Life doesn't rhyme
1 januari 2013 och jag har haft en alldeles förträfflig nyårsdag. Tänk. För bara några år sedan var nyårsafton den kväll då jag hade sjuk press på mig att se till att det skulle bli den bästa kvällen och festen på hela det gångna året. Sällan infriades förväntningarna. En nyårsafton träffade jag en av de kärlekar jag haft i mitt liv. Detta ledde till att nyår kom att bli vår årsdag under de år som vi var tillsammans. Supermysigt så länge det varade men det året då vi gjorde slut blev nyår en mardröm, just för att det varit vår dag och för att det fortfarande gjorde så himla ont. Alla minnen blev ohanterliga när alkoholen slog på. Jag har nog aldrig känt mig så ensam som vid tolvslaget det året.
Igår kändes som en urtypisk och vanlig kväll i mitt liv, så som det ser ut nuförtiden. Den spenderades med Micke och Love och våra bästa vänner. Vi åt god mat. Chillade. Lyssnade på musik och drack öl och vin. Varken mer eller mindre. En perfekt kväll helt enkelt. Det är skönt med nyår utan drama. Utan tjafs, tårar och för höga förväntningar. Utan ångest på nyårsdagen. Det är skönt att bli äldre. Faktiskt.
