Fame!

Åh så taggad jag är här...Discodans nästa!:)
Satan i gatan vilken grym möhippa det blev ♥

 


Möhippa

Trött men lycklig prinsessa är jag idag..:)


Provfotografering

Vi var ute och tog lite provfoton med allra bästa Lisa Wikstrand i Arild i tisdags.
Och gissa hur glada vi blev när vi kollade posten idag!:)




When I was 5 years old


Svensexa

Igår var det pojkarnas dag. Eller ja, Mickes dag framförallt:) Och jag är så sjukt stolt över mig själv att jag inte råkat försäga mig eller avslöja någonting. För tro mig, det har funnits tillfällen. Oh yes.
Men Micke anade ingenting. Han blev helt tagen på sängen. Överraskad. Lite chockad. Sjukt glad:)

Och vilken dag, kväll och natt boysen har haft! När jag, Jenny och Sabina mötte upp killarna på Gert-Connyz framåt småtimmarna var det så mycket kärlek i luften. Stämningen var på topp. Micke var (packad) lycklig:) Han strålade. Min älskling förväntar sig aldrig någonting men förtjänar hela himlen. Han är den mest osjälviska person jag känner och det här var stort för honom. På vår promenad hem var han så rörd att han inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det är allt annat än en självklarhet att det blir succé när man samlar ett gäng personer som kanske inte vanligtvis brukar umgås i just den konstellationen. Någon känner kanske ingen alls egentligen men vill vara med ändå just för att lära känna. För att det blir så mycket roligare då. Och det blir det ju. Alla var där för Mickes skull igår och det blev så bra:)
Befintliga vänskapsband har stärkts. Nya vänskapsband har knutits.
Det är det som är kärlek.

All kärlek till världens bästa Håkan som styrde upp och fick ihop det här järngänget:) Och tack igen och igen för att du ordnade en så underbar dag för min älskling. Ett minne för livet. Vi älskar dig ♥



Bröllopsgåva

Käraste bröllopsgäst,
Så var det ju det här med bröllopsgåva..
Se länk nedan för mer info ♥

http://mickeochlouise.se/gift


I've still got sand in my shoes

Two weeks away feels like the whole world should have changed
But I'm home now and things still look the same
I think I'll leave it till tomorrow to unpack
Try to forget for one more night that I'm back in my flat
On the road where the cars never stop going through the night
To a life where I can't watch the sunset
I don't have time


Samos


Hemma

Hemma igen men saknar det här!



Och det här... Sjukt goda pizzor! Har unnat mig alldeles för mycket på den här resan. Får nu leva på vitamininjektioner fram till den 24 september..;)


Yamas

Jag har inte sett eller haft ett enda moln pÅ min himmel sedan vi kom till Grekland. HÄr gÅr dagarna in i varandra. Vi njuter av sol, bad, god mat och dryck och nonsenslitteratur. Men framfÖrallt sÅ njuter vi av varandra ♥
Och nu kom vÅra mojitos precis in. HÅrt liv.
Yamas!

Solgaranti?

Äntligen fredag och vi kör en lugn hemmakväll.
I natt bär det av till Samos:)


Because ridicule is no shame. It's just a way to eclipse hate. It's just a way to put my back straight. It's just a way to remain sane.

Så har det även blivit min tur att säga hej då till The Ark. Det känns vemodigt, tråkigt och alldeles för tidigt. Ett uppbrott är såklart nödvändigt för att en återförening ska kunna bli möjlig och det är det jag kommer att gå och hoppas på nu. En återförening inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag kan inte med ord beskriva hur viktiga The Ark varit för mig. De fick sitt genombrott ungefär när 2000-talet stod och knackade på dörren och var så hängivna och sugna på att förändra världen. Att göra skillnad. Det var svårt att inte själv ryckas med. Kan ni tänka er 2000-talet och det senaste decenniet utan The Ark? Jag kan det inte.

The Ark är kärlek. Deras budskap är rakt igenom en enda stor hyllning till kärleken. Med tanke på den sorg och förtvivlan som sköljer över oss alla sedan en dryg vecka tillbaka är det därför så sjukt dålig timing att vår ark har valt att gå skilda vägar. Nu, när vi behöver dem som mest. Det är ju nu och för alltid vi behöver höra Ola Salo mässa om och förespråka kärleken. Till det Annorlunda. Om vikten att våga vara modig, i en tid som vår. Som tur är har vi deras färgstarka och underbara musikarkiv att gå tillbaka till och söka tröst i. Sällan eller aldrig skrivs det sånger som It takes a fool. Jag har åtminstone bara varit med om det en gång under mitt 30-åriga liv. The Ark har gett mig så mycket med sin musik. Jag vill inte att det ska ta slut! Jag glömmer aldrig konserten på Idrottens Hus i Helsingborg i februari år 2000. Jag gick dit som det Kentfan jag var på den tiden och hade ingen susning om vem förbandet var. Men jag har varit förtrollad av Arken ever after. Jag minns ingenting av Kents spelning när jag tänker tillbaka på den kvällen.  Det är helt blankt. Men jag minns en Ola i tights med hål i och klackskor, alldeles för mycket smink och en utstrålning som inte var av denna värld. Han var det coolaste jag någonsin sett. Han hade en utstyrsel som ett mobboffer men bar upp den med sådant självförtroende. Jag tror inte att den värsta av de värsta mobbarna ens hade vågat attackera. Det var inspirerande att se. En helt ny värld öppnades tack vare The Ark. En värld som jag väldigt gärna vill stanna kvar i.

Ses vi på Sofiero på torsdag?


RSS 2.0