LucyVida

Första advent imorgon och julkänslan är självklart på topp med all snö som kommit. Det är inte en slump att jag redan köpt i princip alla julklappar. Jag kan helt enkelt inte låta bli när snön faller vit och vinterkänslan infinner sig. Julen känns så mycket närmre på något sätt. Jag kan inte heller minnas en vit julskyltning, någonsin. Men imorgon lär det bli verklighet. Shit vad jag ska kröna Fröken C imorgon kväll när vi beger oss ner på stan. Det var fan inte igår:)

Inte ens den sötaste ballerinaklänningen kunde rädda Linnea igår. Det var verkligen inte hennes kväll. Linnea kändes väldigt ljummen och oinspirerad i Simple minds låten och när hon dödade Beyonces Crazy in love kändes det som att det var klart att hon skulle åka. Såhär långt in i tävlingen har man inte råd att göra sövande och halvhjärtade framträdanden! Tycker dock att det är jättetråkigt. Hade allra helst sett Jay och Linnea i finalen.

I ♥ Änglagård. Med Änglagård fick vi Helena Bergström och Rikard Wolff, i filmen mer kända som Fanny och Zac. Två karaktärer som gick rakt in i vartenda Svenssonhjärta på 90-talet. Jag var nog lite kär i Helena Bergström på den tiden, eller var det Fanny jag var kär i? Jag var 14 år om jag inte minns fel, när jag i dagboken namngav min framtida dotter som Fanny. Många andra namn har cirkulerat i bebistankarna sedan dess kan jag säga och de flesta har jag glömt, men jag glömmer aldrig Fanny.

Ikväll har jag ätit gott med den här donnan. Det blev det japanska stället, vår favorit. Vi borde nästan kunna räknas som stammisar där vid det här laget. Som vi har pratat om bebisar och bröllop, möjliga och omöjliga relationer, kärlek och förtvivlan, drömmar och känslan av hopplöshet. Jag tycker om att prata med Celine. Hon har ett stort och öppet hjärta och är allt annat än svår.
Celine förtjänar hela himlen.

Välkommen ombord på mitt nostalgia locomotive. Den här adventskalendern gjorde mamma till mig och min bror när vi var små, små ljus. Det som gjorde den här kalendern extra speciell och ovanlig jämfört med de "vanliga" adventskalendrarna är det faktum att den rymde så mycket mer spännande och handplockat godis OCH inte bara godis heller. De dagar som är märkta med ett klistermärke (var alltid ett klistermärke med ett rött äpple när vi var små) var minst sagt bonusdagar. Då fick vi varsin liten julklapp istället för godis, som en slags sneak preview inför det som väntade i större format den 24:e.  En jul utan denna kalender på väggen är egentligen ingen jul för mig. Mamma var så söt och hängde upp den varje år även när vi var var vuxna barn på hemmaplan och även efter att vi flyttat hemifrån. Nu har min bror ärvt den och jag är så glad över hur omsorgsfullt han har pyntat vår barndomskalender i år. Det är som att den fått liv på nytt. Visst är den fin, trots att den har ungefär 30 år på nacken?:) Kanske just därför ♥

Min helg har till stor del spenderats utomhus. Gick milen igår med älsklingen och har nyss kommit hem från en promenix med Fröken C. Det gillas! Känner att förkylningen äntligen börjar ge med sig så ska försöka mig på ett träningspass imorgon efter jobb. Nu blir det duschen och därefter söndagsmiddag hos mamma.
Mysigt.

Att sluta rösta på Jay för att en svag sida hos honom har uppdagats är som att vända ryggen till en vän, en son, en dotter eller en förälder som har drogproblem. Jay är fortfarande samma kille och han är fortfarande den ende värdige vinnaren i Idol 2010. Han är den mest lysande rockstjärnan på Sveas stjärnhimmel as we speak och jag skulle aldrig vända honom ryggen, särskilt inte i ett pressat läge som nu. Allting är inte svart eller vitt. Med tanke på alla hårda kommentarer på Aftonbladet, Expressen, Idolsajten etc, etc. blir jag nästan lite rädd. Det blåser kalla vindar i Sverige idag. Jag undrar, var finns empatin?

