Well, you know me. I've never been afraid..
I always jump into it
with my whole heart and no shame.
En sådan underbar dag att gå en höstpromenad med Kärleken.
We're the trees still green in November..
♥
with my whole heart and no shame.
En sådan underbar dag att gå en höstpromenad med Kärleken.
We're the trees still green in November..
♥
Långsökt?
Sitter och tittar på Idol och så blir det dags för Weise att entra scenen och i samband med fredagsfinalens 90-tals tema väljer han att framföra Baby I love your way. En bra hit från en svunnen tid, ingen tvekan om saken. Allra mest förknippar jag dock låten med soundtracket till en av 90-talets bästa filmer, Reality bites. När vi snackar 90-tal så är ju ändå Winona Ryder (Lelaina i filmen) stjärnan av stjärnorna. Vad vore 90-talets Hollywood utan Winona? Vad vore MITT 90-tal utan Winona? Som ett pussel med en saknad pusselbit. Ryder var ju klockren i klassiker som Beetlejuice, Edward Scissorhands, Andarnas hus etc. etc. Winona och Johnny Depp var det passionerade och stökiga kärleksparet både på filmduken och utanför. Herregud en sån härlig tid! Så jag säger tack till Andreas Weise som ikväll påminde mig om två stora luckor i min lilla men inte desto mindre viktiga dvdsamling. Har just åtgärdat detta och klickat hem Reality Bites och Girl, Interrupted.
För övrigt, när det kommer till Idol, så röstar jag såklart fortfarande på Jay och ingen annan!
Allra minst Weise och Geir..
Vincent sover som den gris han är
Fredag igen och igen. Ännu en vecka har flugit förbi. Går tiden så fort för att man har roligt eller för att det är mycket på jobbet? Just nu känns det som att det övervägande har med jobbet att göra, men lite roligt har man väl in emellan också, även när det "bara" är vardag. Som exempelvis tjejturan som jag och några kollegor var på i onsdags eller kvällspromenaden som jag och Fröken C tog igår. Det är skönt att rensa huvudet då och då och bara snacka av sig, såväl med kollegor som bästa vänner. Jag har nog ett ganska bra vardagsliv när jag tänker på det, riktigt bra.
Har ännu en underbar mysfredag framför mig. Snart blir det favoriten från La Pizza och den ska avnjutas i kärleksfullt sällskap med mina favviskillar. Killar..? Ja Älsklingen såklart och sötgrisen Vincent:) Har du sett ett sötare marsvin någon gång? Min gullpojke fyllde 4 år i augusti. Time flies, som sagt.
Mitt hjärta sussar sött
♥
Har ännu en underbar mysfredag framför mig. Snart blir det favoriten från La Pizza och den ska avnjutas i kärleksfullt sällskap med mina favviskillar. Killar..? Ja Älsklingen såklart och sötgrisen Vincent:) Har du sett ett sötare marsvin någon gång? Min gullpojke fyllde 4 år i augusti. Time flies, som sagt.
Mitt hjärta sussar sött
♥
Men när du var med mig, musiken slutade aldrig.
Det här lyssnar jag på just nu, om och om igen.
Håkan Hellströms nya, och det här sista spåret på skivan är verkligen briljant.
Kärlek.
Håkan Hellströms nya, och det här sista spåret på skivan är verkligen briljant.
Kärlek.
Julshopping
23 oktober är det idag och nästintill två månader kvar till julafton. Två månader..och idag blev årets första julklapp inhandlad och så även en ny adventsljusstake. Jag är sjukt tidigt ute för att vara mig, men när man hittar rätt grej så finns det ingen anledning att vänta (särskilt inte när lönen just trillat in på kontot..;) Har alltid varit ett stort fan av julklappar, både andras och mina egna. Det där med tålamod har dock aldrig varit en av mina starkare sidor så vi får väl se hur länge jag klarar av att behålla hemligheten om den PERFEKTA juklappen, FÖR MIN BROR.
Blev även lite annan shopping idag. Ett par nya träningsbyxor, en Mickeytröja till Blunder och en Kittytröja till mig. Nu är vi nöjda, glada och lite trötta så blir nog en powernap nu innan middag och bio väntar. Ska se The Social Network ikväll. Än så länge går förresten min vita helg som en dans, har inte rört en droppe alkohol sen förra helgen!
Jag är glad och Blunder är fin ♥
Adventsljusstake med värmeljus - mysig och praktisk på en och samma gång.
