Vecka 31
I vecka 31 + 3 ser jag ut såhär. Och vet ni vad?
Jag känner mig jättefin!:)
Att vara gravid - del 2.
Var det planerat?
Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
Ska ni verkligen kolla upp könet, det förtar ju hela upplevelsen!
Tittar ni på större bil nu? Det går ju inte att ha er lilla när man får barn.
Och hus? Ni ska väl köpa hus? Kanske inte precis nu men man kan ju inte
låta sina barn växa upp i lägenhet!
Och syskon? När planerar ni att skaffa nummer 2? För ni måste ju skaffa syskon till bebisen!
Hur gör ni med föräldraledigheten? Det är väl inte bara Du som ska gå hemma? Ni delar väl lika?
Och oj vad stor du är! Är du säker på att det inte är två därinne??
Etc.
Etc..
Etc...
Jag trodde inte riktigt på att det verkligen kunde bli så förrän jag själv hamnade där. Alla dessa frågor och kommentarer. Den plötsliga rätten till och åsikten om mitt privatliv kom som från ingenstans i samma sekund som jag offentliggjorde att jag var gravid. Fast egentligen började det långt innan. Det startar ju så fort folk börjar misstänka att man är eller försöker bli med barn. Och det verkar vara en resa som aldrig någonsin kommer att ta slut. Så fort bebis och familjeliv hamnar på kartan så är man intressant. Som att ens status uppgraderas något. Och ofrivilligt finner jag mig själv helt stum i den här cirkusen. Jag är en öppen person när det kommer till det mesta men mitt privatliv och hur jag väljer att leva min vardag rör i första hand enbart mig och Micke. Väldigt mycket delar vi (mer än gärna) med oss av men det är just det. Rätten till att välja och självbestämmandet i stort som helt tycks gå förlorat, när man blir med barn.
Folk vill väl i stort, jag vet. Men många vill också bara ge uttryck för sina åsikter eftersom de vet bäst. Överhuvudtaget vet ju de som har barn sedan tidigare precis vad som är rätt och fel och hur man ska gå tillväga i olika situationer. Så är det kanske och jag erkänner att jag är helt grön när det kommer till det här men vad hände med att göra och lära av sina egna misstag och skapa sin egen väg? Det är ju en ganska vettig livsfilosofi när det kommer till mycket annat i livet så det borde väl kunna implementeras på det här med barnafödande och familjeliv också?
Jag tror absolut inte att själv är bäste dräng och jag tar mer än gärna emot råd och lyssnar till berättelser som vänner och familj vill dela med sig av. Men det är just det, när man blir gravid och framförallt när det börjar synas, då har man helt plötsligt jättemånga vänner (?) och en ofantligt stor omgivning som vill tycka till. Människor i vilkas sällskap jag annars går helt obemärkt förbi. Människor som i andra sammahang inte finner mig intressant. Människor som jag inte ens känner. På riktigt.
Bebis, familjeliv och allt vad det innebär, sånt som jag inte ens kan föreställa mig förrän vår egen tittat ut, det verkar jättemysigt. Omvälvande. Stort. Kanske bland det största man kan vara med om. Men jag hoppas inte att det kommer att ta över mitt liv. Inte på det sättet. Att det inte finns något annat att prata om. För jag vill aldrig bli den där människan. Kanske kommer jag att värna extra mycket om de jag känner som inte har barn. Kanske kan jag finna andrum hos dem och få vila där då och då.
Andas..
Avslutningsvis, till alla de jag inte känner men som av någon anledning ändå undrar..
Här kommer svaren en gång för alla på de frågorna som jag fått i omgångar sedan jag blev gravid.
Planerat och planerat. Hur planerar man sånt? Väldigt välkommet är det iallafall och jag blev gravid bara ett par månader efter att vi slutat skydda oss. Så det tog inte lång tid alls kan jag tycka.
Ja vi valde att kolla upp könet av flera anledningar som var rimliga för oss. Vi är båda sjukt nyfikna av naturen. Även om jag är ett stort fan av överraskningar så kan jag inte på något sätt likna vårt barns födelse vid att öppna julklappar på julafton. I mitt huvud är det inte jämförbart. För många är moroten när man ligger där och krystar att inte veta vilket kön det är. För mig är moroten att veta precis vem han är och att jag äntligen ska få träffa honom.
Nej, vi behöver ingen större bil i dagsläget. Det går utmärkt att ha en Toyota Yaris och barn. Finns till och med Isofix i baksätet så kommer att bli lätt och smidigt att klicka i bilbarnstolen. Det ni!
Nej, vi tittar inte på hus. Vi är inte särskilt händiga någon av oss och trädgården hade det bara blivit synd om då intresset inte finns varken hos mig eller Micke. Vi har andra fritidsintressen som vi inte vill kompromissa och framförallt så är det en ekonomisk fråga för oss. Vi lever gott idag med en låg hyra och fin lägenhet centralt som vi trivs i med gångavstånd till mycket som lockar oss. Vi har möjlighet att unna oss det mesta av det vi vill göra och är inte beredda att ge upp det för dyra lån och en högre månadskostnad. Inte i dagsläget. Men vi stänger inga dörrar. Kanske är hus något som kommer att intressera oss när vi blir äldre, men inte just nu och inte just för att vi ska få en liten bebis. Vill även tillägga att det går utmärkt att växa upp i lägenhet, det är jag ett levande bevis på.