Life is a mystery, everyone must stand alone, skrev Madonna 1989. Drygt 20 år senare har vi forfarande inte lärt oss någonting. Illa.

Är barnsligt förtjust i Everytime. En klassisk hjärta och smärta ballad från 2004 där Britney ber exet Justin Timberlake om förlåtelse för sin otrohet. Med facit i hand och med tanke på de vägar Britney tagit efter Justin är det svårt att inte tänka, what if.. Men, är väl inte lönt att spekulera i det som är gammalt och inte går att få ogjort.
Otroligt fin video iallafall och Britney har aldrig varit snyggare, varken före eller efter.

Ah som jag stör mig. Michaela Forni lanserar sin skokollektion genom att släppa en ny sko varje dag den här veckan och när jag som vanligt kikade in på hennes blogg i måndags blev jag helt KÄR i måndagskängan! Har funderat fram och tillbaka och när jag nu bestämt mig för att gå in och klicka hem den upptäcker jag att den är slut i stl.38 :(
Min vanliga otur. Pissigt värre. Vad har jag lärt mig av detta då? Man ska ALDRIG fundera för länge när det kommer till shopping, det är bara att shoppa loss!! BAH!

Det börjar närma sig så smått..:) För dig som vill vara med och följa oss inför planeringen av vårt
bröllop 2011 säger jag välkommen att klicka in på
www.mickeochlouise.se
♥

En sån tråkig och seg förkylning jag har åkt på då. Inte nog med att den förstörde min helg, har även varit hemma från jobb idag. Att kraxa som en kråka och hosta tjockt, grönt (!) slem är nog varken populärt i kundernas öron eller kollegornas ögon. Nu är jag dock så uttråkad och rastlös av att bara sitta inne och spela Zelda så jag kommer att masa mig iväg till jobbet imorgon och försöka göra lite nytta. Känner mig ändå lite bättre idag. Nässprayen har hjälpt och hostan har avtagit ikväll och lämnar nu efter sig en gulare nyans istället.  Och det är dags för en ny dos C-vitamin i form av brustablett, urk! Visst går det åt rätt håll?

Ah, vem försöker jag lura?  Jag känner mig fortfarande ungefär lika risig som Pink ser ut i den här videon.. Men det är en jäkligt bra låt!

Hur mår Du idag?

Jag såg Cornelis igår, regisserad av Amir Chamdin. Tycker att filmen fått oförtjänt dålig kritik. Kan tänka mig att det alltid innebär en viss klurighet att återge en personlighet, en legend på film. Det kommer alltid att finnas tusen åsikter om huruvida korrekt och rättvis gestaltningen av stjärnan är. Som betraktare från andra sidan blir man nog aldrig riktigt nöjd och tillfredsställd. Kanske lämnar man biosalongen med en viss frustration, att man inte riktigt fått lära känna huvudkaraktären. Jag kom heller aldrig under huden på Cornelis igår, och jag kände till honom dåligt som privatperson även innan jag sett filmen. Men om man kan sätta sitt ego åt sidan och bortse från att man inte helt och fullt får Cornelis persona förklarad för sig så finns det en massa vackert att upptäcka genom filmens gång. Om inget annat så är det en omvälvande och detaljerat snygg skildring av Stockholm och dess hjärta, Söder under 60- och 70talet. Atmosfären tillsammans med musiken skapar en känsla av att man faktiskt är med och där när det hände. Jag var med. Jag kände mig som en av dom, en av  Cornelis alla beundrarinnor i publiken med tindrande, förälskade och imponerade ögon. Jag var där. Den upplevelsen, är för mig, viktigare än att ha lärt känna Cornelis på djupet. Finns det egentligen någon som någonsin gjort det? Med undantag för ett fåtal filmer har jag heller aldrig upplevt en film som känts så svensk. Finns det något mer svenskt än Cornelis Vreeswijk så säg? Ändå, fick jag lära mig igår, blev Cornelis aldrig svensk medborgare på papperet. Med det sagt kan jag inte låta bli att fundera över vilket kluvet fall Cornelis Vreeswijk måste vara för Sverigedemokraterna och deras politik.

