Mitt 2010

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Mycket. Jag fyllde 30 och överlevde (!). Nya resmål, jag upplevde Egypten och Kreta för första gången. Jag lärde mig äta (OCH tycka om) både ål och rödkål. Men allra störst är såklart att jag och Blunder förlovade oss under vår resa i Hurghada. För första gången sa jag JA till min blivande man. För första gången har jag en kärleksring på fingret ♥

Har du några nyårslöften?

Nyårslöften sätter oftast onödig press tycker jag så jag brukar inte avlägga några löften. Men inför 2011 och vårt kommande bröllop har jag ett mål och det är att tappa en del kilon i vikt så att jag kan välja brudklänning utifrån modell och inte min figur. Vägrar kompromissa bort den största dagen i mitt liv!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

En del kollegor och någon bekant har fått barn, värsta babyboomen på jobb just nu:) Men inga nära vänner. Våra bästa vänner väntar dock barn och ska få en liten dotter i april 2011. Första bebisen i kompisgänget. Snacka om att lilltjejen kommer att bli så bortskämd, både materiellt och med kärlek!

Vilka länder besökte du?

Danmark, Egypten och Grekland.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

6 februari. 29 maj. 16 september.

Vad var din största framgång 2010?

Jag vet inte om man kan kalla följande för framgångar, men jag har blivit starkare under 2010. Jag har blivit bättre på att lyssna till mitt hjärta och följa det. Jag jobbar dock fortfarande på att inte ta åt mig och bli illa berörd av elaka  kommentarer och människor. Och så har jag ju kommit igång med min träning igen, efter ett kortare uppehåll på ca 4-5 år. Efterlängtat och roligt!:)

Största misstaget?

Sårade en av mina bästa vänner under så onödiga omständigheter. Var verkligen aldrig min avsikt och hade jag
kunnat vrida tillbaka klockan och ta tillbaka vår diskussion hade jag gjort det utan att blinka.

Bästa köpet?

Tretorn/Klipporone-kängorna till Blunder. Jag har aldrig sett någon bli så genuint glad och överraskad över en julklapp. Inte bara för en julaftonskväll heller, utan det håller verkligen i sig! Han älskar dom:)

Vad spenderade du mest pengar på?

Överlag har nog mest pengar gått åt till mina resor som jag gjort. Jag har blivit duktigare på att inte
impulsshoppa kläder, smink och prylar. Har unnat mig hyfsat lite av dessa tre under 2010 och guess what, jag är lika lycklig för det:) Finns annat som inte kostar pengar som gör en så mycket lyckligare.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Blunder gjorde mig till världens lyckligaste när han friade till mig. När han tog fram ringen minns jag att allt började snurra omkring mig. Jag var helt mållös. Den kvällen var verkligen helt perfekt.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Bad romance. Beth. Stay with me. Dreaming people.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Det är hela tiden som en berg- och dalbana, det där med känslor oavsett år, tid och rum. Den sorg som jag upplevde i slutet av 2007 och för en lång tid framåt har jag kommit ur. Under 2010 har jag upplevt bland de lyckligaste stunder i mitt liv hittills. Jag har varit så högt uppe bland molnen i omgångar, men emellanåt har lyckan vänts till värsta magplasket fortare än kvickt och det med besked. Då är det tufft att ta sig upp igen. Lika ofta som jag dansar på moln, lika ofta har jag varit på botten i år. Det finns ingen balans och det är väl det som är det jobbiga ibland. Men när allt är som jävligast försöker jag tänka på allt det som är viktigt och som gör mig glad. Även om det är en klen tröst just för tillfället så är det enda sättet jag vet att överleva.

Vad önskar du att du gjort mer?

Jag önskar att jag träffat min mormor mer. När jag väl hade chansen.

