Vad gör du med mig, december?

Det är nånting särskilt med december. Det går inte att ta på men det är en speciell känsla i kroppen.

Sökandet efter magi och saker som inte går att förklara.

En önskan och vilja om försoning. Kanske är det för att man vill ha ett bra avslut på det gångna året.

För hur man än ser på det så känns ju december som det sista kapitlet. En summering.

Drömmarna och förhoppningarna om något bättre är väl aldrig så stora som i just december när

ett nytt år knackar på dörren.


Och kärleken.

Kärleken känns väl aldrig så påtaglig som i just december.

Jag minns en jul när jag var så hjärtekrossad som man bara kan vara.

Det enda jag önskade mig i julklapp den julen var att få höra tre små ord - jag älskar dig -

från någon som inte gjorde det längre.

Att vara singel känns väl aldrig så jobbigt som just vid jul.

Att leva med världens bästa man känns extra mycket

på julafton.


Hade det nu bara kommit lite snö också så

kanske jag börjar tro på tomten igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0