My so-called life goes on

Och just när jag trodde att det var över. När jag sträcksett My so-called life under två dagar och två nätter (vilket har resulterat i väldigt trötta dagar på jobb kan jag tillägga) så hittar jag uppföljaren på bok på amazon.com! Trots att serien fick lysande recensioner och blev kultförklarad väldigt tidigt så gjordes det bara en säsong pga. dåliga tittarsiffror. Detta gör att man lämnas väldigt otillfredsställd med sista avsnittet. Man räknade ju med att det skulle göras en fortsättning. Och jag har googlat mig tokig pga. detta de senaste dagarna för jag har vägrat att acceptera ett så abrupt slut. Äntligen har jag hittat uppföljaren, på bok, av samma författare som skrev My so-called life.

My so-called life goes on. Så sant.


Mitt 2011

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Flera saker. Jag har åkt sommarrodel och segway. Jag har upplevt två nya öar i Grekland, Samos och Santorini och så har jag ätit löksill för första gången och det var riktigt gott. Men allra störst är såklart minnet av bröllopsdagen. Jag gifte mig med min älskade Micke den vackraste sommardagen av dem alla i september.


Har du några nyårslöften?

Rycka upp mig och tro mer på mig själv.
Klyschor. Klyschor. Klyschor.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?


Ja flera! Jenny och Håkan, Celine och Henrik och Frida och Johan. Även i år var det värsta babyboomen på jobb. Roligt!:)

Vilka länder besökte du?


Danmark, Spanien, Grekland och Tyskland.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

1 april och 24 september.

Vad var din största framgång 2011?


Karriärmässigt har jag stått helt still men på det privata och personliga planet är jag glad att jag äntligen hittat ett forum där jag ges möjlighet att få ut mina texter och kan satsa på mitt skrivande, helt amatörmässigt men ändå ett steg i rätt riktning. Mentalt har 2011 varit ett prövningarnas år och jag fick verkligen ingen snäll start. Tyvärr har det legat som en skugga över mig hela året. Jag har inte orkat satsa eller lägga fokus på särskilt mycket mer än vårt bröllop, men nu mot årets slut har jag känt att det ljusnar och det är med full tilltro om ett bättre år som jag säger hej till 2012. Jag är övertygad om att 2012 har så mycket mer positiv anda i bagaget till mig än vad jag upplevt 2011.

Största misstaget?

Skulle kunna vara när jag i februari och i ren panik färgade håret rött. Det fanns ingen annan utväg just då men det gick inte en dag utan att jag saknade mina blonda slingor. Inte en dag.



Bästa köpet?


Just nu känner jag att bästa köpet i år är vår resa till Rom som vi ska göra i februari. Vi bokade resan i höstas för att ha något att se framemot under det nya årets första grå månader och oj som jag längtar dit nu!


Vad spenderade du mest pengar på?


Vårt bröllop. Tveklöst! Utöver det så får jag väl säga de resor som jag gjort och en del möbler till nya lägenheten.


Gjorde någonting dig riktigt glad?


När Micke såg mig i ögonen och sa att han ville dela sin glädje och sorg med mig och vara mig trogen tills döden skiljer oss åt. Och när jag höll Minnah i famnen för allra första gången.





Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?

Kids. I follow rivers. The proposal. Who's that chick?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ännu ett år som varit fyllt av mycket glädje och sorg. Aldrig har jag varit så lycklig som när vi gifte oss i september. Alla förberedelser. Allt från den dagen när jag och tjejerna drog in till Köpenhamn för att hitta min klänning till den underbara dagen och julikvällen i Pias trädgård till min helt fantastiska möhippa och allt annat däremellan! För att inte tala om när Jennys och Håkans lilla Minnah kom till världen. Det går inte att beskriva vilka lyckorus jag upplevt under 2011. Men allting har väl en baksida antar jag och kring vår kärlek och vårt bröllop har det funnits såväl missunnsamhet som illvilja och det har gjort mig väldigt ledsen från och till. Från det att jag fick beskedet om mina cellförändringar i februari har jag också stundtals varit väldigt nere och deppig. Aldrig har jag dock känt mig så glad och fri som när jag blev friskförklarad igen i november. Jag fick beskedet via sms av Micke när jag stod i ett varuhus i Schwerin och kommer aldrig att glömma sekunderna och ögonblicket när jag läste att jag var normal. Allting släppte och jag grät av lättnad.

