LucyVida

Har ägnat morgonen åt att slösurfa och har ramlat in på den ena bloggen efter den andra. Ni vet hur det är. Fastnade speciellt för en text om att växa upp.

 

Och det är ju så sant som det är skrivet. Jag har aldrig riktigt tänkt i de banorna bara. Är som jag skrivit otaliga gånger i den här bloggen väldigt glad över min barndom och de minnen jag har. Vägen har aldrig varit spikrak. Vi hade aldrig några pengar. Kunde aldrig göra några resor eller andra större utsvävningar. Märkeskläder och fancy prylar var sånt man fantiserade om men aldrig ägde. Fick man ärva ett par Levi´s från någon bekant nån gång så var tacksamheten stor. Nej, materiellt sett var vi allt annat än rika. Men vi hade ju kärleken. Och när det kommer till kärleken var vi allt annat än svältfödda. Det har gjort mig väldigt lycklig. Och det är tack vare den som jag har de allra bästa minnena att blicka tillbaka till. Det har så länge jag kan minnas alltid funnits så många i min omgivning som älskat mig och jag har verkligen känt det. Alltså verkligen känt det. Och det har gjort att jag känt mig trygg. Det är viktigt att känna sig trygg som liten (och stor) och att kunna bära med sig den tryggheten överallt senare i livet. Jag undrar hur vanligt det är idag. Det här med att få uppleva och känna trygghet och kärlek från dag 1. Jag undrar hur många barn som växer upp och är trygga, sedda och älskade av sin omgivning.

Själv gör jag allt för att Love ska få samma ingredienser i sin uppväxt. Än idag känner jag inte till något överflöd av pengar så materiellt sett kommer jag förmodlgen aldrig att skämma bort honom. Men jag tror och hoppas att jag ska lyckas när det kommer till kärleken. Och vi är ju så många som älskar honom <3

 

Men nu kom jag ifrån det jag egentligen har funderat på hela morgonen. Min lycka och mina barndomsminnen är ingen självklarhet. Det ligger ett stort jobb bakom det. Någon har tillsammans med flera kämpat och slitit för att jag ska kunna ha de minnen jag har idag. Om inte förr så kommer man verkligen till insikt när man själv blir mamma. Så har det iallafall varit för mig <3