Ögonfransar

Alltså Loves ögonfransar. Jag kan sitta i timmar eller ligga bredvid en hel natt och bara studera. Memorera och fascineras av varenda liten detalj. Känna varje litet strå på hans huvud. Räkna de små tårna om och om igen. Hålla hans lilla hand som äntligen söker sig till min och griper tag. Som jag längtat efter den bekräftelsen. Trygghet. Hans lilla plutmun som plutar ännu mer när han sover. Jag kan inte sluta pussa på honom! Älskade unge. Och så dessa långa, fina ögonfransar som liksom slutar med en liten böj på slutet. Fransarna som jag aldrig fick, dom har Love fått. Och de ramar in hans stora bruna ögon och gör dem om möjligt ännu vackrare än vad de redan är. Får man vara såhär perfekt? Det gör nästan ont i mig att betrakta denna skönhet, denna lilla skatt. Som inte bara är söt som socker på utsidan. Love utstrålar redan sådan innerlig värme och en stor personlighet. Han får så många att må bra med sitt stora leende. Så mycket karaktär i en sån liten kropp. Är det inte för tidigt? Åh som jag önskar att livet kommer att behandla honom snällt och med respekt. Att det goda alltid kommer att segra över det onda. Vår lille Love i stora vida världen. Tanken gör mig redan gråhårig. En mammas oroliga själ och kärleken till sitt barn.
Vad ska det bli av dig? Goaste unge.
Så älskad från första stund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0