Vad önskar du att du gjort mer?

Jag önskar att jag njutit mer inför bröllopet. Stundtals kändes det bara som ett stort, jobbigt och stressigt projekt som skulle vara omöjligt att ro iland. Som vanligt oroade jag mig i onödan för det blev ju precis som vi ville och allt jag någonsin drömt om och mer därtill. Så jag önskar att jag oroat mig mindre och slappnat av mer.


Favoritprogram på TV

Homeland och Pretty little liars.


Vad gjorde du på din födelsedag 2011?


Min 31:a födelsedag firade jag i all enkelhet med min kärlek och mina bästa vänner. Vi åt och drack gott hemma hos oss och bara mös. En riktigt bra födelsedag med fina gåvor från nära och kära, som vanligt. Jag är så sjukt bortskämd, både med fina presenter och kärlek.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?

Svart. Kaxig. Monki. Precis som förra året. Dock med en del inslag av mullvad i år.

Och gummistövlar. Jag lever i mina svarta Emily made by Tretorn.
Och favoritplagget som funkat hela året har lätt varit min svarta skinnjacka. Har haft den till allt.

Den bästa nya personen du träffade?


Minnah. Såklart ♥


Vad det handlar om

Alltså det här med att inte kunna somna när klockan är alldeles för mycket, dels för att man är för övertrött och dels för att man inte riktigt vill att morgondagen ska komma. Vi började prata danska med varandra och aldrig har väl svenskdanska låtit så roligt och fånigt. Och när vi skrattade som allra mest slog det mig hur lycklig jag är med honom och hur glad jag är att vi aldrig kommer att bli sådär tråkigt vuxna. Det finns liksom inte och det känns så sjukt befriande.

Med honom är jag fri att vara vem jag än vill vara och hur jag än vill vara. Det tog mig 28 år att inse vad det handlar om. Bättre det än aldrig.

Och vad handlar det om?
Skrattanfall. Vackra händer. En improviserad dans.
Att somna i varandras armar som om det inte fanns en morgondag att ha ångest över.


Jordan och Angela

Jag har uppenbarligen varit väldigt snäll i år. Julklapparna som jag fick är inte av denna värld. Av Alex och Jennie fick jag Mitt såkallade liv på DVD. Hela serien. Det doftar så mycket 90tal att det känns som att man verkligen är tillbaka i 9an igen. Och det är så bra. Här finns inget tillrättalagt. Inget förskönande. Vi snackar rena och skära tonårshjärtan och all den lidelse och längtan som kommer med det. Högstadiet. Vilket helvete. Jag längtar verkligen inte tillbaka till den tiden. Men jag minns kärleken. Och att vara kär i kärleken. Och hur besatt man var. Precis som Jordan Catalano och Angela. Herregud. Alla ville ha Jordan och alla ville vara Angela. Nu med facit i hand så var det där och då allt började, med Mitt såkallade liv. Min kärlek till Claire Danes.



God Jul

Julfrukost - check.
Julbad - check.
Ansiktsmask - check.
Bodylotion - check.
Hårblås - check.
Makeup - check.
Accessoarer - check.
Julstassen på - check.

Jamen då kör vi!
God Jul 2011!:)



New York

23 december idag och jag kan unna mig en sovmorgon om jag vill. Men det går inte så bra så jag smyger ut i hallen och plockar upp dagens HD istället. Hittar där artikeln om de skånska tjejerna som just nu lever drömmen i New York. De är runt 20 och de har stora drömmar just nu och för framtiden. Deras liv har just börjat. Herregud så coolt. Inte ska man ångra något sägs det men jag kan ändå ångra lite att jag varit så mesig. Så hemmakär. Att jag aldrig vågat. När jag var 20 hängde jag upp mig på svåra och dåliga pojkvänner som endast gav mig magont, huvudbry och som lämnade mig med ett hjärta i spillror som min mamma och mina kära och bästa vänner gång på gång fick plocka upp, då jag själv var helt oförmögen. Jag blev den där tjejen som jag egentligen och verkligen föraktar. Tjejen som stannade kvar pga. killen. Tjejen som aldrig vågade pga. kärleken. Oj oj, sann kärlek låter en flyga fritt. Riktig kärlek handlar inte om brutna vingar och att känna sig fängslad. Men vad visste jag då?

