LucyVida

Nu är det drygt två veckor kvar till premiären av "New Moon" och jag kan knappt vänta. Känner mig som fjortis på nytt när det kommer till Twilight-sagan, men tycker att första filmen var så himla bra! Egentligen är det ingen unik eller nytänkande historia som berättas, inte på något sätt..vanlig highschooltjej blir kär i vampyr. Har vi inte hört och sett det förut? Visst har vi det, men det vilar något sjukt romantiskt över temat..Omöjlig (?) och bitterljuv kärlekshistoria när den är som bäst, verkligen. Vet att många läser böckerna också och jag är fortfarande lite kluven till det..Ska jag eller ska jag inte? Har ju förstått att böckerna är bra, men känns som att jag vill spara mig tills jag får se vad som händer när de tolkas på film, mest för att hålla kvar spänningen och inte veta på förhand vad som ska hända. Får väl se vad jag tycker om uppföljaren. Vem vet..jag kanske gör värsta misstaget genom att inte läsa böckerna om nu de kommande filmerna visar sig vara sämre än den första. Kluven sits som sagt:) Men det är en smäll jag får ta.

Om din förkärlek för vampyrer är lika stor som min kan jag rekommendera en serie som jag kollar på varje vecka via nätet, "Vampire diaries". Det är ju inte "Twilight", framförallt finns det ingen Robert Pattinson att vila ögonen på, men historian är ungefär densamma och den duger bra i väntan på "New Moon". Läs mer om vad jag tycker om serien här.

När jag var och såg Fame igår visades trailern för Michael Jacksons dokumentärfilm "This is it" som har premiär nu i dagarna. Det känns fortfarande så overkligt och konstigt att Michael inte finns längre. Jag menar, vi snackar kungen av pop vars musik och dans är så ingjuten i min barndom och uppväxt att jag inte kan eller ens vill föreställa mig hur färglöst och tråkigt mitt 80- och 90-tal hade varit utan honom. Jag tycker synd om dagens alla kids, som inte får växa upp med långlivade och varaktiga artister och legender som Michael Jackson. Den sortens artisteri och stjärnor skapas inte längre.

Trots att Michael verkligen var kung och hjälte bland folket glömmer man nästan bort att han faktiskt var människa i första hand. Däri finner vi nog mycket av problematiken kring hans alltför tidiga bortgång vill jag tro. Det är precis som att vissa kändisar, några få.. som uppnår sådan stjärnstatus som Michael, blir mer och mer onåbara allt medan tiden går, nästintill övernaturliga och framförallt odödliga. Michael var mer eller mindre helgonförklarad redan innan han lämnade oss och nu när han inte finns bland oss rent fysiskt längre skulle det inte förvåna mig om det upprättas en religion i hans namn om det inte redan gjorts. Hur sjukt är inte det?

När han gick bort i somras, FÖRST DÅ, känns det som att det gick upp för allmänheten att Michael i grund och botten faktiskt bara var en människa av kött och blod precis som alla oss andra DÖDLIGA. Mina ord räcker inte till längre..En person som förklarar Michael och hans storhet så mycket bättre än vad jag gör är hans kvinnliga motsvarighet inom musikens värld, Madonna. Hjärtskärande, avskalat och vackert är hennes tal till Michael från VMA 2009. Lyssna och se här.

Ok, nu har jag sett nya Fame och JAG ÄLSKAR DEN:) Kanske är jag lättköpt men jag köper hela paketet..alltifrån dansen och musiken till historierna som berättas filmen igenom. Många klyschor kastas ut till höger och vänster, absolut. Men är det inte det Fame handlar om? Dare to dream och tro på dig själv, annars kommer ingen annan att göra det. Klyschor är bra, och många klyschor kan vara nyttiga, särskilt om man behöver peppa sig själv eller jobba upp sitt självförtroende.

Bara att konstatera, Fame håller även 2009, kanske just för att temat är så tidlöst?
DREAM IT- EARN IT- LIVE IT!

Finallåten i filmen

Me like:)
♥

Ikväll ska jag och en kollega (OCH god vän ♥:) gå och se Fame. De jag känner som sett den har delat ut både ris och ros, så får väl se vad jag kommer att tycka. Ska försöka att INTE jämföra nyversionen alltför mycket med originalfilmen och tv-serien från 80-talet. Förmodligen lättare sagt än gjort:) Hade jag sett tv-serien idag är jag dock skeptisk till att den funkar lika bra nu som den gjorde för drygt 20 år sedan. Jag lever hellre kvar i nostalgins glömska än tar reda på det också. Var sak har sin tid.

Men musikal och dans är alltid underhållande att se på bio så ikväll ger jag Fame 2009 en chans.

