LucyVida

Celine och Henrik,

Ständigt möter och springer vi på massor av människor. Nya kontakter och band knyts, en del är enbart tillfälliga för stunden, andra varar för en längre period. Få varar livet ut.

Det är sannerligen inte varje dag som man ramlar in i någon där man mer eller mindre direkt upptäcker en klockren kemi och överensstämmelse. Som att allting faller på plats. Tyvärr Henrik, just i det här fallet talar jag inte om kärleken mellan dig och Celine. Det här handlar om en annan sorts kärlek, vänskap. Livslång vänskap vågar jag nog tillägga vid det här laget.

Celine, minns du allra första dagen på Campus? När du och jag blev ihopparade inför den där första uppgiften som vi skulle lösa tillsammans. Tänk, där stod vi. Två nyfikna och lite obekväma främlingar som fram till det ögonblicket endast hade en sak gemensamt, valet av utbildning. Idag, nästan 10 år senare och med ett helt decennium av äventyr tillsammans i bagaget undrar jag vad vi INTE har gemensamt. Med dig är allting okonstlat och okomplicerat. Du har en värme och ödmjukhet som är så Du. Det är svårt att beskriva i ord men i ditt sällskap är jag trygg, det är okej att bara vara och det är precis det vänskap handlar om, hur klyschigt det än må låta.

Med Henrik vid din sida ser jag numera en lite annorlunda Celine. Så mycket gladare, lugnare men framförallt starkare. Det finns inget så rogivande som att se sin bästa vän i harmoni så stort tack till dig Henrik, för ditt goda inflytande på Celine och för att du gör henne så lycklig.

Idag är vi här för att fira er och er kärlek till varandra och ni är verkligen så fina tillsammans. Så lika på så många sätt. Ni munhuggs lika bra. I spel är ni lika dåliga förlorare, eller fuskare..vilket är det nu Henrik? Skämt åsido, underhållningen är alltid på topp i ert sällskap och ni är bara så härliga att vara med. Jag är så stolt och lycklig över er mina vänner.

Det pratas väldigt mycket i år om det kungliga bröllopet som inträffar i juni. Denna snackis kan och kommer att pågå för en väldigt lång tid framöver. Men för min del spelar det mindre roll. Jag har idag varit på det kungligaste bröllopet någonsin. Ikväll sa Celine JA till Henrik och allt var perfekt. Det ger hopp, om kärleken. Victoria må vara Sveriges kronprinsessa och allt men damn it, ikväll fick Kungen sin Drottning och tvärtom. Inget snack om saken.

Oj vad hela ESC dog för mig just nu. Krävs nog lite sömn för att samla tankarna kring detta spektakel. Vägrar kalla det fiasko dock. Anna levererade bättre än någonsin. Det var ljusår starkare än i finalen i Globen. Framträdandet var felfritt. Oj oj, vad var det som gick fel egentligen? Jag förstår inte. Känns konstigt.

Det här var min favorit som gick vidare från deltävling 1 i ESC.
Men ikväll hejar jag självklart på Anna!

Ok, äntligen. Efter 6 långa säsonger får vi ett slut på "Lost", den absolut mest lovande tv-serien under 00-talet. Tyvärr urartade den någonstans mellan säsong 2 och 3. Ändå, trots alla flippar och frågetecken har jag aldrig slutat titta. Varför? Förmodligen för att (den naiva?) drömmen om ett snyggt slut aldrig riktigt lämnat min hjärna och hjärta. Självklart har jag en orealistisk önskan om att alla mina frågor kommer att bli besvarade i det här sista avsnittet, en förhoppning om att en och annan rollfigur kommer att återförenas och leva happily ever after. Självklart kommer ingen av mina drömmar att slå in. Jag är övertygad om att jag kommer att bli besviken och förmodligen sitta med ännu fler frågetecken och icke ihopknytbara säckar när det här extra långa avsnittet är över. Men vet du, det gör inte så mycket. Jag är bara så lättad och glad över att äntligen få ett slut på det här eländet. Nu börjar det..

Har du sett sista avsnittet? Eller gav du kanske upp för längesen?