No more droppande stearinljus som förstör både stake och bord!
Smaaaart köp och nej, jag får inte betalt för att publicera det här!:)
Blev även lite annan shopping idag. Ett par nya träningsbyxor, en Mickeytröja till Blunder och en Kittytröja till mig. Nu är vi nöjda, glada och lite trötta så blir nog en powernap nu innan middag och bio väntar. Ska se The Social Network ikväll. Än så länge går förresten min vita helg som en dans, har inte rört en droppe alkohol sen förra helgen!
Skål för det säger jag och önskar Dig en trevlig lördagkväll!:)
Jag är glad och Blunder är fin ♥
Adventsljusstake med värmeljus - mysig och praktisk på en och samma gång.
No more droppande stearinljus som förstör både stake och bord!
Smaaaart köp och nej, jag får inte betalt för att publicera det här!:)
Från och med Du
Oj oj oj, det är mycket som snurrar i huvudet just nu. Det är bebissnack (?), det är bröllopssnack men framförallt är det RESESNACK som har hög prio på agendan för tillfället. För att överleva den mörka vintern som väntar behöver jag och Blunder något som lyser upp, något att se framemot och igår blev det bestämt. Resan till Lanzarote i januari är nu officiellt BOKAD! Det är obeskrivligt underbart att ha detta framför sig och guld värt att det sker i samband med årets lätt tråkigaste månad. Blir förmodligen sista kärleksresan som vi unnar oss innan bröllopet som också går av stapeln nästa år ♥ Kan knappt vänta tills jag kan kalla mig bli Mrs. Blunderhead, på riktigt. Det är verkligen tack vare kärleken som jag finner energi till det mesta just nu. Vad vore jag utan den? Eller VAR vore jag utan den? Bara tanken ger mig rysningar. Jag är för första gången i mitt liv precis där jag ska vara, där jag hör hemma. Jag önskar att jag får vara här länge, väldigt länge.
Lycka ♥
Ses vi vid poolen i januari..?
Eller kanske vid solnedgången..?
♥
Lycka ♥
Ses vi vid poolen i januari..?
Eller kanske vid solnedgången..?
♥
Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.
Då släppte jag hans ena hand och tog ett vinglas och ställde det längst ut på kanten av bordet.
"Det kommer att falla", sade han.
"Just det. Jag vill att du ska välta ned det."
"Slå sönder glaset?"
Ja, slå sönder glaset. En enkel handling, men en handling som fyller oss med rädsla utan att vi riktigt kan förklara varför. Vad gör det om vi slår sönder ett billigt glas, vi har alla gjort det oavsiktligt någon gång?
"Slå sönder glaset?" upprepade han. "Varför?"
"Det finns massor av skäl", svarade jag. "Men egentligen är det bara för att du ska slå sönder det."
"För din skull?"
"Nej, naturligtvis inte."
Han satt och såg på glaset på bordskanten, orolig för att det skulle falla.
Det är en övergångsrit, hade jag lust att säga. Det är förbjudet. Man slår inte sönder glas med flit. När vi går på restaurang eller befinner oss i våra hem är vi noga med att se till att inga glas står på bordskanten. Vårt universum kräver att vi ser till att inga glas faller till golvet.
Och ändå, tänkte jag vidare, när vi någon gång råkar ha sönder ett märker vi att det inte var så farligt. Servitören säger ´det gör inget´, och jag har aldrig varit med om att ett trasigt glas har satts upp på någon restaurangnota. Att slå sönder glas hör till livet och vi orsakar inga ledsamheter för vare sig oss själva, restaurangen eller vår nästa.
Jag stötte till bordet. Glaset balanserade på kanten utan att falla.
"Försiktig!" sade han instinktivt.
"Slå sönder glaset", insisterade jag. [...]
Gör det för att våra föräldrar har lärt oss att ta hand om våra glas och om våra kroppar. De har lärt oss att barndomens förälskelser är utsiktslösa, att vi inte ska skilja en man från prästämbetet, att människor inte gör under och att ingen ger sig av på en resa utan att veta vart han ska.
Jag ber dig, slå sönder glaset, och befria oss från alla de här fördömda åsikterna, från den här manin att söka en förklaring till allting och bara göra sådant som andra godkänner.
"Slå sönder glaset", bad jag en gång till.
Han såg mig i ögonen. Sedan lät han handen långsamt glida över bordet tills den nuddade glaset. Och med en hastig rörelse stötte han till det så att det föll ned i golvet.