Vad gäller syskon eller inte till Lillfisen så vet vi inte riktigt hur framtiden ser ut. Vem gör det? Just nu känns det väldigt lagom med ett barn. Kanske ändrar vi oss. Kanske väljer vi att adoptera en liten flicka eller pojke om några år eller så vill vi kanske försöka få ett biologiskt barn till. Möjligheterna är flera och det är inget som vi känner att vi vill eller måste bestämma på förhand. Det enda vi är överens om och vet i dagsläget är att vi kommer inte att skaffa fler barn just för att Lillfisen ska få syskon. Det är inte avgörande för oss.
Jag kommer att vara mammaledig i drygt ett år och Micke kommer att vara pappaledig ca 3 månader. Det passar oss och vår livssituation utmärkt!
Jag är ÖVERTYGAD om att det bara är en bebis i min mage. Så många ultraljud kan omöjligt visa fel. Och tänk så skönt det hade varit om folk förstod hur less man blir på att få höra hur stor man är jämt och ständigt. Det är ju inget man brukar kasta ur sig när man ser en överviktig person (SOM MAN FRAMFÖRALLT INTE KÄNNER) så varför man ska behöva höra det och nästintill betraktas som ett skämt i folks ögon när man är gravid övergår mitt förstånd.
Synd att den burdusa kvinnan som jag träffade på Gekås i Ullared förra veckan inte läser min blogg. Hon hade nog kunnat lära sig ett och annat av det här inlägget.
Brevet
Fällde just en tår.
Ikväll tittar jag på Minneskonserten på SVT1 kl.20.00.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/terrordadetinorge/article15149615.ab
Baby Love
Det är bebis mest hela tiden i mitt huvud just nu. Jag går snart in i vecka 30, tycker att tiden rusar iväg för tillfället, men det är bara bra. Det ger mig dåligt med tid att fundera kring det som jag fasar för mest, the big F. Kanske är jag dum som inte läser på en massa. Rent teoretiskt har jag ju möjligheten att förbereda mig så gott jag bara kan. Men nej, jag väljer hellre att sticka huvudet i sanden, förlitar mig på att Micke som slukat en del pappaböcker är påläst och att föräldrautbildningen i augusti på MVC ska räcka. Jag orkar inte förbereda mig på det värsta eller ännu hellre såklart, det bästa. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig.
Terapi för mig och balsam för själen är just nu att fixa till det så fint vi bara kan för Lillfisen. Jag lägger mycket fokus på vackra ting för tillfället. Det ger mig harmoni. Äntligen är Narniaskåpet färdigt:) Och i helgen har vi kört runt på lite olika loppisar och gjort riktigt fina fynd både till honom och till oss. Och så har jag fått världens finaste Baby Luck halsband av mamma <3
Vår första semestervecka har varit riktigt bra:) Saknar inte jobbet det minsta, men det är väl helt i sin ordning när man är ledig tycker jag.
Några bilder på våra vackra ting följer härnäst..
Helgens loppisfynd
En plastmatta att dö för till babyrummet.
Baby Luck - älskar det och bär det hela tiden!
Och nu står narniaskåpet äntligen redo att fyllas med magi! (och babykläder..)
Roadtrip
Jag har semester nu i två veckor och bara njuter. Så obeskrivligt skönt. Inte ens den grå svenska sommaren kan rubba mitt humör.
Igår var vi på Framtid och äntligen, äntligen, äntligen fann jag skåpet till Lillfisen <3
Plötsligt bara stod jag framför det och det var kärlek vid första ögonkastet. Målningen är igång för fullt men det krävs ett par strykningar för att få det så vitt som vi vill ha det. Längtar tills jag kan visa upp det!
Idag har vi gjort värsta roliga roadtripen i Skåne och Blekinge med Alex och Jennie. Herregud vilka hålor det finns och vackra städer! Första stoppet var Förmedlingscentralen i sorgliga Tyringe, därefter bar det av mot Vinslöv där vi poserade fint vid Holgers och Johns bänk. Efter det blev det Karlshamn, där fann vi ett riktigt guldkorn i en liten antikaffär i centrum. Så himla fina grejer! Dog lite faktiskt.. fanns alldeles för mycket som jag ville ha med mig hem men fick nöja mig med en Madonna-Lp som kommer att göra sig bra på väggen i hallen och ett litet fat från Rörstrand. Därefter bar det av mot vårt sista stopp och Jennies hemstad Karlskrona, och vilket litet hjärta. Allt vatten och alla öar, så himla vackert. Karlskrona vill jag se mer av!
Här kommer lite bilder från dagens tur:
Pigga och glada lämnar vi Helsingborg för dagens äventyr.
Förmedlingscentralen i Tyringe. Här finns både gammalt och nytt i en minst sagt udda blandning.
Fin våg
Ännu finare skåp men på tok för dyrt!
