LucyVida

För ett par veckor sedan var vi och såg G-Force på bio och kan absolut rekommendera denna Disney-produktion! Huvudrollerna utgörs av supercoola, specialtränade marsvinsagenter med olika karaktärsdrag och egenskaper.

Vinnie skulle lätt kunnat spela agent Darwin om han bara blivit tillfrågad.
Varför blev han inte det?

Är som vanligt lite stressigt såhär på måndagsmorgonen, men måste bara berätta att jag är helt såld på den nya Vampyr-serien..  (och då talar jag INTE om True Blood, har fortfarande inte förstått hypen kring den!)

Från 80-talet minns vi (?) söte Rutger i "Den lille vampyren", en charmig tv-serie av tyskt ursprung.  Idag följer vi ju Bella och Edwards bittersöta kärlekshistoria i Twilight-sagan.. Ser verkligen framemot uppföljaren!

I väntan på den kan jag varmt rekommendera The Vampire Diaries, en ny tv-produktion från US som innehåller ungefär samma story som Twilight..

Check it out!

Mm, kunde inte hålla mig längre än så. Andra filmen i Stieg Larsson-trilogin hade premiär igår och trots att jag tyckte att första filmen, "Män som hatar kvinnor" var allt annat än övertygande så var jag nyfiken på hur andra filmen skulle bli.. Tyvärr måste jag erkänna att "Flickan som lekte med elden" lämnade mig med samma känslor igen och igen...
Trist, mainstream och väldigt väldigt svensk... Den innehåller allt annat än vad boken erbjuder! Det som fick mig att fastna för Larssons böcker från start var just det storslagna, att de stack ut. Larsson-trilogin lanserades verkligen i helt rätt tid och kändes som en frisk fläkt i ett övermättat DeckarSverige där alla pocketlistor bestod av Läckberg och Marklund och där Beckfilmerna visades i repris på repris på Tv4. Jag vet, det sorgliga är att det fortfarande ser ut så i SvenssonSverige. Men just därför upplevde iaf jag dessa tre böcker som väldigt befriande..nästintill smått övernaturliga på sina ställen..men aldrig så att det blev fånigt. Tyvärr är det så jag upplever filmerna dock...smått löjliga på sina ställen. Och det kanske inte är så konstigt... Den beskrivning man får av Salander och hennes fysiska utspel i boken funkar kanske inte riktigt på film?

• Kanske är det för storslaget för att funka rent visuellt?
• Kanske är Sverige alltför mycket Lätt&Lagom för denna typ av film?
• Kanske har Brad Pitt helt andra förutsättningar att göra en bättre Kalle Blomkvist i en mer övertygande fysisk miljö?

Jag har inget ont att säga om Noomi Rapaces skådespelarinsatser för hade det inte varit för henne  tror jag att de här filmerna hade blivit rejält kalkonstämplade.. Men det gör sig inte riktigt på bioduken... Det funkar bättre i fantasin, där man inte har några givna ansikten eller karaktärer.
Så är det.

Sitter och tittar på the ONE and ONLY Johnny Castle och Miss Frances Houseman på svt.. Som om man inte redan sett Dirty Dancing x antal gånger på DVD för att inte tala om den sönderspelade VHS-versionen med dansk textning..:)

Charmigt.. Men det är något med den filmen, som gör att man inte kan slita sig, oavsett fast man har sett den flera gånger, oavsett fast man har den inspelad. Förmodligen är det en generationsfråga, de flesta kids födda under 70- och 80-talet har nog någon koppling eller relation till Dirty Dancing. Antingen älskade eller hatade man den. Killarna ville vara coola som Johnny. Som tjej ville man inte vara någon annan än fulsöta Baby..
Ja det var tider det.. Och när Kissie får frågan på The Voice om hur hon reagerade på Patrick Swayze´s död svarar hon, helt enkelt: "Vem är det?" Men så är ju Kissie född på 90-talet också.
Själv kan jag inte föreställa mig min egen historia och bakgrund utan Johnny och Baby.
Men det är som sagt en generationsfråga...inget annat.
Natti natt.