Ljudet av glaset som krossades drog till sig allas blickar. I stället för att släta över händelsen genom att be om ursäkt såg han på mig och log - och jag log tillbaka.
"Det gör inget", ropade servitören.
- Paulo Coelho -
"Det kommer att falla", sade han.
"Just det. Jag vill att du ska välta ned det."
"Slå sönder glaset?"
Ja, slå sönder glaset. En enkel handling, men en handling som fyller oss med rädsla utan att vi riktigt kan förklara varför. Vad gör det om vi slår sönder ett billigt glas, vi har alla gjort det oavsiktligt någon gång?
"Slå sönder glaset?" upprepade han. "Varför?"
"Det finns massor av skäl", svarade jag. "Men egentligen är det bara för att du ska slå sönder det."
"För din skull?"
"Nej, naturligtvis inte."
Han satt och såg på glaset på bordskanten, orolig för att det skulle falla.
Det är en övergångsrit, hade jag lust att säga. Det är förbjudet. Man slår inte sönder glas med flit. När vi går på restaurang eller befinner oss i våra hem är vi noga med att se till att inga glas står på bordskanten. Vårt universum kräver att vi ser till att inga glas faller till golvet.
Och ändå, tänkte jag vidare, när vi någon gång råkar ha sönder ett märker vi att det inte var så farligt. Servitören säger ´det gör inget´, och jag har aldrig varit med om att ett trasigt glas har satts upp på någon restaurangnota. Att slå sönder glas hör till livet och vi orsakar inga ledsamheter för vare sig oss själva, restaurangen eller vår nästa.
Jag stötte till bordet. Glaset balanserade på kanten utan att falla.
"Försiktig!" sade han instinktivt.
"Slå sönder glaset", insisterade jag. [...]
Gör det för att våra föräldrar har lärt oss att ta hand om våra glas och om våra kroppar. De har lärt oss att barndomens förälskelser är utsiktslösa, att vi inte ska skilja en man från prästämbetet, att människor inte gör under och att ingen ger sig av på en resa utan att veta vart han ska.
Jag ber dig, slå sönder glaset, och befria oss från alla de här fördömda åsikterna, från den här manin att söka en förklaring till allting och bara göra sådant som andra godkänner.
"Slå sönder glaset", bad jag en gång till.
Han såg mig i ögonen. Sedan lät han handen långsamt glida över bordet tills den nuddade glaset. Och med en hastig rörelse stötte han till det så att det föll ned i golvet.
Ljudet av glaset som krossades drog till sig allas blickar. I stället för att släta över händelsen genom att be om ursäkt såg han på mig och log - och jag log tillbaka.
"Det gör inget", ropade servitören.
Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät
- Paulo Coelho -
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Det finns dom som säger att jag borde skriva ner det jag känner och det finns dom som tycker att jag borde dela med mig av det jag gått igenom. Men det är inte så lätt. Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
Grâce à toi à nouveau je respire
Ikväll kör jag och Fröken C all in. Ska bjuda denna pärla och min älskling på Enchiladas. Lite senare joinar även Mr. Strong. Lika bra att räkna med en blöt kväll och tuff morgondag..? Det kommer att bli hur bra som helst och det är så värt det. After all, Fröken C är som jag när hon dansar. Har aldrig träffat någon som henne. Fröken C är som jag när vi dansar. Musik non stop till slut. Nu kör vi!!!:)
We are family (?)
Har haft en riktigt bra onsdag. Just jobbat mig igenom veckans roligaste träningspass, schysst dag på jobbet, lagom stressigt. Ny VD på jobbet som lyser upp tillvaron. Hans energi smittar av sig, precis vad Tretorn behöver just nu. Har dessutom fått reda på att jag finally får fast tjänst i februari. Det känns tryggt och bra. Tror att jag stannar kvar ett tag till och ser hur allt utvecklar sig. Min magkänsla säger att 2011 kan komma att bjuda på nya möjligheter. Den som lever får se..
Min käre Blunder har förresten skaffat sig en iPhone 4. Såhär lustig kan familjen se ut med hjälp av hans nya leksak. Även jag har fallit för prylens charm. Blir många sena och intensiva nätter just nu tillsammans med Blunder. Är som helt besatt och beroende.. Ja, av att spela Yatzy. Om du nu fick för dig något annat..?:) Galet roligt är det! Sist jag spelade Yatzy i den här utsträckningen var nog omkring 1993 tillsammans med Fröken C. Och tänk, då behövde man papper, penna och miniräknare. Att spela Yatzy via iPhone är så hightech-style. Haha;)
Är inte Per otäckt lik mamman i Psycho..?