Favoritprogram på TV

Våra vänners liv.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Födelsedagen spenderades på resande fot i princip hela dagen och kvällen. Vi flög till Egypten på min 30-års dag. Fast först hann Blunder överraska mig med SATC-boxen på morgonen innan vi skulle åka. Jag blev superglad!:) Väl framme i Hurghada var vi helt slut. Hade först tänkt gå ut och äta på nån mysig restaurang, men ingen av oss var direkt sugna på att utforska stan efter en lång flygresa och långa väntetider på flygplatsen. När vi landat på hotellet och skådade Pizza Hut på andra sidan gatan var det klart. Så med pizza och cola skålade vi för mig och min dag. Kanske inte vad jag tänkt mig, men helt ok. Mer än ok:)

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Svart. Kaxig. Monki.
Tror att det sammanfattar min stil ganska så bra.

Den bästa nya personen du träffade?

Pia. Är egentligen ingen ny person. Vi har varit kollegor i tre år nu men det är först i år som vi verkligen lärt känna varandra utanför jobbet och kommit varandra nära. Pia har kommit att bli en av mina bästa vänner och utan henne skulle jag inte överleva en dag på jobbet.

 


Even the devil wouldn't recognize you

Har just sett Jekyll & Hyde på Helsingborgs stadsteater. Är helt tagen. Vilken show. Makalös föreställning. Jag älskar teatern och har sett de flesta uppsättningarna i Hbg sedan mitten av 90-talet och måste säga att den här musikalen var i särklass det bästa jag upplevt. Fantastiska skådespelarprestationer, mäktig och hjärtskärande sång. Ändå var det en stjärna som strålade extra mycket på kvällens stjärnhimmel. Jag talar om Malena Tuvung som spelar Emma, Jekylls soon-to-be-wife. Herregud, hon ägde verkligen hela föreställningen! När hon tog sin första ton var jag helt mållös och förblev så resten av kvällen när hon var på scen. Så stark röst, och vacker som få. Och sedan värmen och kärleken som under föreställningens gång alltmer förbyttes mot smärta och förtvivlan. Malena/Emma levererade med sådan inlevelse och intensitet. Det  var svårt att inte ryckas med, att inte känna igen sig. Jag är verkligen berörd.


10 december 2007

Ur "Kära Dagbok":

10 december, 2007:

Det känns som att jag håller på att förlora allt som
har någon betydelse för mig.
Så är det nog.
Jag har faktiskt aldrig känt mig såhär ensam.
Frustration är en annan känsla.
Jag får ingen respons från N, trots att jag kryper.
Det säger väl egentligen mer än vad jag vill kännas vid.
Det är verkligen över och vi har ingen kontakt.
Jag är som bortblåst, raderad ur hans system.
Det känns jättemärkligt.
Jag tror aldrig att jag kommer att kunna älska någon igen.
Man blir äldre.
Tröttare.
Jag är inte lika sugen på livet som jag var förut.
Jag har ingen lust till någonting längre.
Lustigt, han lämnade mig för att förskona mig från sin depression.
Och här sitter jag och känner inte igen mig själv längre.
Det känns som att jag åkt på hans sjukdom.
Jag är bitter.
Saknar livsgnistan.
Farligt.

Kram Lucy

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Ja, det blev en liten bloggpaus under julledigheten. Känns som att mina fem lediga dagar sprang förbi snabbare än blixten. Men det är väl så när man är ledig men ändå har fullt upp. Mysigt har det varit och roligt. Har spenderat i princip all min lediga tid tillsammans med familjen, bästa vännerna och kärleken. Jag har syndat alla juldagarna och ätit himmelskt gott, precis som det ska vara. Jag och Dancing Queen tog även ett träningspass på Friskis på självaste julafton vilket faktiskt kändes hur bra som helst, särskilt efteråt. På juldagen var vi ett gäng som vrålade ikapp hemma hos DQ. Tacka vet jag Singstar och The winner takes it all och I'd do anything for love (but I won't do that). En bra bit efter midnatt (var klockan halv två..??) bytte vi ut micken mot dansgolvet och gjorde stan som bara vi kan. Herregud vilken bakfylla den här kvällen och natten resulterade i men jag klagar inte. Jag har dansat, skrattat, älskat, gråtit och shottat. Som jag levde den kvällen. Så, jag var sliten igår och det blev en heldag i soffan men vad gör det? Söndagar är sällan särskilt intressanta eller mer spännande än så ändå.

