LucyVida

Det har gått snart ett och ett halvt år sedan jag själv gjorde ett aktivt val och fortfarande blir jag så ledsen och upprörd när frågan kommer upp och man ska behöva stå till svars för sitt val. Att det ska vara något skamfyllt att inte amma. Att man helt enkelt är en sämre mamma om man väljer bort amningen. Precis som med allt annat så är det väl för fasiken upp till varje kvinna att göra vad man själv och bebisen mår bäst av? I alla andra frågor som rör oss kvinnor och våra kroppar då håller vi minsann ihop. Men när det kommer till hur vi väljer att mata våra barn, då råder det krig och vi delas snabbt in i två läger.

 

Sist ut i raden är storbloggaren Dessie, nybliven mamma som funderar på att sluta amma. Hur många haters finns det inte därute som är snabba att kommentera? Och varenda en är kvinna.

Jag skäms. Fy vad jag skäms för oss kvinnor när det kommer till det här. Som nybliven mamma är man redan sårbar, hyfsat vilsen och utelämnad på många sätt. Vidrigt är det att man ska behöva känna sig som en dålig mamma för att man gör det ena eller det andra valet vad gäller matningen då.

 

Det är inte en skam att välja flaskan framför bröstet och jag förstår inte hur det kan vara så provocerande i mångas ögon år 2014. Däremot är det en skam att vi kvinnor dömer ut istället för stöttar varandra.

Det sistnämnda borde vara en självklarhet.