Ja, alltså så som man föreställer sig henne om hon vore vid liv.
Mrs. Bates är ju död hela filmen igenom.
Min käre Blunder har förresten skaffat sig en iPhone 4. Såhär lustig kan familjen se ut med hjälp av hans nya leksak. Även jag har fallit för prylens charm. Blir många sena och intensiva nätter just nu tillsammans med Blunder. Är som helt besatt och beroende.. Ja, av att spela Yatzy. Om du nu fick för dig något annat..?:) Galet roligt är det! Sist jag spelade Yatzy i den här utsträckningen var nog omkring 1993 tillsammans med Fröken C. Och tänk, då behövde man papper, penna och miniräknare. Att spela Yatzy via iPhone är så hightech-style. Haha;)
Är inte Per otäckt lik mamman i Psycho..?
Ja, alltså så som man föreställer sig henne om hon vore vid liv.
Mrs. Bates är ju död hela filmen igenom.
It's a nice day for a white wedding
När det kommer till Idol 2010 så kan jag inte göra annat än lägga min röst på Jay. Att se honom stå där på scen för mina tankar direkt tillbaka till högstadiet, bogartsgänget och allt vad det innebar. När Jay genade tvärs över skolgården i slitna jeans, rutig flanellskjorta och med en cigg i munnen kunde det lika gärna varit Kurt Cobain. Eller åtminstone Kurts spöke. Kärleken till musiken har alltid lyst igenom. Vi visste alla att Jay skulle kunna bli något stort bara han förvaltade sina tillgångar väl. När jag såg Jay framföra Black Jesus vid sin första audition för Idol blev jag därför allt annat än förvånad. Stolt, rörd och glad var jag men förvånad? Icke. Men Jay, what took you so long? Nåväl, sent är absolut ljusår bättre än aldrig och jag ser fram emot många spännande fredagsfinaler som vi kommer att sitta bänkade framför tv:n och rösta på Idols klaraste rockstjärna!
Strike a pose
Har Blunder gått och blivit fotomodell..?
Högre än alla himlar
Känns som att det är dags att peka ut de aktuella syndabockarna som gör att mitt bloggande inte sker särskilt frekvent nuförtiden. Nr.1: Min träning. Tro det eller ej, men har kommit igång riktigt bra och trodde aldrig att jag skulle säga det igen men jag älskar det! Synd att jobbet tar upp så mycket tid, annars hade jag tränat ännu mer. Känner ett sånt himla sug och pepp igen efter step, aerobics, styrkeövningar och vanlig hederlig gympa och mår så himla bra när jag är mitt uppe i det och när jag är klar. Det här är verkligen jag. Jag börjar äntligen känna igen mig själv igen. Är jättekul att vara tillbaka!:)
Det finns ytterligare en anledning till mitt dåliga bloggande och det är Högre än alla himlar. Bokmalen i mig väcktes på nytt när jag var på Kreta med tjejerna och jag har faktiskt fortsatt läsa med stort intresse sedan jag kom hem och in i vardagen igen. Högre än alla himlar är Louise Boije af Gennäs efterlängtade comeback och första delen av en trilogi. Underbar bok, Boijes språk är så nära, så lätt att ta till sig. Karaktärerna i hennes bok är också väldigt lätta att lära känna. Det känns som att det är mina kompisar nu som jag läser om. Vi har uppstudsiga Liv, överbeskyddande Stefan, egocentriske Victor, försiktiga Pella och världsmedborgaren Jalle. Sist men absolut inte minst har vi Sanna, den karaktären som jag mest känner igen mig själv i och som är berättaren i den här första boken av tre.
