Mormors begravning var i fredags. Har fortfarande inte riktigt energi att skriva om det. Men jag kan berätta att det var en mycket ljus och fin tillställning och mormor var omgiven av de vackraste blommor. Jag kände att jag ville göra något för mormor så jag valde att läsa upp inlägget nedan som jag skrev i samband med hennes födelsedag i våras. Jag var in i det sista ganska tveksam till om jag skulle genomföra det. Såhär i efterhand är jag glad att jag övervann min rampfeber och gjorde det. Minnena lever för alltid kvar.

Rötter

Idag har jag varit och hälsat på min mormor, något som jag gör allt för sällan. Det är inte lätt att växa upp och växa förbi sina mor- och farföräldrar. När jag tänker tillbaka på min barndom finns mormor och morfar med nästan överallt. Mamma var ensamstående med mig och min bror och var såklart tvungen att jobba en hel del för att få det att gå ihop. Tidvis var det tuffa tider men trots det kan jag inte minnas att jag någonsin känt mig försummad som liten. Tvärtom, det har alltid funnits mycket kärlek i min familj. Vi hade ett enormt stöd i min mormor och morfar. Mormor var alltid så stark, dominant och temperamentsfull. Egenskaper som förts vidare till mig, både på gott och ont ♥ Mest gott dock. Både mormor och mamma har alltid haft ett driv, en förmåga att få saker att hända. Och det har jag också lyckats förvalta vidare. Att ta saker och ting i egna händer om man vill se resultat.

Jag minns en mjukare och ödmjuk morfar som följde mig till förskolan varje morgon. Jag var bara 12 år när han alltför tidigt lämnade oss efter en tids sjukdom. Minnet sviker mig därför bitvis när jag försöker återge en fullständig bild av honom. Vad jag minns är dock att morfar var en vänlig och väldigt generös man, han var tryggheten själv personifierad. Många barn växer upp och känner sig osedda och osynliga i sin omgivning. Kanske är det resultatet av att vuxna människor inte har tid, eller rättare sagt de tar sig inte tid. Hos oss fanns det alltid tid. Mormor kunde sitta med mig i timmar och läsa eller lösa korsord. Det var mormor som lärde mig lägga patiens (utan att fuska!:) och det var mormor som gick långpromenader med mig i Jordbodalen. Jag var allt annat än osynlig.

Som jag skrev tidigare är det svårt att växa upp och växa om sin mormor. Som liten var hon hela min värld, en person att se upp till och ta lärdom av. Idag är rollerna ombytta. Nu är jag den som ska stå stark och stötta henne när benen eller minnet sviker. Det är hårt att se vad tiden kan göra med en människa. Alla klarar inte av det och det är lättare att blunda för verkligheten och leva kvar i minnet av det som en gång var. Därför sitter också många gamla idag, på hemmet, och får aldrig eller väldigt sällan något besök. Det är så sorgligt, egentligen är det så väldigt lite som krävs. Några vänliga fraser, ett samtal om väder och vind över en fika. En kram. Beröring. Det är så lite..och det gör så mycket. Jag tänker inte längre vara den personen som blundar för sanningen. Efter allt mormor gjort för mig under min uppväxt har jag ingen rätt att inte ge någonting tillbaka nu när jag är vuxen. Nu när jag kan. Mormor har rätt att bli sedd, trots att hon är 89 år gammal och glömsk. Faktiskt just därför. Mormor är inte osynlig.

Vad mer kan jag säga..Nu är det dags! Stort tack till Fröken C som guidade mig genom en djungel av träningsprylar idag. Är nästan 5 år sedan jag själv var aktiv i branschen och kände mig väääldigt ringrostig och grön när jag provade skor och diverse outfits. Första träningspasset blir på onsdag. Ska bli skönt att komma tillbaka, tror jag..:)

Så var det dags för Bokmässan i Göteborg igen! Tänk att det var ett år sedan vi var där sist, tiden flyger verkligen förbi när man tänker så. Imorgon är det jag, Blunder och Dancing Queen som sätter oss i bilen o drar till Göteborg för att frossa i FINKULTUR. Fast jag nöjer mig gott och väl med ett besök på Barntorget, lite pocketjakt och hoppas hoppas hoppas på ett signerat ex. av Louise Boije af Gennäs senaste! Vill så gärna få tacka Louise personligen för att hon berikade mitt tonårshjärta på 90-talet med sina romaner...Inte minst "Stjärnor utan svindel". Så mycket kärlek.

Förra året gick Blunder på autografjakt. Ska bli spännande att se om han orkar jaga kändisar även detta år;)

Jag är så trött på plasten, på allt som är fejk och konstlat. Alltför många kockar och en alltför äcklig soppa kan trötta ut även den mest tålmodige. Drömmer mig tillbaka till verkligheten, där sanden och vattnet är rosa, där olivträden skiftar i grönt och blått, där värmen alltid vinner över kylan, där det finns tid, tystnad och tillfälle att höra mina egna tankar. Det sägs att man inte kan få allt, inte hela tiden kanske. Men jag är glad att jag får ta del av den där verkligheten ibland.

