LucyVida

3 månaders längtan är äntligen över. Tysta januari smög sig fram, kalla och snöiga februari passerade också. Det har firats födelsedagar på olika håll. Blunder och jag åkte till solen och Egypten en vecka. Dancing Queen firade sin dag hos er, i Thailand. Väl inne i mars kändes det som att ni varit borta en evighet, men ändå inte. Livet rullade ju på härhemma och för er därnere. Man vänjer sig fast man inte vill vänja sig. Vi gör alla vårt bästa för att hitta lösningar och aktiviteter att fördriva tiden med. Det går hyfsat bra,  dock görs allting med blicken framåt, mot april och er hemresa. Missföstå mig inte. Jag missunnar er inte den här upplevelsen, den här once in a lifetime resan som ni äntligen fick tillfälle att göra. Det är bara det att jag saknat er, inget annat. Mars fick också sitt slut, och övergick till april och påskfirande. Vid det här laget har det börjat snurra ordentligt i mitt huvud då jag t.o.m. drömmer om er på natten. I min dröm åker jag ner till Thailand och hämtar hem er. Galet ja, men nu är det så nära tills ni kommer hem och jag ser uppenbarligen framemot det även i mitt ovakna tillstånd. Det har som sagt gått fort, det har gått långsamt. Tur att vi har Facebook (!) Där har jag tillsammans med många andra kunnat ge uttryck för hur mycket jag saknat er. Ni spelar en väldigt viktig roll i våra liv.
Ni är efterlängtade. Ni är älskade.

Välkomna hem,
Jovigirl & Mr. Strong
♥