LucyVida

Ur "Kära Dagbok":

21 februari, 1999

Värmen, närheten.
Känslan av att vi två hör ihop är lika självklar som omöjlig.
Det finns där mellan oss. Det har alltid funnits där.
Beröringen från hans sida, från min sida, ett måste.
Något vi båda är beroende av och vill ha men som vi aldrig
kommer att uppleva under accepterade förhållanden.
Han tillhör någon annan men jag kan känna att hans hjärta tillhör mig.
Min instinkt säger mig det och jag måste lita på den.
Det är det enda jag har.
Vetskapen, att jag aldrig kommer att höra honom säga de
tre allra viktigaste orden som finns, skär i mig.
Det får mig att vilja dö här och nu.
Jag varken vill eller kan leva utan honom.

Lucy