Att bli älskad är stort, bara att älska är större

Det är ganska så exakt tre somrar sedan som jag skrev den här texten. Men jag har inte glömt. Och det kommer jag aldrig att göra.
 
En person som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta. Tyvärr går det alltid alltför lång tid mellan gångerna vi ses och jag vet ärligt talat inte när vi kommer att ses igen.
Men i hennes rum står ljuset alltid tänt.
 
Jag avundas dig inte, inte på långa vägar.
Men jag beundrar dig för den du är och det du gör.
Din styrka och drivkraft, hur orkar du?
Jag vet att du är allergisk mot människors medlidande, men ärligt talat,
HUR ORKAR DU?
Jag vet varför du orkar, för att du är så jäkla fantastisk!
Du är resultatet av en oändlig massa kärlek två människor emellan.
Jag har sagt det förut men det tål att sägas tusen gånger.
I din familj, under hela vår uppväxt, har det alltid funnits en unik värme och ett lugn.
Det är vad jag minns mest när jag tänker på dig, på oss, i ditt barndomshem.
Dina föräldrar såg fortfarande så kära ut på den tiden. De var kära, när vi var barn.
Man ser det i ögonen. I blickarna som utbyts.
Och det var unikt för en tid som vår,
där flera av oss var skilsmässobarn med tveksam tilltro till kärlek och tvåsamhet.
En del växte upp i stökiga hem med bråkiga föräldrar och tog sin tillflykt till tryggare vänners
hem så ofta det var möjligt.
Andra kom från hemmiljöer där det varken var skilsmässor, bråk eller kärlek.
De osynliga barnen.
Men du min älskade vän, var aldrig osynlig som barn.
Som våld föder våld tänker jag att kärlek föder kärlek.
Det du gör just nu för din familj är ingen självklarhet.
Alla och var och en har det inte i sig.
Men du har det i dig.
Dina handlingar, det du gör, gör du utav kärlek.
Och jag vet att din mamma ser dig just nu och är stolt,
stoltare än den stoltaste mamma.
Allt gott hon har velat förmedla till dig, den person hon önskat och önskar att du ska vara
Den personen är Du.
Förmodligen just för att hon alltid låtit dig vara fri och drömma och leva fritt.
Det är inte en självklarhet för alla föräldrar.
Det har kommit till min insikt att du, sedan en tid tillbaka, har och har haft det överjävligt.
Jag lovar dig, det här är inget medlidande.
Bara ren fakta.
Men det finns hopp.
Kärleken har kommit till dig igen.
Varför?
Jo, för att kärlek föder kärlek.
Och för att kärleken kommer till den som tror på den.
Mycket har jag kvar att lära men en sak har jag lärt mig
sedan du kom in i mitt liv igen.
Jag har äntligen börjat förstå vad det handlar om.
Vad riktig och villkorslös kärlek är.
Hoppas bara att det inte är försent för mig.
Att bli älskad är stort, bara att älska är större.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0