Hemma igen. När det kommer till värme, sol, bad, kärlek och vänskap är jag den största vinnaren av dem alla. Under den gångna veckan har jag dock förlorat så mycket att jag just nu, just idag, har svårt att glädjas över det. Minnen är det jag lever på nu. Jag funderar, drömmer mig tillbaka till en svunnen tid, mina barndomsår. Allt gjorde Du för mig och min bror. När det kom till oss var din kärlek villkorslös. Jag är sjukt tacksam för det. Sjukt tacksam. Du var gammal och trött och fick somna in till slut. Man tror att man kan förbereda sig på sånt här, men man kan nog inte det. Inte fullt ut. Inte jag iallafall.

Sötaste Mormor..Min första lekkamrat,
tack för allt. I mitt hjärta lever du kvar.
Alltid.

Det innebär att jag ska vara borta från min älskling en hel vecka.. Jag är övertygad om att jag kommer att ha det helt fantastiskt i solen med mina vänner, ingen tvekan om saken och en vecka ifrån varandra kan tyckas vara ganska så lite. Men när man är van vid att sova bredvid sin darling varje natt och har gjort det så länge att man inte längre minns känslan, hur det är att sova ensam i en stor säng, då svider det lite i hjärtat..


Men jag kommer att klara det. Jag ser även en viss charm i få sakna varandra ett tag. När man lever ihop som vi gör, när man ser varandra i princip varje dag och varje kväll är det nog lätt att man till slut börjar ta varandra för givet. Vi är inte där än och jag hoppas såklart att vi inte kommer dit heller. När Blunder och jag skiljs åt på morgonen för att gå till jobbet längtar jag redan efter honom. Jag börjar faktiskt längta så fort klockan ringer och det är dags för oss att gå upp. När han sedan lämnar av mig vid jobbet börjar jag så smått planera i mitt huvud hur vi ska mysa och äta något gott tillsammans senare på kvällen. Lite småtöntigt kanske, fast egentligen inte. Jag är bara kär.  Men jag hör ju jargongen i fikarummet, bland kollegor och andra som levt ihop med sina partners väldigt länge (för länge..?). En del betraktar nästintill arbetsplatsen som en stunds semester och andrum från sina respektive. Jag hoppas att jag aldrig blir som dom. Framförallt hoppas jag att jag är modig nog att bryta mig ur ett sådant förhållande om jag börjar känna att det är det hållet det barkar åt.

Nu har vi laddat upp för värsta myskvällen tillsammans. Något att leva på de dagar vi kommer att vara ifrån varandra. Sushi och pizza står på menyn. Hur ska jag klara mig utan min sushi i en hel vecka?? Det är mitt andra dilemma;)

Tjejer!
Nu drar vi snart till varmare breddgrader..Det kommer att bli så SJUKT bra!!!:)


Understand that friends come and go..


..but with a precious few you should hold on.


Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle..


..because the older you get,
the more you need the people who knew you when you were young.
♥

Kommer du ihåg den här? Det gör jag. Kanske just för att jag tillhör årgång 1999. Det var året då jag tog studenten och världen helt plötsligt låg för mina fötter. Sommaren 1999, jag minns att jag tog mina första stapplande steg in i vuxenvärlden med skräckblandad förtjusning. Skönt att vara klar med skolan..men nu då? Vad händer nu? Budskapen i Sunscreen song är så himla självklara, trygga och förnuftiga. Den här sången har varit som en vägvisare i mitt liv de senaste 11 åren. Den lär nog hänga med ett tag till.

Just kommit hem från en shoppingtur på Väla och NYA Ikea. Plockade först hem det allra nödvändigaste inför min resa nästa vecka och därefter blev det ett besök på världens nyaste Ikea-varuhus. Det var stort, väldigt stort. Kändes exakt som varuhuset i Malmö. Det blir nog jättebra när jag väl vant mig..Just idag kändes det bara too much och som en enda stor cirkus. Även om vi inte letade efter något särskilt på Ikea gick vi självklart inte därifrån tomhänta (finns det någon som lyckats med det?:). Blev ett påslakanset, förvaringslådor, ett paraply och en tandborstmugg. Blunder kollade även in ett nytt skrivbord, jättesnyggt faktiskt. Får nog fundera på det..:)

Från det ena till det andra. Jag vet att mitt tjat om 80-tals klassiker inte har någon ände. Men om du gillar film , vill upptäcka en ny värld och är helt obevandrad inom denna era av fantastiska high school komedier finns det en film som du måste börja med. The high school film av high school filmerna. Jag pratar om filmen som tillsammans med Dirty Dancing summerar stora delar av min barndomstid och som i "vuxen" ålder då och då tar mig med på en tripp längs memory lane. Jag talar givetvis om Ferris Bueller's Day Off. Som jag kan sakna mitt 80-tal, mitt 90-tal.. Till slut blev uppenbarligen även jag tillräckligt gammal för att uttrycka den fördömda frasen  Allt var bättre förr..

Vilken delikat måltid unnar du dig denna fredagskväll?

Saker som gör mig glad just nu:)
Ugglor och en ekorre med paraply.

Thank you Lagerhaus ♥