Hur gick det med julklappsjakten? Måste säga att julafton verkligen levererade när det kommer till mina klappar. Av älsklingen fick jag örhängen från Efva Attlings kollektion Crazy heart OCH en Gizmo!:) Jag fick allt som jag önskat mig och mer därtill. Det bästa med julafton var ändå när Blunder öppnade julklappen från mig. Han lyste upp som ett barn över de här kängorna som jag plockat hem från Tretorn. Nog är jag rätt så säker på hans smak, men att han skulle bli så glad, det trodde jag inte:) Det värmer. Det gör mig glad. Som jag sagt tidigare så älskar jag julklappar och presenter i alla dess former. Men att se andra öppna sina klappar. Att se förväntan tindra i älsklingens, mammas eller storebrors ögon. Det är lätt den största och bästa julklappen av dem alla ♥
Är det inte?


Christmas is the time of year for being with the one's we love

Mysfaktorn var hög igår på Liseberg. Så stämningsfullt. Och så hittade jag äntligen ett luciatåg med karaktär. Har letat intensivt i över en månad och så satt mina lussevänner så sött och stilla och väntade på mig i en liten tomtebod i Göteborg hela tiden. Är det inte alltid eller iallafall väldigt ofta så? Att när man verkligen, jag menar VERKLIGEN vill ha något så kommer det till en först när man slutat söka så febrilt efter det. När man nästan gett upp tanken. Ibland handlar det bara om att släppa taget. Lättare sagt än gjort kanske..

Ikväll blir det traditionsenlig uppesittarkväll hos mamma med bästa vännerna. Den traditionen håller i sig ända sedan jag bodde hemma och varför sluta nu? Det är bara mysigt. Vi hör ju alla ihop. I år gästspelar även storebror och hans Jennie. Tummen upp för det!:) Jennie kommer kanske att bli extraglad ikväll för jag har ordnat en liten grej till gottebordet som jag inte tror att hon räknat med..:)






Jullov!

Ja, det är lika underbart som det är sant. Idag var sista dagen på jobb innan jul. Kontoret håller stängt fram till måndag, jag klagar inte. Blunder är också ledig till den 27:e:) Det gillas, långledighet tillsammans är inget som inträffar särskilt ofta.. Hur inleder vi vårt lilla jullov då? Imorgon bitti, när jag sett dagens avsnitt av julkalendern springer jag iväg och fixar frallor på bageriet härnere, sedan blir det lååång julfrukost. Därefter drar jag, Blunder och Fröken C till Göteborg för att spendera en heldag med den här figuren..

Vad mer kan jag säga, nedräkningen har börjat och julstämningen är på topp!!:)

If my life is for rent, and I don't learn to buy

Vet ni, idag borde jag verkligen gå och träna men jag känner inte för det! Inte det minsta, så jag tror att jag stannar hemma och slår in de sista julklapparna istället. Lyssnar på lite groovy julmusik och bara myser..
Det är ju ändå jul. Snart iallafall:)


Life is ours, we live it our way

Jag har någonting att skriva om min bäste vän.
Jag har någonting att skriva om Håkan.
Jag har redan skrivit om 2010 och om förväntningar på 2011.
Mina vänner, mina bästa vänner väntar det största
mirakel som någonsin finns. Och borde inte alla välkomna detta?
Svaret är självklart JO. Jag och Micke längtar efter den här bebisen mer än någon
kan föreställa sig.
Jenny och Håkans bebis är en ängel.
Född tlll den här jord för att sprida glädje och lycka. Det är jag övertygad om.
Och det finns ingen bättre person att vägleda henne i detta än Håkan.
Jenny, som jag känt och älskat sedan barnsben är en självklar förälder och det vet hon.
Håkan, är pappan som jag aldrig haft. Och jag kunde inte önskat någon bättre
för dottern som komma skall, när allting blir ljusare. När allt väntas bli grönt. När kärleken
är så mycket starkare än de ord jag försöker få ner här, en kall decemberkväll.
Ni är de bästa föräldrar med de bästa förutsättningar.
Det enda jag kan säga är må väl, jag önskar er allt gott.
Det enda andra kan säga är i princip detsamma.
Det enda som spelar någon roll är att ni lär det här barnet kärlek.
Utan att önska allt för högt så önskar jag den här flickan all kärlek som finns i universum.
Puss och all lycka. Från oss. Och glöm aldrig, vi är alla vinnare...om vi så viftar högt med våra papper och pennor längs stranden eller om vi så är inlåsta på våra kontor. Kärleken dör aldrig, vi låter oss ej någonsin falla inom några ramar, för att det ser bra ut. Herregud, vi älskar ju.
Vad mer kan vi göra?
För alltid finns vi här för er och lillfisen.
Puss
Louise & Micke.

