LucyVida

Jag har haft en helt fantastisk helg hittills. I fredags var det bio, god mat och gott snack med finaste Frida och Johan. Frida och Johan kan allt om att föda barn och renovera hus, känns det som iallafall:) Känns bra för oss gröngölingar att ha någon att ventilera med och skulle vi, mot all förmodan, någonsin bli intresserade av att köpa hus så vet vi garanterat vem vi ska prata med:)

Igår tog jag igen en hel del förlorad tid med Carin. Vi strosade på stan och tog en fika på Ebbas. Jag älskar Ebbas fik men fikar alltför sällan. Ska bli bättre på det. Det var supermysigt. Efter regnet kändes det nästan som vår. Men man vågar ju knappt hoppas.. Gott tecken att jag dock var tvungen att ta av mig sjalen när jag promenerade hem. Det kändes varmt! Skön känsla.

Idag finns jag bara. Det är skönt det med. Jag spelar lite rumble, unnade mig en sen frukost. Räddat blommorna så gott jag kan på balkongen. De fryser de små stackarna, men det blir bättre.

Och när det kommer till Det är okej att känna och Ung cancer så är jag förmodligen den sista som ser den här filmen. Men jag har inte varit redo innan. Jag har vetat att jag skulle gråta. Jag har vetat att den skulle vara fantastiskt bra. Och jag vet hur viktig den är. Men cancer är cancer. De flesta kan idag relatera till det på något sätt. Och det kan riva upp starka minnen.

Igår tog jag mig mod och kraft att se den. Det tycker jag att du också ska göra om du inte redan sett den.

Och sprid den till alla du känner, för det är verkligen helt okej att känna.