Tacksamhet
Jag har så otroligt fantastiska och omtänksamma människor i min omgivning. Familj, vänner, kollegor. Alla och var och en är de bästa av de bästa och ibland måste jag bara stanna upp och begrunda det faktum att jag är så väldigt, väldigt lyckligt lottad. Jag är aldrig ensam, om det inte är självvalt. Jag behöver aldrig fundera särskilt länge eller vara rädd innan någon är där och fångar upp mig. Så många finns där för mig och så många vill hjälpa. Och ibland känns det så oförtjänt från min sida. För vad ger jag tillbaks? Vissa saker och handlingar går ju aldrig att återgälda. Då känner jag mig otillräcklig. Men jag försöker i alla lägen att vara en minst lika god fru, dotter, syster, vän och kollega tillbaka. Jag gör verkligen så gott jag kan. Och jag hoppas så att det når fram.
Livet alltså. Bara stanna upp och älska det här livet!
