Till mina flickvänner

Gårdagens event var en upprepning av min möhippa för två år sedan. En favorit i repris kan man säga. Jag fick så mycket på min dag. Jag fick faktiskt allt. Allt som jag någonsin drömt om. Igår kände jag att det var dags att ge något tillbaka. Till dom som gör så mycket för mig. Som alltid lyfter mig. Som älskar mig trots mina brister och fläckar. Det här är till mina flickvänner.
 
 
Det här är inget särskilt. Inget stort, pompöst tjo och tjim.

Bara några rader, ett blygsamt litet rim.

 

För två år sen jag skulle fram till altaret gå.

Men det hade aldrig funkat utan vännerna små.

 

En möhippa av rang, med glitter, kärlek och drag.

Jag fick den allra bästa. Jag minns den än idag.

 

Pillan, du var tidig med smink, fix och bestyr.

Du lura mig i fällan med snack om färg och frisyr.

 

Ett plingeling på dörren. Helt plötsligt var alla här.

Tjejerna i mitt hjärta, alla er som jag håller så kär.

 

Ni packade min väska och tog mig ut på vift.

Förväntningarna växte utan överdrift.

 

En champagnefrukost som få, bästa mamma dukat med glam.

Hon är kvinnan i mitt liv som alltid lett mig fram.

 

Bland bubbel, skratt och glädje, min förvandling började ske.

Mitt åttiotal med våfflor och fluff, jag snart skulle få se.

 

Jag borde nästan anat varthän vi skulle gå.

Så såg jag Ann Wilsons danslokal och ropa bara åh!

 

Här blev jag stylad av Carin, min dansinstruktör och vän.

Dig har jag känt sen jag var 3. Vår kärlek den håller än.

 

Discodans och uppvisning. Nu trivdes jag som få.

Men var fanns mikrofonen?

Min skönsång jag fick avstå.

 

Sen bar det av mot Kullagatan. Där skulle jag trampa juice.

Med brudslöja och glitter i hår jag kämpa med röder nos.

 

En paus jag tog med Lotta, min extramamma och vän.

Ditt tal på vårat bröllop. Jag skrattar åt det än.

 

Nästa stopp var pool och spa.

Nu var jag en prinsessa.

Vi bubblade i timmarna två och behövde inte stressa.

 

Sen gjorde vi oss fina med smink och partystass.

Nu var vi alla redo för en kväll av högsta klass!

 

På väg mot nya äventyr och kameran går het.

Nu tas det finaste fotot. Det är nåt jag vet.

 Vi gladeligen poserar. Det har vi alltid gjort.

Sabina, min fina. Ett halvt liv vi nu har.

För mig så är det stort.

 

Så hamnar vi på Stinsen och jag tror jag ska få

en sunkig köttbit dränkt i bearnaise.

Det tror jag nästan på!

 

Men vi ska ut på havet. Och mitt i böljan blå,

serveras det skaldjur, fisk och champagne

som ingen kan motstå.

 

Nu har vi snart en heldag och timmen börjar bli sen.

Och jag bara beundrar Celine där i sitt sken.

 

Gravid men inte trötter. Du orkar varje tag.

Alltid vid min sida. Du är hjärtat i mitt lag.

 

Så går vi så iland igen och natten den är vår.

Nu väntas en drink och shot eller två

och ingen verkar svår.

 

I dimman sen vi dansar och kjolen är för kort.

Men Emma, lilla sötnos. Dig tappar vi visst bort?

 

Fast bara för en stund. En kort liten sekund.

Sen var du där igen.

Precis som det ska vara med dig, min kära vän.

 

Och så var festen över. En dag av lycka och rus.

Och än så finns det någon jag inte nämnt i mitt hus.

 

Hon som fixar allt. Min möhippa. Mitt liv.

Hon som alltid funnits där.

Min hjälte och mitt driv.

 

Vad vore väl jag utan dig,

min käraste, endaste fru.

Nu måste du ha gissat vem.

Jenny, det är ju du.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0