Högre än alla himlar
Känns som att det är dags att peka ut de aktuella syndabockarna som gör att mitt bloggande inte sker särskilt frekvent nuförtiden. Nr.1: Min träning. Tro det eller ej, men har kommit igång riktigt bra och trodde aldrig att jag skulle säga det igen men jag älskar det! Synd att jobbet tar upp så mycket tid, annars hade jag tränat ännu mer. Känner ett sånt himla sug och pepp igen efter step, aerobics, styrkeövningar och vanlig hederlig gympa och mår så himla bra när jag är mitt uppe i det och när jag är klar. Det här är verkligen jag. Jag börjar äntligen känna igen mig själv igen. Är jättekul att vara tillbaka!:)
Det finns ytterligare en anledning till mitt dåliga bloggande och det är Högre än alla himlar. Bokmalen i mig väcktes på nytt när jag var på Kreta med tjejerna och jag har faktiskt fortsatt läsa med stort intresse sedan jag kom hem och in i vardagen igen. Högre än alla himlar är Louise Boije af Gennäs efterlängtade comeback och första delen av en trilogi. Underbar bok, Boijes språk är så nära, så lätt att ta till sig. Karaktärerna i hennes bok är också väldigt lätta att lära känna. Det känns som att det är mina kompisar nu som jag läser om. Vi har uppstudsiga Liv, överbeskyddande Stefan, egocentriske Victor, försiktiga Pella och världsmedborgaren Jalle. Sist men absolut inte minst har vi Sanna, den karaktären som jag mest känner igen mig själv i och som är berättaren i den här första boken av tre.
Just nu är min största önskan att Högre än alla himlar aldrig ska ta slut, eller åtminstone vara fram tills den andra boken släpps. Men jag tror dessvärre inte att någon av mina önskningar slår in..Är för övrigt fortfarande helt starstruck efter mitt möte med Louise på Bokmässan i Göteborg. Vi pratar om kvinnan som räddade mitt senare 90-tal på flera nivåer. Stjärnor utan svindel, som är storsäljaren av hennes romaner, fick mig att vakna, öppna ögonen och börja förstå vad kärlek handlar om. Jag var bara 16 år när jag läste den och det känns som att det kom att bli en slags brytpunkt för mig. Som livet före och efter Stjärnor utan svindel. Låter lite galet, jag vet:) Men kan inte förklara det bättre. På Bokmässan fick jag iallafall tillfälle att förklara för Louise hur viktiga hennes böcker var för mig under mitt 90-tal och hur hon på många sätt berikade mitt tonårshjärta. Jag tror att hon blev glad och kände sig smickrad eller något. Det såg så ut iallafall. Jag kunde ana en lätt rodnad på hennes kind när jag överöste henne med lovord. Själv såg jag ut som en dränkt katt som stått ute alltför länge i ett ösregnigt Göteborg och köat för att hinna in till Boijes boksignering. Men det hör inte hit..:)
Sedär ja, nu har jag ju lyckats blogga igen.
Helt plötsligt händer det.
Det finns ytterligare en anledning till mitt dåliga bloggande och det är Högre än alla himlar. Bokmalen i mig väcktes på nytt när jag var på Kreta med tjejerna och jag har faktiskt fortsatt läsa med stort intresse sedan jag kom hem och in i vardagen igen. Högre än alla himlar är Louise Boije af Gennäs efterlängtade comeback och första delen av en trilogi. Underbar bok, Boijes språk är så nära, så lätt att ta till sig. Karaktärerna i hennes bok är också väldigt lätta att lära känna. Det känns som att det är mina kompisar nu som jag läser om. Vi har uppstudsiga Liv, överbeskyddande Stefan, egocentriske Victor, försiktiga Pella och världsmedborgaren Jalle. Sist men absolut inte minst har vi Sanna, den karaktären som jag mest känner igen mig själv i och som är berättaren i den här första boken av tre.
Just nu är min största önskan att Högre än alla himlar aldrig ska ta slut, eller åtminstone vara fram tills den andra boken släpps. Men jag tror dessvärre inte att någon av mina önskningar slår in..Är för övrigt fortfarande helt starstruck efter mitt möte med Louise på Bokmässan i Göteborg. Vi pratar om kvinnan som räddade mitt senare 90-tal på flera nivåer. Stjärnor utan svindel, som är storsäljaren av hennes romaner, fick mig att vakna, öppna ögonen och börja förstå vad kärlek handlar om. Jag var bara 16 år när jag läste den och det känns som att det kom att bli en slags brytpunkt för mig. Som livet före och efter Stjärnor utan svindel. Låter lite galet, jag vet:) Men kan inte förklara det bättre. På Bokmässan fick jag iallafall tillfälle att förklara för Louise hur viktiga hennes böcker var för mig under mitt 90-tal och hur hon på många sätt berikade mitt tonårshjärta. Jag tror att hon blev glad och kände sig smickrad eller något. Det såg så ut iallafall. Jag kunde ana en lätt rodnad på hennes kind när jag överöste henne med lovord. Själv såg jag ut som en dränkt katt som stått ute alltför länge i ett ösregnigt Göteborg och köat för att hinna in till Boijes boksignering. Men det hör inte hit..:)
Sedär ja, nu har jag ju lyckats blogga igen.
Helt plötsligt händer det.
Kommentarer
Trackback