Har förstått att "Tidsresenärens hustru" inte kommer att gå upp på bio här, och inte i någon närliggande stad heller vilket är sjukt tråkigt. Boken tillhör ju lätt min topp 5 på bästa böcker jag någonsin läst, och eftersom trailern verkar så lovande hade det varit roligt att se hur boken tolkas på film. Har skrivit mer om det här. Får väl nöja mig med dvd-varianten när den kommer ut då.. SUCK SUCK SUCK.

Åh, jag som hade såna förväntningar på kvällens Idol, rocktema och allt ju. Överlag tycker jag dock att hela kvällen utvecklades till ett enda stort GÄSP..Inte ens Tove lyckades lyfta taket med sin charm idag. Alla kändes så medelmåttiga och tråkiga..Och så har vi Mariette som väljer att sjunga No Doubts "Just a girl" fastän hon är allt annat än just det, A GIRL...och utan ett uns av Gwen Stefanis charm, utstrålning och lekfullhet. Calle är inte ens värd en kommentar egentligen. Alla säger att det här var "hans tema". Men nu har vi ändå kommit in på tredje fredagsfinalen och har man fortfarande problem med att komma ihåg texten till den låt man valt att framföra, vilket Calle alltid har, då har man inte i Idol att göra. Bra att rätt person åkte ut i duellen ikväll iallafall. Eddie förtjänade att vara kvar. Nicklas höll inte ända fram.

Vem tycker du ska vinna Idol 2009?

Ja...vilka äventyr jag varit med om det senaste dygnet. Nu är jag tillbaka på banan igen, blir dock inget jobb gjort förrän tidigast imorgon, vilket innebär att jag helt plötsligt har en massa tid över att slå ihjäl. Det är bra, jag kan behöva uppdatera mig lite i såpornas värld. Börjar med en gammal klassiker på TV3 som jag följde nästintill slaviskt när jag pluggade. Jag snackar såklart om "Days of our lives". Ska bli roligt att se vad mina gamla vänner  i Salem har för sig nuförtiden:) Förmodligen ingenting alls som vanligt. Tiden har ju en underlig tendens att stå helt still i den serien, med undantag för det faktum att barnen växer upp och blir tonåringar blixtsnabbt medan föräldrarna inte åldras överhuvudtaget då. Lustigt, snart har väl t.o.m. Sean-D "växt förbi"  och blivit inte bara längre utan även äldre än mamma Hope;)

Tänk så många och långa dagar det blir för karaktärerna i "Days of our lives". Särskilt för
♥lilla söta♥ Alice Horton som varit med sedan seriens start 1965 (!).
Här snackar vi ju inte dagar och inte bara år utan snarare ETT HELT LIV.
Det måste ju kännas kluvet på något vis..
Ungefär, Who the f*** is Alice när kamerorna stängs av?
En ännu bättre fråga: stängs kamerorna överhuvudtaget av?
De kanske bara rullar på..som dagarna i vårt liv?:)
Så många frågor..så få svar.
♥

If bad people hurt someone you love, how far would you go to hurt them back?

Ikväll tittar jag på Madonnas dokumentär på SVT som skildrar föräldralösa barn i Malawi, Afrika som förlorat sina syskon och föräldrar i AIDS. Många har sina åsikter om Madonna och att hon adopterat David och Mercy från just Malawi. Eftersom dessa två adoptioner skapat så mycket uppståndelse och negativ kritik ägnas tyvärr lite uppmärksamhet åt vad Madonna faktiskt gjort och fortsätter att göra för landet. Ikväll ges dock ett ypperligt tillfälle för alla skeptiker och fördomsfulla att få upp ögonen för människans (i det här fallet Madonnas) goda vilja. Om de är modiga nog att titta med ett öppet hjärta och ett öppet sinne vill säga..

Se dokumentären på SVT1 ikväll, kl. 21.50

Kolla in Calles framträdande här så förstår ni vad jag menar..:)
T.o.m. rösten stämmer överens med Zeds, lika ansträngd och instabil.

Här har vi en tragisk historia, tragisk..men lärorik. Jennifer Grey som var allas vår Baby i Dirty Dancing, tokförstörde sin karriär när hon valde att operera näsan några år efter succén med DD. Jag kommer ihåg hur jag och Fröken C satt bänkade framför tv:n för några år sedan för att se en film (daterad 2000-2001) där just Jennifer Grey hade en av huvudrollerna. Vi var båda sjukt spända på att få se något så nytt med Grey, som verkligen inte gjort mycket väsen av sig sedan tiden kring Dirty Dancing. Först när filmen,vars namn jag inte kommer ihåg, (visade ju sig vara en riktig b-film) drog igång trodde vi att vi läst fel, eller fått fel för oss. Stjärnans namn hade ju susat förbi i förtexterna, MEN VAR HÖLL JENNIFER GREY HUS?? Det gick nog en halvtimme (ungefär så länge vi stod ut med denna kalkonrulle) innan vi kunde ana oss till vilken roll som spelades av Grey.

