorse när jag slog upp mina blå (-grå). Kl. 12.40 var den tid jag fått till mitt årliga besök. Riktigt dålig tid, som jag såklart försökte ringa och ändra, helst till kl. 8 eller tidigast möjligast. Saker som jag våndas och har ångest inför, exempelvis en tenta, uppkörning, eller något så trevligt som ett gynbesök vill jag helst ha undanstökat så fort som möjligt. Ser ingen anledning att dra ut på obehagligheter. Jag vandrar ändå bara omkring som en zombie fram tills eländet är överstökat. Då alternativet till att ta 12.40-tiden idag var att vänta till augusti efter semestern var det dock inget snack om saken. Självklart behöll jag den tid jag fått på vykortet som damp ner i brevlådan förra veckan. Att våndas hela juli och därmed under min semester är nämligen inget alternativ. Inget tilltalande iallafall. Kl. 12.35 knackade jag således på hos herr tandläkare, tätt följd av min kära mor. Jag skojar inte. Jag är 30 år och behöver fortfarande ha mamma vid min sida när jag går till tandläkaren. Urlöjligt jag vet. Men som tur är så har jag världens bästa tandläkare (OCH mamma givetvis:) som är medveten om min nästintill maniska tandläkarskräck. Och vet ni vad det bästa är med honom? Han tycker inte alls att jag är fånig. Han ifrågasätter inte mina nojor överhuvudtaget. Han bara är. Lugnet själv. Precis vad jag behöver, när jag ligger helt utlämnad och bortom kontroll i den förbannade stolen. Det spelar ingen roll att jag fyllt 30 på papperet, i den här stolen blir jag aldrig vuxen, bekände jag för min tandläkare idag. Och han bara ler och fortsätter kleta banan på mina tänder, tryggheten själv. Min hjälte. Idag var andra året i rad som jag inte hade något hål eller andra hemskheter att rätta till. Bra jobbat för att vara mig, äntligen är våndorna slut för den här gången. Ha det gott och ha en skön semester så ses vi nästa år! säger jag med största leendet när jag går därifrån. Aldrig går väl ett år så fort som när det kommer till hemskheter som tandläkarbesök? Nåväl, det får bli en annan dags huvudbry.