Jag har inget roligt alls att bidra med för tillfället. Känner mig tråkig och oinspirerad. Men det är dags att rycka upp sig nu och ladda batterierna. Det här är ju inte vilken vecka som helst. Det här är veckan då Miss Dion ska stå brud och säga JA JA JA till sin älskade. Kommer att bli så vackert, gäller att ha med sig ett förråd av näsdukar bara och vattenfast mascara..:)

Allra sötaste
♥

Idag är jag för trött och bakis ..för att skriva så lägger upp gårdagen i bilder istället. En tilltänkt enkel kräftskiva slutade i så mycket mer. Tack för igår kära vänner!:)

Om 7 veckor åker vi till Skiathos!
Nedräkningen har börjat..
♥

Har kollat in Anna Bergendahls första repetition i Oslo. Imponeras fortfarande av hennes förmåga att ständigt leverera med tanke på sin unga ålder. Det är inte bara på scen som hon känns sjukt avslappnad och bekväm. Lyssnade på en intervju med henne på P3 för ett par veckor sedan och även genom radion lyckas hon tränga igenom med sina förnuftiga resonemang och behagliga röst. Blott 18 år och med en insikt och inställning till livet som jag trodde var något som kom med just ålder och erfarenhet. Tydligen inte. Trots att jag tycker att "This is my life" känns både slätstruken och uttjatad vid det här laget så vill jag så innerligt att det ska gå bra för Anna i Oslo. Tack vare en vinnande personlighet och scennärvaro anser jag att framträdandet är så mycket starkare än låten. Befarar att det finns en risk för att hon bara blir en i mängden bland alla andra lugna ballader i tävlingen, något som hon dock verkligen inte är..

Har just sett sista avsnittet för säsongen av Vampire Diaries, och det kommer hela tiden tillbaka till den här scenen som jag för övrigt kommer att leva på i väntan på kommande säsong. Om jag fick välja en vampyr i hela universum att spendera mitt liv med hade jag valt Damon, utan tvekan.

The eccentric singer, 23, has revealed how she penned her song Speechless for her dad, to try to persuade him to have a vital heart operation.

Det här framträdandet är så innerligt att det får mitt hjärta att gå sönder
♥

Söndagen den 16:e maj visar kalendern idag. Och tittar man ut, eller sätter foten i det gröna konstgräset på balkongen känns våren och början till sommaren längre bort än någonsin. Värmen måste komma snart..den bara måste det. Har iallafall haft en skön dag hemma, pysslat i lägenheten. Påbörjat Johan Theorins "Blodläge". Och nu kommit hem efter en tur till Maxi. Hittade kräftor till en alltför tidig eller något sen kräftskiva som vi ska ha med bästa vännerna på fredag. Kommer att bli grymt trevligt. Är som sagt bara söndag idag, men längtar redan till fredag..så är det:) Nu blir det mys i soffan, lite snacks och "The blind side" med Sandra Bullock.

Jag var helt slut när jag ramlade in i lägenheten igårkväll. Det är hårt och slitsamt att shoppa en hel dag i Malmö, tuffare än en "vanlig" arbetsdag. Men så mycket roligare:) Det blev en hel del fönstershopping, måste hålla i pengarna nu. CSN vill ha sin beskärda del i slutet av månaden och i början av juni ska vår Greklandsresa betalas. En tråkig och en rolig utgift, synd att de inte tar ut varandra. Självklart blev det ett besök hos favoriten Monki igen och givetvis gick jag inte helt tomhänt därifrån. Det händer liksom inte, särskilt inte när de har ett passande  erbjudande om 30 % rabatt vid köp av tre varor. Betänk att min karaktär redan sjunker till en avsevärt låg nivå så fort jag sätter min fot inne i Monkis värld. När butiksbiträdet, nej förlåt det var faktiskt inte hennes fel, när CARRO sedan sticker upp erbjudandet framför näsan på mig då är det kört för min del. Min tanke är då inte: hmm kanske hittar jag tre plagg härinne till en schysst summa, kul! Oh no, det tänds en eld i mina ögon och jag går direkt på jakt och plockar åt mig allt som kommer i min väg för att därefter stå med problemet och behöva välja ut tre saker som ska få följa med mig hem. Det är inte lätt att vara Monkis drömkonsument, en massa krav följer med denna titel må ni tro.  Men jag försöker att inte se det så allvarligt. Vi snackar iallafall helt rimliga och bra priser och man har väl rätt till åtminstone en last här i livet? Som om jag inte har flera..:) Utöver två supersnygga tröjor fick även Ikmo följa med mig hem. Ikmo är en av flera medlemmar i Monkifamiljen (som man givetvis kan samla på...) Jag hittade även finaste sandalerna på Bianco till bröllopet som stundar om ett par veckor och så fyndade jag söta armband på Baglady.