Det är så lätt att säga nu, men hade jag varit tio år yngre så hade jag också gjort New York och Manhattan. Utan att tveka. Kanske hade jag pluggat ekonomi där. Kanske hade jag gått en skrivarkurs. Kanske hade jag jobbat häcken av mig på nåt café. Bara det där att känna och leva pulsen i staden som aldrig sover. Herregud så coolt.

Klicka här för att läsa hela artikeln!


I väntan på tomten

Äntligen jullov i fyra dagar! Har just griljerat en skinka som jag och baby mumsar på nu när vi kollar på Sunes jul. Har inte varit hemma en enda kväll den här veckan så här kommer mina senaste dagar i bilder.

Vad gör du med mig, december?

Det är nånting särskilt med december. Det går inte att ta på men det är en speciell känsla i kroppen.

Sökandet efter magi och saker som inte går att förklara.

En önskan och vilja om försoning. Kanske är det för att man vill ha ett bra avslut på det gångna året.

För hur man än ser på det så känns ju december som det sista kapitlet. En summering.

Drömmarna och förhoppningarna om något bättre är väl aldrig så stora som i just december när

ett nytt år knackar på dörren.


Och kärleken.

Kärleken känns väl aldrig så påtaglig som i just december.

Jag minns en jul när jag var så hjärtekrossad som man bara kan vara.

Det enda jag önskade mig i julklapp den julen var att få höra tre små ord - jag älskar dig -

från någon som inte gjorde det längre.

Att vara singel känns väl aldrig så jobbigt som just vid jul.

Att leva med världens bästa man känns extra mycket

på julafton.


Hade det nu bara kommit lite snö också så

kanske jag börjar tro på tomten igen.


Jul på Liseberg

Dagens moment var ändå när Carin plockade hem storvinsten:)



Musikhjälpen

Nu lägger jag korten på bordet folks.
Det har varit en tuff månad rent ekonomiskt.
Jag har 468 kr på mitt konto just nu, varken mer eller mindre.
Det är tajt och det är tufft att få det att räcka till nästa lön. Det ska köpas julklappar. Det ska bakas julgodis.
468 kr ska räcka till frukost, lunch och middag fram till den 23:e.

MEN och det är ett stort MEN, det går alltid att lösa. För oss lönenissar här i Sverige finns det oftast hjälp att få. Därför tvekar jag inte en sekund när jag nu skickar mitt sms till Musikhjälpen och skänker 100 kr. 100 kr som jag kanske borde lägga på pasta, för att ta mig igenom de kommande dagarna. 100 kr som jag kanske borde lägga på en julklapp, till någon i min närhet.

Men nej. Det finns de som behöver den 100-lappen på ett sätt som vi kanske aldrig riktigt kommer att förstå.
Till exempel alla dessa 50 miljoner flickor runtom i världen som inte får gå i skolan.
Till exempel alla dessa flickor som aldrig får chans till att utbilda sig.

Och jag då? Jag har en underbar mamma som jag kan gå och äta hos när det är knapert. Jag har en fantastisk man som har fått mig att inse och uppleva lättnaden och tacksamheten över att vara två, såväl i kärlek som ekonomi. Och julklapparna kan såklart vänta till den 23:e.


Jag har lämnat mitt bidrag. Har du?
Gå in på www.musikhjalpen.se för att läsa mer och lämna ditt bidrag.

Alla som läser detta har råd att undvara 50 eller 100 kr!


Nr. 3 - Ute nu!

Har just ögnat igenom senaste numret av Divine Magazine och oj så mycket gratisläsning vi bjuder på den här gången! Klicka in på senaste numret här. Min krönika hittar du på sidan 50-51.

Enjoy!




Det rullar på nu!

Åh tiden går alltid alldeles för fort i december. Försöker njuta av varje sekund men får panik när jag tänker på att allt mysigt snart är över. Blir arg på mig själv för att jag är så dålig på att leva i nuet.  Nåväl, här kommer en kort (?) sammanfattning av de senaste dagarna. I torsdags dissade jag vår julfest då jag fått en inbjudan av allra bästa Josefine att hänga med henne och hennes jobb på trerättersmeny och Champagne Safari på Tivoli. Ångrar mig inte en sekund. Josefine och jag har barndomen gemensam. Våra mammor har varit bästa vänner sedan våra storebröder lärde känna varandra i sandlådan  och på den vägen är det. Trots att vi ses alltmer sällan nuförtiden så är det alltid som vanligt när vi ses. Josefine är en underbar tjej. Smart tjej. Det är fyra år mellan oss och jag är äldst men sedan vi blivit vuxna har jag alltid känt mig yngre och mer oseriös än min vän. Jag saknar hennes förnuft och ansvarskänsla och jag önskar många gånger att jag vore mer som henne. Mindre rastlös. Det är nog snarare så att jag ser upp till Josefine än tvärtom, trots att jag fick höra annat på min bröllopsdag.

