Bullmamman i gruppen

Om någon hade sagt till mig när jag blev gravid att jag ca ett år senare skulle vara mammagruppens bullmamma hade jag skrattat den personen rakt upp i huvudet. Men herre min je så det kan bli. Det är nämligen dagens verklighet.
 
Jag som väldigt sällan ens hittar till köket i vår lägenhet har kommit på mig själv med att BAKA. Inte bara en, utan två gånger dessutom. (Fast jag erkänner väl lite motvilligt att den andra gången så var det mest ett svepskäl för att slippa gå och träna). Sanningen är väl den, har jag förstått, att jag har ganska så mycket fritid trots bebis. Iallafall än så länge. Åtminstone när jag jämför mitt liv med andra mammor, tex. de i vår mammagrupp. Jag vet att Micke och jag är lyckligt lottade. Vi har fått världens goaste unge. Jag tackar min lyckliga stjärna för det varje kväll innan jag lägger mig och undrar än idag vad vi gjort för att förtjäna vår underbara lilla Love. Ok att jag hade en rätt så skräckinjagande föreställning om vad bebis, föräldraskap och allt vad det innebär skulle vara. Veckorna innan Love tittade ut hade jag mer eller mindre sagt tack och hej till min frihet och självständighet och "hoppas att vi ses igen om några år", kanske typ när Love är 18 eller nåt. Jomen så var det faktiskt. Jag trodde att mitt liv och Mickes och min relation skulle gå upp i rök för några år framöver. Idag vet jag såklart bättre. Jag är fortfarande Louise och Micke och jag är fortfarande "vi", men med ett bihang numera. Ett ganska så trevligt bihang dessutom:)
 
Jag behövde inte alls sluta sminka mig, tvätta håret eller duscha för att Love kom till världen. Tvärtom! Nu ägnar jag mer tid i badrummet än nånsin. Med Love i babysittern håller jag i den dagliga sminkskolan. Vilka krämer som är bra, vilken mascara som är mest prisvärd, för att inte tala om vilket schampo som är drygast! Love sitter helt stum och suger in allt. Totalt fascinerad. Jag har hittat min själsfrände att dela mina vardagssysslor med.
 
Och läsa. Jag som alltid älskat att läsa tänkte först att "nä, nu blir det väl ingen egentid och läsning förrän ungen är stor nog att läsa själv om ens då!" Men jo..
Skillnaden är att nu läser vi tillsammans istället. Visst, det blir kanske inga 500sidors romaner för tillfället. Det är liksom lite för lite bilder i dom för att fånga och behålla Loves intresse. Men vi läser Alfons och Nicke och Pippi och Bamse och Helsingborgs Dagblad och jag vet inte allt! Och så går vi till biblioteket, vilket jag alltid älskat men sällan funnit tid till under de senaste åren när man jobbat så mycket. Men nu har Love och jag all tid i världen till bibblan. Det är väldigt härligt och jag önskar att Love kommer att bli en lika stor bokslukare som jag och hans pappa är. Det kommer liksom så mycket gratis med det. Kunskap, fantasi och framförallt underlättar det i skolan om man gillar att läsa.
 
Så sammanfattningsvis kan man väl säga att jag är fortfarande Louise fast i en uppgraderad version.
Louise 2.0.
Bättre, roligare, ibland något tröttare, men alltid med trevligt sällskap vid min sida att hitta på grejer med.
 
OCH jag har tid till att baka. "Hej, mitt namn är Louise och det är jag som är bullmamman i vår mammagrupp".
Ja så är det och det står jag för. Jag hade som sagt aldrig trott det för ett år sedan. Men tiderna förändras. Vi förändras. Jag förändras. Och allt, förhoppningsvis till det bättre.
Jag vill iallafall tro att det är så.
 
Får det vara en kaka till..?
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Lotta

OOOHHH vad dem ser goda ut Louise! Duktig du är, alltid lika roligt att läsa din blogg. Du är inte bara duktig på att baka utan även att skriva. Kram och ha många underbara dagar med ditt lilla bihang.

Svar: Tack söta Lotta!:) Tyvärr tog alla havreflarnen slut! De som blev över i mammagruppen fick BVC-Barbro dela med sina kollegor till eftermiddagsfikan;) Men jag ska nog baka så du får smaka en dag!:) Kram <3
LucyVida

2013-02-19 @ 16:25:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0