Ovannämnda klipp införskaffades i sällskap av Carro. Allra bästa shoppingsällskapet vill jag lova, och vi hann utbyta både en och flera hemligheter under vår dag tillsammans igår. Carro och jag träffas inte särskilt ofta så när vi väl gör det har vi en massa gott snack att ta igen. Och när det kommer till kärleken, vilket det alltid gör så har jag bara några klyschiga råd att ge min vän; lev i nuet, ta en dag i taget, FÖLJ DIN MAGKÄNSLA  (den ljuger aldrig) och se tiden an. Tid kan göra underliga saker med oss och hur vi uppfattar saker och ting. Något som känns helt rätt idag behöver inte längre kännas lika klockrent om 3 månader..och tvärtom! Det som börjar struligt och tveksamt kan visa sig vara helt rätt efter ett tag. Så som sagt, låt tiden utvisa vad som är rätt för just Dig. Det är det enda egentliga råd jag har att ge ♥

Nu..blir det brunch!:)

Vilken härligt slapp dag jag haft som inledning på en efterlängtad långhelg:) Unnade mig en alldeles för lång sovmorgon, en på tok för sen lunch och har just kommit hem från en mysig middag hos mamma. Darling Blunder måste upp och jobba imorgon. Jag slipper masa mig iväg till jobbet då kontoret håller stängt, lucky me! Imorgon bär det därför iväg till Malmö för en dejt med Carro, en massa gott snack och ännu mer shopping hoppas jag:)

Efter Blunders och min romantiska weekend i Köpenhamn beklagade jag mig över att favoritbutiken Monki hade stängt på söndagen när jag var som mest beredd på att spendera både tid och pengar därinne. Mer tur hade jag förra helgen när jag och Dancing Queen var i Stockholm för att se Miss Gaga. Vi tog en spontanrunda på stan ett par timmar före konserten och vilken butik ramlar vi i in om inte MONKI?? Och med en hel timme kvar till stängning!:) Jag dansade runt på små lätta moln i butiken och om det inte vore för att vi hade en tid att passa, en ganska viktig sådan dessutom, så hade jag nog flyttat in i min Monkivärld för gott:) Nåväl, lite shopping hann jag med iallafall. En jeansskjorta och den söta klänningen på bilden nedan. Känner på mig att jag kommer att få användning för den vid flera tillfällen i sommar:)

Det jag skulle komma till är att när jag nu kommer till Malmö så lär det ju, trots min shopping förra helgen, bli ett besök hos Monki även imorgon. Det var bara det.
:)

Allra finaste vännen har det svårt just nu. Jag vet att det inte finns någon rättvisa men varför kan hon inte bara få lugn och ro i sin tillvaro? Av hela mitt hjärta önskar jag henne harmoni, lycka och kärlek. Allra finaste...världens bästa.. Jag kommer aldrig att sluta förbanna Orättvisan, heller aldrig sluta förundras över att de största sorger och motgångar alltid tycks drabba de godaste människor.

Har med jämna mellanrum kikat in på YouTube och hoppats på några schyssta upplägg från Lady Gaga i helgen, men dessvärre stinker kvalitén på det mesta som lagts upp. Det är ju så svårt att med ord återge denna show eller resa som jag varit med om. Eftersom jag fortfarande dansar på moln och befinner mig i min egen Gaga-bubbla hade jag helst lagt upp ett klipp från konserten i lördags men Paparazzi från VMA 2009 duger minst lika bra. Var faktiskt detta framträdande som för några månader sedan fick mig att inse att Lady Gaga är så mycket mer än en dagslända, ett studioalbum eller ett klick på Spotify. Gaga är här för att stanna och hon måste upplevas live, det bara är så.

Loving you is cherry pie
♥

Kort uppdatering. Jag är hemma igen och helt slut efter en makalös helg i Stockholm. Lady Gaga och hennes Monster Ball Tour infriar alla förväntningar och fler därtill. Stjärnan bjöd på en minst sagt färgstark show innehållande bland annat alla självklara hits, ett jättemonster på scen, en tur i ett nattsvart Central Park och senare ett bad i en änglalik fontän. Flygeln stod bokstavligt talat i lågor under bitterljuva Speechless och det var blod på både Gaga och scenen och jag bara önskar att jag hade energi att fortsätta klä alla intryck från igår i ord men jag får vänta lite med det.