Här fastnade jag ett tag. Yes I am addicted..
Den här dockan var läskig tyckte jag
En nöjd och glad Micke som äntligen får lämna Förmedlingscentralen!
Vinslöv nästa..
FATTA DETTA!!
Holgers och Johns bänk
Mitt fynd i Karlshamn <3 Sött askfat från Rörstrand så får väl börja röka nu.
Läskigaste fontänen någonsin! I Karlskrona.
Det poseras gärna framför fisken.
Monument av något slag, och en glad Micke.
Otåliga jag, i väntan på lunch.
Efter lunch och och lite shopping var det dags för den kända glassen som man mer än gärna köar för
när man är i Karlskrona. 40 minuter tog det.. men det var det faktiskt värt!
Micke körde en mix av kulglass, mjukglass, strössel etc. Gott!
Alex började med en liknande variant och åt därefter upp det som var kvar av Jennies. Precis som det
brukar vara med andra ord.
Sista stoppet på hemvägen var egentligen Eko-hallen i Bromölla, där Jennie råkade ut för en mindre (?) incident
när hon snubblade rakt in i en pelare vid entrén. Tyvärr fanns ingen kamera framme för att föreviga händelsen, så sista bilden får helt enkelt bli den här på Café 21 i Tyringe, numera känd från tv! Och nej, vi vågade oss inte in på riktigt utan nöjde oss med att beundra lite sådär på håll när vi ändå körde förbi.
Mycket bra roadtrip det där! Får se vart vägarna bär oss nästa gång!
Hur många gånger kan man älska?
Forni har gjort det igen. Dvs. skrivit en klockren krönika: Hur många gånger kan man älska?
Har själv funderat ganska mycket kring det idag.. Finns det en gräns för hur mycket hjärtat orkar med?
Klicka här för att komma till Fornis text.
I just came to say HELLO!
Just det. Hallå där!
Idag är en så himla bra dag! Jag lever fortfarande på gårdagens händelser. Vi var i Köpenhamn och såg MDNA
och det var ju en upplevelse som inte går att beskriva i ord, som vanligt, när det kommer till Madonna <3
Den damen inspirerar mig fortfarande. Herregud. Det är modigt att vara närmre 55 bast och ställa sig och strippa
på scen. Vem är inte snygg i ett photoshoppat tidningsuppslag?
Men det finns ingen retuschering i världen som kan hjälpa en när man uppträder live inför 40 000 människor.
Återigen. Det är modigt.
Madonna kommer alltid att vara min förebild. Punkt.
En annan underbar och helt fantastisk grej är ju att vår bröllopsfotograf (Lisa Wikstrand) och hennes käresta
fick sin lille son Elliot igår. Världens underbaraste sötnos och det lilla jag har förstått så verkar det som att
Lisa haft en helt OK förlossning, vilket ger mig massa pepp inför min egen.
Jag har (många gånger ofrivilligt) fått höra om de värsta tänkbara förlossningssituationer vilket lätt kan göra mig nedstämd
och undra om det överhuvudtaget existerar odramatiska förlossningar..
Men i Lisas fall verkar det ha gått hur bra som helst och det väljer jag att ta fasta vid och hålla i huvudet fram tills det är dags
för mig.
Som jag längtar nu! När jag ser lille Elliot blir jag själv så himla sugen på att få träffa vår lillfis!
Kan han inte bara komma NU. Ok kanske inte riktigt än.. han får tjocka till sig lite till..
Men som jag längtar!!
Det är bra tider nu.
:)
Idag är en så himla bra dag! Jag lever fortfarande på gårdagens händelser. Vi var i Köpenhamn och såg MDNA
och det var ju en upplevelse som inte går att beskriva i ord, som vanligt, när det kommer till Madonna <3
Den damen inspirerar mig fortfarande. Herregud. Det är modigt att vara närmre 55 bast och ställa sig och strippa
på scen. Vem är inte snygg i ett photoshoppat tidningsuppslag?
Men det finns ingen retuschering i världen som kan hjälpa en när man uppträder live inför 40 000 människor.
Återigen. Det är modigt.
Madonna kommer alltid att vara min förebild. Punkt.
En annan underbar och helt fantastisk grej är ju att vår bröllopsfotograf (Lisa Wikstrand) och hennes käresta
fick sin lille son Elliot igår. Världens underbaraste sötnos och det lilla jag har förstått så verkar det som att
Lisa haft en helt OK förlossning, vilket ger mig massa pepp inför min egen.
Jag har (många gånger ofrivilligt) fått höra om de värsta tänkbara förlossningssituationer vilket lätt kan göra mig nedstämd
och undra om det överhuvudtaget existerar odramatiska förlossningar..
Men i Lisas fall verkar det ha gått hur bra som helst och det väljer jag att ta fasta vid och hålla i huvudet fram tills det är dags
för mig.
Som jag längtar nu! När jag ser lille Elliot blir jag själv så himla sugen på att få träffa vår lillfis!
Kan han inte bara komma NU. Ok kanske inte riktigt än.. han får tjocka till sig lite till..
Men som jag längtar!!
Det är bra tider nu.
:)