Just nu är min största önskan att Högre än alla himlar aldrig ska ta slut, eller åtminstone vara fram tills den andra boken släpps. Men jag tror dessvärre inte att någon av mina önskningar slår in..Är för övrigt fortfarande helt starstruck efter mitt möte med Louise på Bokmässan i Göteborg. Vi pratar om kvinnan som räddade mitt senare 90-tal på flera nivåer. Stjärnor utan svindel, som är storsäljaren av hennes romaner, fick mig att vakna, öppna ögonen och börja förstå vad kärlek handlar om. Jag var bara 16 år när jag läste den och det känns som att det kom att bli en slags brytpunkt för mig. Som livet före och efter Stjärnor utan svindel. Låter lite galet, jag vet:) Men kan inte förklara det bättre. På Bokmässan fick jag iallafall tillfälle att förklara för Louise hur viktiga hennes böcker var för mig under mitt 90-tal och hur hon på många sätt berikade mitt tonårshjärta. Jag tror att hon blev glad och kände sig smickrad eller något. Det såg så ut iallafall. Jag kunde ana en lätt rodnad på hennes kind när jag överöste henne med lovord. Själv såg jag ut som en dränkt katt som stått ute alltför länge i ett ösregnigt Göteborg och köat för att hinna in till Boijes boksignering. Men det hör inte hit..:)
Sedär ja, nu har jag ju lyckats blogga igen.
Helt plötsligt händer det.
Det finns ytterligare en anledning till mitt dåliga bloggande och det är Högre än alla himlar. Bokmalen i mig väcktes på nytt när jag var på Kreta med tjejerna och jag har faktiskt fortsatt läsa med stort intresse sedan jag kom hem och in i vardagen igen. Högre än alla himlar är Louise Boije af Gennäs efterlängtade comeback och första delen av en trilogi. Underbar bok, Boijes språk är så nära, så lätt att ta till sig. Karaktärerna i hennes bok är också väldigt lätta att lära känna. Det känns som att det är mina kompisar nu som jag läser om. Vi har uppstudsiga Liv, överbeskyddande Stefan, egocentriske Victor, försiktiga Pella och världsmedborgaren Jalle. Sist men absolut inte minst har vi Sanna, den karaktären som jag mest känner igen mig själv i och som är berättaren i den här första boken av tre.
Just nu är min största önskan att Högre än alla himlar aldrig ska ta slut, eller åtminstone vara fram tills den andra boken släpps. Men jag tror dessvärre inte att någon av mina önskningar slår in..Är för övrigt fortfarande helt starstruck efter mitt möte med Louise på Bokmässan i Göteborg. Vi pratar om kvinnan som räddade mitt senare 90-tal på flera nivåer. Stjärnor utan svindel, som är storsäljaren av hennes romaner, fick mig att vakna, öppna ögonen och börja förstå vad kärlek handlar om. Jag var bara 16 år när jag läste den och det känns som att det kom att bli en slags brytpunkt för mig. Som livet före och efter Stjärnor utan svindel. Låter lite galet, jag vet:) Men kan inte förklara det bättre. På Bokmässan fick jag iallafall tillfälle att förklara för Louise hur viktiga hennes böcker var för mig under mitt 90-tal och hur hon på många sätt berikade mitt tonårshjärta. Jag tror att hon blev glad och kände sig smickrad eller något. Det såg så ut iallafall. Jag kunde ana en lätt rodnad på hennes kind när jag överöste henne med lovord. Själv såg jag ut som en dränkt katt som stått ute alltför länge i ett ösregnigt Göteborg och köat för att hinna in till Boijes boksignering. Men det hör inte hit..:)
Sedär ja, nu har jag ju lyckats blogga igen.
Helt plötsligt händer det.
Och utan ett ljud, mitt hjärta i din hand.
Man ska aldrig försöka döma framtida kärlek efter gamla lidanden.
Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller till paradiset, men den för oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av svält medans livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av besvikelser och sorg. För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den av för att komma oss till mötes. Och förlösa oss.
Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller till paradiset, men den för oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av svält medans livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av besvikelser och sorg. För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den av för att komma oss till mötes. Och förlösa oss.
-Paulo Coelho-
Nothing is impossible in the Monki World!
Det blev ingen jacka. Jag är nog försent på det.. Känns galet med tanke på att det bara är början av oktober men de jackor som var mest intressanta fanns det bara enstaka storlekar kvar av och självklart inget som passade mig. Men det gör inte så mycket. Jag kör på med de jag har från föregående säsonger så länge. Ingen jacka alltså men däremot blev det en klänning och ett par handskar på Monki och Blunder köpte en cool flanellskjorta på Weekday. All shopping i oh so 90ies style. Snyggt och kul!:) Malmöbesöket avslutades med en sen lunch/tidig middag på Friday's. Supergott!
Vi drar till Malmö!
Jag och Blunder ska till Malmö för att leta vinterjacka till mig. Gissa var jag kommer att kolla först..
