6 månader, bvc och läkarbesök
Jag bara måste återge den fantastiska dialogen från veckans besök på bvc. Love är nu 6 månader och det var dags för läkarbesök i onsdags. Efter den vanliga rutinkontrollen med vikt, längd och huvudmått lämnade behagliga bvcBarbro rummet och kvar var jag, Love, läkaren som skulle utföra kontrollen och en läkarstudent. Det kändes som att rummet frös till is. Jag har träffat samma läkare i samband med Loves tremånaderskontroll och fick ungefär samma intryck då. Kall, tystlåten, ocharmig men säkert mycket kunnig. Hon sa nästan ingenting vid det tillfället vilket lämnade mig något förvirrad och osäker. Hallå, jag är helt grön. Det här är min första bebis. Är han ok eller?? Jag pratade med Barbro om det efteråt och hon menade att säger dom ingenting under kontrollen så ska man tolka det som att det är positivt. Då är allt ok.
Ok! Puh! Skönt!
I onsdags pratade läkaren desto mer.
Läk - Vid den här kontrollen går vi igenom olika moment som bebisen förväntas klara av vid 6 månaders ålder, säger hon och vänder sig till läkarstudenten. Och så kryssar vi i ett plus om bebisen kan, ett minus om den inte kan och ett M om mamma säger att bebisen kan.
Läk - Ok då börjar vi. Kan bebisen rulla över från rygg till mage, tvärtom och rulla runt rent allmänt?
Jag (och skjut mig för att jag alltid ska vara så ärlig i såna här situationer) - Alltså, han kan ju men han är inte särskilt glad för det..
Läk - Vadå?
Jag - Ja, Love har aldrig varit särskilt glad för att rulla runt. Och ligga på mage avskyr han. Funkar bara några minuter sedan blir han frustrerad.
Läk - Men ligga på mage SKA de kunna vid 6 månaders ålder. Och rulla runt från sida till sida!
Jag - Ja, alltså som sagt han kan ju. Men han är inte glad i det! I sömnen rullar han runt en massa på alla möjliga håll men jag kan inte säga att det händer särskilt ofta när han är vaken.
Läk - Jaha, då kryssar vi i ett M här då eftersom mamma säger att han kan, säger hon med sarkastisk ton och vänder sig till läkarstudenten.
Jag - (och skjut mig för att jag aldrig kan hålla min mun stängd när jag känner mig trängd) Jaja, gör du det. Kan tänka mig att ni får fylla i en massa M under de här kontrollerna!
Pinsam tystnad.
Läk - Då fortsätter vi, säger hon och kommer fram till Love som ligger på skötbordet. Nu ska vi se om han kan sitta. Hon fattar hans händer/armar och säger nåt i stil med hej och hå och uppmanar honom att dra sig upp till henne i sittande position.
Love ler sitt vanliga leende och följer med. Och så sitter han där. Själv. Lite skakigt. Men han sitter själv.
Jag - Han var stark i rygg och nacke väldigt tidigt och han sitter nästan själv nu. Kanske är det för att han blev så överbakad. Jag gick ju nästan tre veckor över tiden, säger jag och försöker lätta upp stämningen.
Läk - Men det här är alldeles för tidigt, säger hon med skeptisk ton. Sitta ska de inte kunna göra förrän de är runt 8 månader.
Jag - Ok Love! Då backar vi bandet lite! Det här ska du inte kunna än, säger jag för att skämta till det.
Ingen skrattar.
Ja. Det var ett litet utdrag från vår fantastiska session i onsdags. Jag skulle kunna gå på ännu längre. Många fler underliga, tvetydiga och motsägelsefulla kommentarer fälldes. Men läkaren avrundade ändå med att han är ju en jättefin kille. Och så fint samspel vi ser mellan mor och barn!
Det tackar vi för. Och förhoppningsvis är det de enda orden som jag kommer att minnas när det gått en tid. För det är ändå det enda som spelar någon roll i slutet av dagen.
Men man kan verkligen bli osäker för mindre när man är en grön förstagångsmamma. Vid bebis nr. 2 när jag har lite mer kött på benen ska jag vara tuffare. Det har jag lovat mig själv!
Kommentarer
Trackback
