När hela staden är som ett minfält
Jag har sagt det förut och jag kommer säkerligen att säga det ännu fler gånger. Michaela Forni är min favoritbloggerska och när det kommer till pennan, språket och det skrivna ordet så har hon fått en gåva som inte är av denna värld. Jag dog lite när jag läste hennes senaste inlägg om att vara stark. Herregud vad den kvinnan kommer att gå långt..
Utdrag ur Mickis senaste inlägg, Om att vara stark:
Det var två månader sedan som jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att vara stark. Det betyder inte att det inte är synd om mig. Det betyder inte att jag inte har varit med om något jobbigt. Det betyder inte att jag har det lätt. Det betyder inte att jag inte har brytt mig. Att jag är stark betyder inte att jag inte har några känslor. Det betyder att jag har alla känslor i världen.
Folk tror nog alltid att man klarar sig så bra själv när man visar sig stark. Att man tar all skit. Att ryktena inte biter eller kommentarerna inte känns. Att det man får höra inte gör ont eller att hans namn inte fortfarande är en kniv. Ingen som förstår att hela staden fortfarande är ett minfält.
Folk tror nog alltid att man klarar sig så bra själv när man visar sig stark. Att man tar all skit. Att ryktena inte biter eller kommentarerna inte känns. Att det man får höra inte gör ont eller att hans namn inte fortfarande är en kniv. Ingen som förstår att hela staden fortfarande är ett minfält.
Kommentarer
Trackback