Midsommarafton 2008.
Ni fick mig att uthärda. Ni fick mig att känna hopp. Att älska.
Jag är för evigt tacksam. Ni trodde på någonting som inte fanns just då.
Ni trodde på mig.
Puss




There's a golden gate where the fairies all wait, and dancing moons, for you.

Nu har jag skänkt mitt bidrag till Musikhjälpen. Musikhjälpen är ett Public serviceformat från Holland som har funnits i 6 år. Alla länder som är med samlar innan jul in pengar för en gemensam sak. Vi i Sverige var med första gången 2008. I Sverige är det ett samarbete mellan SR, SVT och Radiohjälpen och går ut på att engagera lyssnare/tittare att bli givare. Grundidén är att publiken betalar för att önska en låt, att förena publikens intresse för musik med engagemang för medmänniskor världen över. All musik som spelas i P3 under dessa dagar är önskad av er. Så önska din favoritlåt och skänk samtidigt 50 kronor eller mer till Radiohjälpen.

I år samlar man in pengar för att motverka trafficking. Barn är INTE till salu!!!

Detta är ett så sjukt bra koncept. Vi kan verkligen göra skillnad, särskilt när vi jobbar tillsammans! Istället för att köpa den där extra klappen som ingen egentligen kommer att sakna ändå så valde jag att gå in och sms:a ett bidrag. Det tycker jag att du också ska göra.

Och för den som undrar så önskade jag Dear Jessie med Madonna. Dedikerad till varenda unge ♥


Julklappstips

Jag älskar julklappar. Det vet alla som känner mig:) Ju fler desto bättre! I år hade jag dock kunnat nöja mig med en endaste klapp och det är Gizmo. Jag hade en Gizmo när jag var liten, när Gremlins verkligen var poppis men dum och alldeles för liten som jag var så hade jag inte förstånd nog att vårda honom med värdighet. Vet inte ens var han är idag..:( Men skulle jag få en ny Gizmo skulle han få så mycket kärlek. Det lovar jag och så skulle han få följa med mig till jobbet varje dag.

Så snälla tomten, visst har jag varit snäll i år..?


For 28 years I've been trying to believe and confide in different people I've found. Some of them got closer than others. Some wouldn't even bother and then You came around.

Idag har jag och min älskling varit tillsammans i 2 år. Tiden går så fort men ändå inte. Det känns som att jag och Blunder varit själsfränder i evigheter. Samtidigt kunde det lika gärna varit igår som han knackade på min dörr med sin första kärleksförklaring till mig, Too soon. Han läser mig som en öppen bok, jag kan honom innan och utantill. Han vet mina brister. När jag är arg, stressad eller upprörd lämnar han mig ifred för han vet att i det läget är det just egentid jag behöver för att komma tillbaka utvilad och glad. När jag är ledsen, när jag känner mig värdelös, när jag går in i mig själv tröstar han som bara han kan. Han håller om mig i timmar och låter tystnaden tala för han vet att just då finns det inga ord i världen som kan få mig på fötter igen. På samma sätt får han mig även att skratta så mycket att jag får kramp i ansiktet. Han dansar löjliga danser för mig så att jag ligger dubbelvikt i soffan. Jag dansar för honom så att han blir alldeles stum. Jag berättar mina historier om alla djuren som aldrig tar slut. Om Vincent, Tågge, Grisen och Hästen och Blunder bara ler. Han älskar mina historier därför slutar jag aldrig berätta dom. Jag är nämligen som allra lyckligast när min älskling är glad. Du ser, vi dansar med varandra.