Det är alltid lätt att vara efterklok. Idag ångrar Jennifer sina näsoperationer som hon själv menar spolierade hennes karriär som skådespelerska. Kanske något att reflektera kring för alla Kissie-anhängare därute, och framförallt Kissie själv som roar sig med diverse ingrepp som gör att hon allt mindre förknippas med Alexandra Nilsson, och mer påminner om en plastfigur som Barbie.

Visst, hon känner sig säkert jättecool och superhet nu när hon är mitt uppe i sina 15 minutes of fame. Jag undrar bara, vad ska Kissie göra när alla fansen överger henne för någon ny och fräschare bloggdrottning? Vem är hon då? Och vad finns det kvar förutom resterna av x antal läppförstoringar, sönderblekt fejkhår och söndersolad hud? Då är det kanske försent att komma krypande tillbaka till Alexandra.
Som sagt, se bara hur det gick för Jennifer Grey..

Det här känns ju lite konstigt och framförallt oväntat. Att Karolina var den första som fick lämna Idol. Jag trodde faktiskt att hon skulle vara med i toppstriden i december. Visst, jag kan hålla med om att hon gjorde en ganska så usel tolkning av Lady Gaga igår, men hon har ju så mycket mer att ge. På sikt är hon så mycket intressantare än både Eddie, Rabih..och för att inte tala om CAMILLA. Att folk röstar på det sistnämnda esset är ju en komedi i sig:) Men vem vet, kanske håller vi på att se en ny schlagerpingla födas?

Tove levererade iallafall och fortsätter att växa och imponera. Och Karolina hade lätt coolaste outfiten, vet att hon blev ganska så dissad för den vilket är helt obegripligt. Jag tycker att hon såg ut som en stjärna.

Vi närmar oss Spöktimmen denna tisdagkväll..
Som ett barn av min tid är jag uppvuxen under ett 80-tal som bjöd på så många härliga skräckisar att jag tappar räkningen.. Lika lite kan jag räkna till alla sömnlösa nätter jag uthärdade efter att ha smygkollat på en och annan skräckfilm tillsammans med min storebror.

Vi snackar främst A Nightmare on Elm Street, Fredagen den 13:e och Halloween med alla dess uppföljare..När jag ser de här filmerna idag blir jag förstås inte lika rädd, idag har verkligheten hunnit ikapp mig och den skrämmer mig så mycket mer än hitte-på-massmördare på film. Idag kan mitt sunda förnuft övertyga mig om att alla dessa filmer bara är på låtsas, det finns ingen man med knivhandske som vill döda mig i mina drömmar och det finns inte heller någon gubbe med hockeymask som är ute efter mig, när jag promenerar i skogen, och vill stycka mig med kniv för att jag levt ett syndigt tonårsliv. Jag är väl medveten om allt detta. ÄNDÅ finns det en rysare jag fortfarande inte kan se i min ensamhet, en film som har satt så djupa spår i min själ och i mitt huvud att jag än idag..väljer att byta kanal när den visas på tv. Det var den första skräckfilmen mamma lät mig sitta uppe till och se tillsammans när jag var liten.. Jag pratar om en av de bästa filmerna som någonsin gjorts, Alfred Hitchcocks PSYCHO.

Jag vet att jag har en del yngre besökare här som kanske varken sett eller hört talas om Hitchcocks klassiker från 1960. Men om det finns någon mer som jag, som gillar att bli rädd..om psykologi och människans ibland förvridna mentalitet skrämmer och fascinerar dig mer än vad 700 knivhugg i ett enda stort blodbad gör (misstolka mig inte..det kan ha sin charm det med..:) eller om du bara är överförtjust i skräckisar men aldrig upplevt en av svartvit karaktär.. Då rekommenderar jag dig varmt att se Psycho. Se bara till att ha någon till hands som du kan krypa upp hos under filmens gång och nej, en kudde funkar inte..:)

Först tänkte jag lägga upp ett klipp från Psycho här för att förmedla en liten känsla av det som jag berättat om.. men vid närmare eftertanke klarar jag inte av att bläddra förbi Norman Bates störda ansiktsuttryck varje gång jag går igenom min blogg, så därför lägger jag upp teasern till remaken på A Nightmare on Elm Street istället:) Ska bli grymt kul att se hur man tolkar Freddy Krueger på 2000-talet! I april 2010 har den premiär i USA..stay tuned.