Kvällen på Tivoli blev fantastisk. Trots att det skrämmer mig lite så kan det vara grymt kul att vara en del av ett gäng människor där man från början inte känner så många, kanske inte någon. Min öppenhet och nyfikenhet är en styrka hos mig som ständigt öppnar nya dörrar och torsdagskvällen var inte ett undantag. Det är befriande att vara bland människor som inte har en aning om vem man är eller vad man gör. Det ger en möjlighet att vara precis vem man vill och hur man vill om så bara för några timmar.

Fredagen tog jag ledigt från jobb och åkte till Köpenhamn med mamma för lite egoshopping, julklappar och Tivoli. En viktig tradition som vi kört sedan flera år tillbaka. Det var supermysigt. Man talade om stormvarning men inte tvekade vi en sekund att åka. Har man tagit sig hem från Tyskland i värsta stormen via buss och båt och överlevt det så får man perspektiv. Och kan med facit i hand säga att gårdagens storm var ingenting jämfört med vad vi var med om för ett par veckor sedan. Jag märkte knappt av blåsten när vi igår besökte skatter som Lisbeth Dahl, Monki, Magasin, Illum, American Candystore, Georg Jensen och DISNEY STORE. Disney Store var dagens höjdpunkt. Jag ville inte lämna. Jag skulle vilja jobba där, bo där, leva där. I princip. Enligt traditionen avslutar mamma och jag alltid med Tivoli när vi egentligen är alldeles för mätta, trötta och tunga i ben och armar av alla shoppingkassar som vi släpar på men in ska vi. Och julkänslan är ju total när man är där. I år är det ryskt tema till min stora förtjusning. Alla dessa fantastiska och fina babushkor som var till försäljning. För min del blev det dock enbart fönstershopping. Min budget var minus innan vi ens entrade Tivoli. Så.

Och nu har det blivit härliga lördag. Ikväll bjuder vi på middag och julklappsmys och vill inte spoila något, trots att det är sjukt svårt, eftersom jag vet att våra kära gäster läser den här bloggen då och då. Så mer avslöjar jag inte förrän imorgon:) Då kanske jag även kan bjuda på en och annan bild för det var ju hemskt vad jag blivit dålig på att använda kameran nuförtiden.

Trevlig helg önskar jag er alla! ♥

signerat.se

Snart finns Mickes kreationer på signerat.se! Då kommer man bl.a. kunna köpa den här snygga printen.
Coolt eller vad?


Vincent JR

Idag lunchade jag på Max med Frida och lille Vincent. En söt liten smurf. Jag gör allt som står i min makt för att få honom att le. Jag pratar hans språk. Jag kittlar honom. Jag gör de fulaste minerna man kan tänka sig. Allt gör jag men inte skrattar han. Han bara tittar frågande på mig med sina stora ögon. Men nästa gång vi ses, då ska jag lyckas! Visst är han fin? Nästan så att jag önskar att han var min..:)



Tittskåp

Dagens fynd! Älskar det redan ♥




Prinsessor

Du har väl inte missat nr. 2 av Divine Magazine? Klicka här så kommer du direkt till tidningen. Julnumret kommer ut den 12/12 och då kan man bl.a. läsa min krönika om prinsessor. Missa inte det!
På tal om prinsessor.. Här är en liten en..:)





And then I lose all hope and just let go. No, don't let go. All is unpredictable!

Lalehs turnédatum för 2012 släpptes idag och jag skiner som en sol. Den 30:e mars spelar hon i Helsingborg och gissa om jag kommer att vara där..:) Och så kommer nya skivan i januari. Jag kan nog faktiskt inte tänka mig en bättre start på 2012.

Även om 2011 övervägande har varit det bästa året i mitt liv så fick jag ingen snäll start. Snacka om att jag kommer att ta igen det på det nya året. Jag är bara så redo för 2012.





RSS 2.0