Don't fall asleep..
Vi närmar oss Spöktimmen denna tisdagkväll..
Som ett barn av min tid är jag uppvuxen under ett 80-tal som bjöd på så många härliga skräckisar att jag tappar räkningen.. Lika lite kan jag räkna till alla sömnlösa nätter jag uthärdade efter att ha smygkollat på en och annan skräckfilm tillsammans med min storebror.
Vi snackar främst A Nightmare on Elm Street, Fredagen den 13:e och Halloween med alla dess uppföljare..När jag ser de här filmerna idag blir jag förstås inte lika rädd, idag har verkligheten hunnit ikapp mig och den skrämmer mig så mycket mer än hitte-på-massmördare på film. Idag kan mitt sunda förnuft övertyga mig om att alla dessa filmer bara är på låtsas, det finns ingen man med knivhandske som vill döda mig i mina drömmar och det finns inte heller någon gubbe med hockeymask som är ute efter mig, när jag promenerar i skogen, och vill stycka mig med kniv för att jag levt ett syndigt tonårsliv. Jag är väl medveten om allt detta. ÄNDÅ finns det en rysare jag fortfarande inte kan se i min ensamhet, en film som har satt så djupa spår i min själ och i mitt huvud att jag än idag..väljer att byta kanal när den visas på tv. Det var den första skräckfilmen mamma lät mig sitta uppe till och se tillsammans när jag var liten.. Jag pratar om en av de bästa filmerna som någonsin gjorts, Alfred Hitchcocks PSYCHO.
Jag vet att jag har en del yngre besökare här som kanske varken sett eller hört talas om Hitchcocks klassiker från 1960. Men om det finns någon mer som jag, som gillar att bli rädd..om psykologi och människans ibland förvridna mentalitet skrämmer och fascinerar dig mer än vad 700 knivhugg i ett enda stort blodbad gör (misstolka mig inte..det kan ha sin charm det med..:) eller om du bara är överförtjust i skräckisar men aldrig upplevt en av svartvit karaktär.. Då rekommenderar jag dig varmt att se Psycho. Se bara till att ha någon till hands som du kan krypa upp hos under filmens gång och nej, en kudde funkar inte..:)
Först tänkte jag lägga upp ett klipp från Psycho här för att förmedla en liten känsla av det som jag berättat om.. men vid närmare eftertanke klarar jag inte av att bläddra förbi Norman Bates störda ansiktsuttryck varje gång jag går igenom min blogg, så därför lägger jag upp teasern till remaken på A Nightmare on Elm Street istället:) Ska bli grymt kul att se hur man tolkar Freddy Krueger på 2000-talet! I april 2010 har den premiär i USA..stay tuned.
Som ett barn av min tid är jag uppvuxen under ett 80-tal som bjöd på så många härliga skräckisar att jag tappar räkningen.. Lika lite kan jag räkna till alla sömnlösa nätter jag uthärdade efter att ha smygkollat på en och annan skräckfilm tillsammans med min storebror.
Vi snackar främst A Nightmare on Elm Street, Fredagen den 13:e och Halloween med alla dess uppföljare..När jag ser de här filmerna idag blir jag förstås inte lika rädd, idag har verkligheten hunnit ikapp mig och den skrämmer mig så mycket mer än hitte-på-massmördare på film. Idag kan mitt sunda förnuft övertyga mig om att alla dessa filmer bara är på låtsas, det finns ingen man med knivhandske som vill döda mig i mina drömmar och det finns inte heller någon gubbe med hockeymask som är ute efter mig, när jag promenerar i skogen, och vill stycka mig med kniv för att jag levt ett syndigt tonårsliv. Jag är väl medveten om allt detta. ÄNDÅ finns det en rysare jag fortfarande inte kan se i min ensamhet, en film som har satt så djupa spår i min själ och i mitt huvud att jag än idag..väljer att byta kanal när den visas på tv. Det var den första skräckfilmen mamma lät mig sitta uppe till och se tillsammans när jag var liten.. Jag pratar om en av de bästa filmerna som någonsin gjorts, Alfred Hitchcocks PSYCHO.
Jag vet att jag har en del yngre besökare här som kanske varken sett eller hört talas om Hitchcocks klassiker från 1960. Men om det finns någon mer som jag, som gillar att bli rädd..om psykologi och människans ibland förvridna mentalitet skrämmer och fascinerar dig mer än vad 700 knivhugg i ett enda stort blodbad gör (misstolka mig inte..det kan ha sin charm det med..:) eller om du bara är överförtjust i skräckisar men aldrig upplevt en av svartvit karaktär.. Då rekommenderar jag dig varmt att se Psycho. Se bara till att ha någon till hands som du kan krypa upp hos under filmens gång och nej, en kudde funkar inte..:)
Först tänkte jag lägga upp ett klipp från Psycho här för att förmedla en liten känsla av det som jag berättat om.. men vid närmare eftertanke klarar jag inte av att bläddra förbi Norman Bates störda ansiktsuttryck varje gång jag går igenom min blogg, så därför lägger jag upp teasern till remaken på A Nightmare on Elm Street istället:) Ska bli grymt kul att se hur man tolkar Freddy Krueger på 2000-talet! I april 2010 har den premiär i USA..stay tuned.
One, two, Freddy's coming for you..
♦
Kommentarer
Trackback