Blunders engagemang är inte av denna värld och ibland funderar jag på om jag verkligen förtjänar all den kärlek han ger mig. Jag vill tro att jag gör det. Jag vill tro att jag ger honom lika mycket och mer därtill. Det är min avsikt och jag hoppas att min kärlek når fram till honom. 2010 har minst sagt varit ett prövningarnas år för oss. Inte för att vi någonsin tvekat på varandra, inte för en sekund. Lika mycket kärlek som vi delar med familj och nära vänner, lika mycket negativ energi fortsätter att kretsa omkring oss. Lycka är kanske få förunnat, sann kärlek är kanske ännu färre förunnat. Inte för att det är en ursäkt, men iallafall en förklaring till varför inte alla i vår omgivning känner samma glädje med och för oss två. Avundsjuka och egoism, allt annat än klädsamma egenskaper. De gör fina människor till fula människor. Men det räcker nu. Det går inte att bryta ner vår kärlek. Blunder och jag har växt oss starkare ur det gångna årets stormar. Det finns inget som kan rubba oss och det vore väl fan om inte 2011 ska få bli vårt år. Det kommer det att bli. Det står redan skrivet i stjärnorna..


M ♥ L = SANT
13/12-2010

We told you. Remember the rules. You didn't listen.

Har varit i Köpenhamn med mamma idag och var bara tvungen att visa dagens lätt bästa inköp. Hade jag kunnat hålla mig så hade det här varit den perfekta julklappen eller åtminstone 2-års presenten tilll Blunder (jo vi firar 2 år tillsammans på måndag:) ♥ men självklart var jag tvungen att visa honom idag, så fort jag kom hem. Zara har en helt fantastisk t-shirt kollektion med Gremlins just nu. Bara att välja en av alla fina motiv var svårt, mycket svårt. Men jag följde mitt hjärta, jag har lärt mig att det brukar bli bäst så, och då fick det bli den här med Stripe, elakingen av elakingarna och Blunders absoluta favorit i filmerna!

Hur grym är den inte då?
Så ful att den blir snygg säger jag:)


And so we talked all night about the rest of our lives. Where we're gonna be when we turn 25.

De senaste dagarna har jag haft problem med att hantera vardagen och den verklighet som jag befinner mig i just nu. Ibland förstår jag mig inte på det här med kärlek. Det är väl det som gör den så intressant kan jag tro. Att något så underbart samtidigt kan göra så ont övergår mitt förstånd. Tur är det att det finns flera olika sorters kärlekar i mitt liv. Somliga älskar jag för stunden, där jag är just nu. Jag menar relationer med människor som bara är ämnade för en kortare period men som inte är desto mindre viktiga för det. En del kommer jag att älska för alltid. Andra som bär på min historia och vice versa älskar jag villkorslöst, i evighet. En särskild har sedan den första dag vi sågs mitt hjärta i sina händer och kärleken till honom är lika självklar som den är sann. Den svåraste kärleken är den kärlek som inte fungerar. Obesvarad kärlek. Hur mycket, eller lite.., man än försöker så finns den bara inte där. Trots att man tycker att den borde göra det. Det borde inte vara så svårt. Men det är just det det är, svårt. De senaste dagarna har jag varit svag, gått in i mig själv och fokuserat alltför mycket på de som inte älskar mig, på de som aldrig kommer att älska mig hur mycket jag än försöker. Det var precis som ett uppvaknande ikväll, när jag gick igenom min kärlekslåda fylld av foton, dagböcker, dikter, brev och annat som jag gömmer i mitt personliga arkiv. Det finns så mycket kärlek i mitt liv. God kärlek. Besvarad kärlek. Jag tänker inte spela fler spel där jag redan från start är dömd att förlora. Jag tänker satsa på vinnarna i mitt liv, för det är trots allt bland dem som även jag blir en vinnare.

Med detta sagt bjuder jag på en fotoboost från mitt 90-tal. En viktig tid, med många viktiga personer.
Herregud vad jag älskar er ♥
1996-1999





















Encore une fois, je suis cassée

Again
I am broken
...


