Två frågor eller ska vi säga påståenden som jag fått höra ganska många gånger sedan jag gick tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten är "men visst är det skönt att få träffa och prata med vuxna människor igen" och " är det inte härligt att börja tjäna pengar igen".
Och jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska svara när jag hamnar där. Särskilt inte på det förstnämnda. Det är ju inte så att jag varit inlåst med en eller flera bebisar i 14 månader med noll tillfällen till stimulans rent intellektuellt. Förmodligen är det min hjärna som funkar lite skruvat eftersom det är den bilden jag får upp i mitt huvud varje gång jag får höra den frågan. Den desperata arbetslängtande mamman eller pappan som nästintill springer till jobbet första arbetsdagen efter föräldraledigheten och alla andra dagar efter det i resten av livet för att man suttit inlåst med skrikande bebisar som det inte går att prata med. Ahhhh! Och så håller dom sig för öronen, i mitt huvud. Och så tycker dom att det är som att ha semester, varje dag man får vara på sitt arbete i åtta timmar. Minst. För allt är ju semester i jämförelse med att gå hemma och vara föräldraledig.
Jag vet inte hur andra mammor och pappor har det men jag har träffat massor av vuxna människor under min föräldraledighet. Bl.a. på babysimmet, på BVC , öppna förskolan, barnrytmiken och när jag hängt med mina vänner, både de med och utan barn. Om att "träffa och prata med vuxna människor" endast är relaterat till arbetslivet och de vänner och kollegor man har där så förstår jag varför man frågar. Visst är det skoj att ha jobbkompisar men man har väl ett socialt liv utanför jobbet också? Det hade åtminstone jag både innan och efter jag fick barn.
Och sen det här med hur gött det är att tjäna pengar igen. Jag vet inte det alltså. Dels för att jag inte sitter med den fetaste lönen förmodar jag så skillnaden har väl inte varit så markant för mig och sen för att är det något jag kommit på sedan Love kom till världen så är det hur lite pengar faktiskt spelar roll i mitt liv. Och hur onödigt och osunt slösig jag var med pengar när jag bara hade mig själv att lägga varenda krona på. Är det något som jag ägnat väldigt lite tanke och tid åt under min föräldraledighet så är det pengar. Snarare har jag blivit positivt överraskad av hur lite man faktiskt klarar sig på. Hur lite man egentligen behöver. För att vara lycklig.
Så nej, med handen på hjärtat kan jag inte instämma i den allmänna föräldrakören och ropa "jaaaa hurra!!!" på ovanstående påståenden.
Men det är ju inte första gången jag är ufot i gruppen heller.
Mvh,
En skruvad men lycklig mamma