LucyVida

Charlie är ensam hemma idag vilket är ovanligt. Det är helt tyst i huset. Ingen brorsa att bråka med för han drog ut med kompisarna direkt efter frukosten. Och mamma som egentligen har semester har gått in och gjort några extra dagar på jobb nu inför flytten. Mamma säger att det kostar mer än man tror att flytta så just nu är varenda krona välkommen. Jobb, pengar och det eviga pusslandet att få ekonomin att gå ihop. Tråkiga vuxengrejer som mamma jämt och ständigt pratar om. Ändå är hon världens bästa mamma tycker Charlie. De brukar ha rätt så roligt ihop faktiskt. Det är väl därför det känns extra tråkigt nu när hon måste jobba på sina lediga dagar. Det betyder ju att det blir mindre tid över för Charlie. Om det inte vore för att allting kostar och för att deras pengar aldrig räcker till så hade de varit den lyckligaste familjen i världen, tänker hon. Det är därför de måste flytta också. De har inte råd att bo kvar i huset längre så nu ska de flytta till en lägenhet i stan istället.

 

Charlie är kluven inför det. Egentligen har hon väl inget emot själva flytten i sig. Att flytta kan nog vara bra för hela familjen. Inte minst för mamma. Även om de tre varit själva länge nu så är det precis som om minnena från det som varit sitter fast i väggarna vilket gör att mamma aldrig riktigt släpper taget och går vidare. Charlie vet det för hon har studerat mamma på håll när hon tror att ingen annan ser eller hör. Ibland pratar mamma för sig själv och även om hon tror att hon talar med små bokstäver så är det de största orden hon använder när hon pratar om pappa. Den första kärleken. Den eviga kärleken. Kärleken som ju skulle övervinna allt. Och med glansiga ögon och med darrig röst skriver mamma gång på gång muntliga kontrakt med sig själv om att hon ska vänta. På pappa. Hon ska vänta på honom här till den dagen då han kommer tillbaks. Så har hon hört sin mamma prata i hemlighet alltför många gånger nu. Därför är det på ett sätt skönt att de nu tvingas flytta därifrån. För pappa kommer ju inte tillbaka. Det vet Charlie. 

 

Även om Charlie själv är alltför ung för att veta vad den stora kärleken handlar om så ser hon vad den gjort med hennes mamma och det är inte något bra hon ser. Tvärtom är hon livrädd för kärleken och fruktar den dag då den eventuellt kommer att ramla över henne.

 

Det är lite tråkigt att byta skola och något pirrigt att börja i en helt ny klass efter sommaren. Förändringar i vardagen som hon hittills varit helt skyddad ifrån. Där Charlie bor nu känner hon alla och har många kompisar. I stan känner hon ingen. Men samtidigt är Charlie så trött på att se sorgen i sin mammas ögon att hon är villig att gå med på i princip vadsomhelst för att en förändring ska ske. Den här flytten kommer att bli räddningen. En nystart för hela familjen, tänker hon och ler för sig själv.

 

Men leendet bleknar fort och ersätts av den där bekymmersrynkan mitt i pannan som alltid visar sig när hon funderar för mycket på sånt som egentligen är vuxengrejer. Charlie gör ofta det, fast hon egentligen är för ung för att förstå sig på sånt.

 

Vuxengrejer.

 

Pengar, kärlek och familjehemligheter, funderar Charlie med en stor suck och stryker bort några av de många vilda och ljusa lockarna som dansar i hennes ansikte. Nog ska vi väl få ordning på allt bara vi kommer härifrån, säger hon högt för sig själv. Och så bestämmer sig Charlie för att det nu är slutfunderat på alla stora saker för idag. Och med ens så är bekymmersrynkan borta igen.

 

Åtminstone för nu.