2 december 2007

Ur "Kära Dagbok":

2 december, 2007:

Det var längesen,
alltför längesen jag skrev.
Men ett blankt oskrivet blad i en helt ny bok
symboliserar mycket mer än man kan tro just nu.
Jag försöker börja om,
ge mig själv en så kallad nystart.
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle sitta här,
27 år gammal,
i en liten etta med ett marsvin.
Singel.
Avskyr min nya titel:
singel.
Men saknar inte heller det som på slutet innefattade
min föregående status: in a relationship.
Kärleksrelation, utan förnamnet.
Utan kärlek.
Det kan jag lika gärna vara utan.
Men det är hårt när känslorna tar slut eller inte är tillräckliga.
Jag kommer aldrig kunna förlåta honom.
Bittert, jag vet.
Men så har jag ju också kastat bort 4 år av mitt liv på något
som aldrig var meningen.
Lycka,
att känna lycka..
Varför ska det vara så svårt?
Jag kunde inte göra honom lycklig.
Kan jag göra någon lycklig?
Tveksamt.
Kan jag ens bli kär igen?
Tveksamt.
Suck.

Kram Lucy

In the blink of an eye everything could change. Say hello to your life, now you're living.

Vi skulle ju bara inom Ikea för att köpa julkort idag, och så kom vi hem med allt det här.. Ovanligt? Nej:) Inte när det kommer till Ikea. Det blir aldrig så lite shopping som man tänkt sig. Det blev kärlek till nästan alla våra rum tack vare dagens inköp. Rött julmys till sängen och sovrummet, änglakrukor som matchar de röda julstjärnorna perfekt och vice versa, lite köksprylar och glasunderlag och luckor till bokhyllan. Den störste vinnaren idag är dock den tomma väggen ovanför soffan i vardagsrummet. ÄNTLIGEN har vi hittat vårt motiv som vi så länge letat efter utan att veta om det, Nineteen Something or Other av Jon Burgerman. Vi föll direkt, båda två och nu är äntligen vardagsrummet komplett!


Blunder har startat ett företag, allting enligt rätt och lag.

Så nu kan han äntligen ta betalt för sina extrajobb. Det tycker jag är bra, dessutom är loggan sjukt snygg!




Sisters are different flowers from the same garden

Det är så mycket kärlek i den här bilden. Så mycket liv. Känner du det? De tre mest strålande systrar. Jag blir nästan avundsjuk. Skulle också vilja vara en syster i den här trädgården ♥ Är dock guld värt att jag får hänga där ganska ofta ändå:) Och var har de senaste 20 åren tagit vägen? När jag lärde känna min Jovigirl var Therese bara en liten plutt som tultade omkring. Den sötaste plutt jag någonsin skådat och det vet hon. Och allra ljuvligaste Tina fick jag tålmodigt vänta med att hälsa på, då hon låg i mamma Susannes mage när det begav sig. Som jag diggar dessa brudar. Då, nu och för alltid!:)

Jenny Tina Therese

Saker som rör sig i huvudet på en 4-åring

Min kollega Johanna har världens gulligaste kids, Lillo och Elsa. Eftersom jag och Blunder inte är där än så följer vi Johannas fina familjeblogg med kanske ännu större intresse och engagemang. Så himla fina och finurliga ungar (och föräldrar såklart!:) och jag var bara tvungen att stjäla en del av Johannas senaste inlägg där hon lagt upp olika tankar från Lillo. Tänk allt som rör sig i det lilla huvudet. Jag blir helt stum:)

Lillo, 4 år:

- När jag blir lika gammal som dig och får en bebis i magen, då måste jag köpa en ny skinnjacka.
- Jag älskar Elsa. Jag ska gifta mig med henne. Inez säger att jag inte får gifta mig med Elsa men det får jag.
- Är de taskiga nu, är han ledsen nu? Hans hjärta brinner, han sa så. När jag var tre kunde jag inte säga
Oskar Linnros. Men nu kan jag säga Oskar Linnros. 
- Jag lyssnar på dig mamma. Om du är dum så lyssnar jag på dig. Jag lyder dig.


Kika gärna in på Johannas blogg för att läsa hela inlägget. Där finns massa annat
skoj och bus som också är roligt att ta del av!:)
http://blogg.aprillaprill.se/




RSS 2.0