Amir Chamdin är uppenbarligen en utmärkt regissör, ingen tvekan om saken. Men jag måste erkänna att jag saknar honom och den musiken han skapade i Infinite Mass..

Kvällen har potential att bli hur bra som helst. Har förköpta biljetter till filmen om Cornelis som både jag och Blunder har höga förväntningar på och först väntar ett besök på mysiga Bonasera Bonasera. Det skulle kunna bli så bra..men jag är genomförkyld. Har försökt att kurera mig hela eftermiddagen. Efter en härlig 2-timmars promenad har jag bara legat under filten med snorpapper. Är så sjukt uttråkad och längtar verkligen ut nu! Bara önskar att jag mådde lite bättre. Men det blir nog inte bättre än såhär idag, tyvärr..

Kan en sovmorgon bli mysigare än såhär?

Men nu får mina prinsar upp och hoppa. Tänker dra ut Blunder på en långpromenad. I det här fina vädret kan man ju inte sitta inne!

Hjärtskärande vackert. Så vackert att det gör ont.
Har vi inte alla varit där? När kärleken känns så mycket att det bara orsakar en smärta. När den enda personen som man verkligen vill ha..som man någonsin velat ha.. tillhör någon annan. Vem har inte varit där? När Robyn börjar prata i mitten av låten vill jag bara krama om henne.
Hon ser ut att behöva just det, en kram.

Vi är så glada för er skull:)
All kärlek & lycka!
♥

Helgen är här gott folk! Den kommer att spenderas med en av mina bästa vänner, Two Oceans. Har jag aldrig nämnt henne förut? Jo, det har jag. Alltför många gånger. Men kanske aldrig vid sitt riktiga namn. Kärt barn har ju många sägs det..:) Egentligen smäller det inte förrän imorgon, men jag tjuvstartar redan ikväll.

Skål säger jag och hoppas på en fantastisk helg!

Idag känner jag mig duktig. Det har varit en riktigt alldaglig, vardaglig, grådaskig tisdag på jobb. En sådan dag som suger ut all energi. Inte för att jag varit märkbart stressad, snarare tvärtom. När man är stressad är det ju snarare som att batterireserven ger nytt liv om och om igen, en ständigt icke sinande energikälla just för att man vet att man måste leverera. Men idag, denna tisdag när jag haft lagom mycket att göra och inget särskilt har irriterat eller lyft upp min dag då går jag snarare in i viloläge. Jag blir väldigt ineffektiv. Svävar lätt iväg i andra tankar, dagdrömmer så att säga. Och inte lämnar en grå dag på jobbet efter sig någon energi när man kommit hem från jobb heller. Vad finns det kvar att hämta när ingen energi producerats eller förbrukats under dagen? MEN idag, denna tisdag trots noll inspiration till träning, drog jag iväg och tränade. Ett intensivpass dessutom! Ska man göra det kan man lika gärna göra det ordentligt, eller hur? Jag var så jäkla nöjd med mig själv efteråt att jag nästintill dansade hem med ett leende på läpparna. Innan passet började lyckades jag dessutom få ihop ett mail till en viktig person på mitt jobb. Fråga mig inte vart den motivationen kom ifrån men jag kände mig inspirerad och bara skrev. Det är viktigt att ta vara på de stunder då idéer och lösningar infinner sig. Man vet ju aldrig när kreativiteten kommer till en nästa gång. Så, idag känner jag mig som sagt duktig eller rättare sagt nöjd. Jag lyckades vända en ganska meningslös tisdag till en produktiv tisdag och för det förtjänar jag en klapp på axeln. Fy fan va jag är bra!:)