Just nu behöver jag ta igen lite sömn för att orka med jobbet imorgon. Efter jobb väntar ett intressant (?) samtal och därefter födelsedagsfirande då min kära mamma fyller år:)

Men en sån helg jag varit med om!♥

Då
En gång för länge sedan
En ung flicka sjöng om kärleken
Hon var naiv
Ibland helt i det blå
Och vissa sånger var omöjliga att förstå
Hon sökte sanningen
Och det fanns dagar då hon var nära den
Då hon visste att hon var född
Till att skriva sånger

Det fanns en blekt blondin
Hon åkte fort som fan i en limousine
Långt bort högt upp bland molnen tog vägen slut
Men hon var glad att kliva av för hon var åksjuk
Den längsta vandringen
Är den som leder hem igen
Jag vet
För jag har gått den vägen många gånger

Och medan jag står här
Och medan jag står här och väntar
På att hon ska komma tillbaks
Jag sjunger något gammalt
Jag härmar någon annan
Och längtar
Att hon ska komma tillbaks

Hon
Är ansvarslöst fri
Jag är tryggheten hon vilar i
Det är en oberäknelig älvas dans
Jag vet aldrig var hon för mig någonstans
Om hon ger sig av
Bara denna fyrkantiga människa kvar
Jag kan aldrig skriva några sånger
♥

Tack till mina älsklingar, Jovigirl och Fröken C, som hjälper mig att hålla minnena vid liv.
♥

Idag har jag varit och hälsat på min mormor, något som jag gör allt för sällan. Det är inte lätt att växa upp och växa förbi sina mor- och farföräldrar. När jag tänker tillbaka på min barndom finns mormor och morfar med nästan överallt. Mamma var ensamstående med mig och min bror och var såklart tvungen att jobba en hel del för att få det att gå ihop. Tidvis var det tuffa tider men trots det kan jag inte minnas att jag någonsin känt mig försummad som liten. Tvärtom, det har alltid funnits mycket kärlek i min familj. Vi hade ett enormt stöd i min mormor och morfar. Mormor var alltid så stark, dominant och temperamentsfull. Egenskaper som förts vidare till mig, både på gott och ont ♥ Mest gott dock. Både mormor och mamma har alltid haft ett driv, en förmåga att få saker att hända. Och det har jag också lyckats förvalta vidare. Att ta saker och ting i egna händer om man vill se resultat.

Jag minns en mjukare och ödmjuk morfar som följde mig till förskolan varje morgon. Jag var bara 12 år när han alltför tidigt lämnade oss efter en tids sjukdom. Minnet sviker mig därför bitvis när jag försöker återge en fullständig bild av honom. Vad jag minns är dock att morfar var en vänlig och väldigt generös man, han var tryggheten själv personifierad. Många barn växer upp och känner sig osedda och osynliga i sin omgivning. Kanske är det resultatet av att vuxna människor inte har tid, eller rättare sagt de tar sig inte tid. Hos oss fanns det alltid tid. Mormor kunde sitta med mig i timmar och läsa eller lösa korsord. Det var mormor som lärde mig lägga patiens (utan att fuska!:) och det var mormor som gick långpromenader med mig i Jordbodalen. Jag var allt annat än osynlig.

Som jag skrev tidigare är det svårt att växa upp och växa om sin mormor. Som liten var hon hela min värld, en person att se upp till och ta lärdom av. Idag är rollerna ombytta. Nu är jag den som ska stå stark och stötta henne när benen eller minnet sviker. Det är hårt att se vad tiden kan göra med en människa. Alla klarar inte av det och det är lättare att blunda för verkligheten och leva kvar i minnet av det som en gång var. Därför sitter också många gamla idag, på hemmet, och får aldrig eller väldigt sällan något besök. Det är så sorgligt, egentligen är det så väldigt lite som krävs. Några vänliga fraser, ett samtal om väder och vind över en fika. En kram. Beröring. Det är så lite..och det gör så mycket. Jag tänker inte längre vara den personen som blundar för sanningen. Efter allt mormor gjort för mig under min uppväxt har jag ingen rätt att inte ge någonting tillbaka nu när jag är vuxen. Nu när jag kan. Mormor har rätt att bli sedd, trots att hon är 89 år gammal och glömsk. Faktiskt just därför. Mormor är inte osynlig.

Allra finaste Miss Dion och hennes blivande man.
Så vackra ihop och så rätt för varandra.
Det lyser om er, raringar.
♥

Idag mår man som man förtjänar. Ska inte överdriva, jag mår bra, är lite trött bara. Värre är det för Blunder, har inte fått liv i honom än..;) Det var ju Valborg igår, ynglingarnas festdag. Inte för att det hindrade oss. Vi kan fortfarande festa som om vi vore 20 snarare än 30. Och så lyckat det blev. Jag tror att jag talar för alla som var här igår när jag säger att vi hade skitkul! Vi är ett sjukt bra gäng och kvällar som igår, när vi lyckas samla alla och umgås vid ett och samma tillfälle då stormtrivs jag.
Det är kärlek ♥