LucyVida

Det är en spännande tid just nu, både för mig och Blunder. Saker och ting börjar röra på sig, jag känner det i hela kroppen!:) Igår var Blunder på en andra intervju med sin framtida (?) arbetsgivare och det gick riktigt bra! Förhoppningsvis får han ett besked denna veckan. Denna väntan..vilken lidelse och med skräckblandad förtjusning!:)

Det är som sagt inte bara i Blunders liv det händer grejer..Jag fick ett väldigt spännande och intressant mail idag som också kan visa sig vara avgörande för min framtid. Vill inte säga mer förrän jag vet mer men mycket kan hända i maj månad.. Patience my dear Watson, patience..:)

Jag har en knapp handfull bästa vänner och Du är en av dom. Du är en av fyra som jag skulle plocka ner himlen till om jag bara kunde. Du är avgörande för min existens. Utan våra dejter hade jag gått under, det är så. Och nu har jag svikit dig:( Jag skriver kanske i klyschor men jag menar vartenda ord och hade jag bara varit starkare och inte så förbannat feg så hade verkligheten inte sett ut som den gör idag. Men jag kommer att gottgöra dig, Miss Dion. Det har du mitt ord på.

Ibland känns det som att jag är född 10 år för sent, särskilt när det kommer till musik. Jag vet att många hånar och förkastar det glättiga och färgglada 80-talet men jag är inte en av dom. Jag fullkomligt älskar det. Jag älskar musiken från denna era,  främst popen och pudelrocken. Många av våra kungar och drotttningar var som bäst då. Madonna, Bon Jovi, Kylie, MJ, Janet, Roxette, Bangles, Kiss. Vi snackar även en tid med stjärnor som Paula Abdul, Samantha Fox, Aha, Alphaville, Belinda Carlisle, Eurythmics, Neneh Cherry etc. etc.  Underbara och bästa high school-filmerna och skräckisarna kommer från denna tid. Det var hårspray, axelvaddar, Hubba Bubba, Freddy Krueger, Dirty dancing och lyftet (!) och färger i pastell..ja färger överhuvudtaget. Begrepp som less is more fanns inte på kartan. Visst jag var med, jag ÄR ju född på 80-talet men hade mycket hellre genomlevt dessa år som trotsig tonåring än som den barnunge jag var. Då hade min crush på Patrick Swayze varit mer befogad och ok (eller..?:) och jag hade FÖRMODLIGEN varit en av de lyckliga som såg Madonna på hennes bästa turné ever i Göteborg 1990.

Men nu är det som det är. Jag fick uppleva mina tonår under ett desto svårmodigare och mindre glatt 90-tal. Inte lönt att gräma sig över det och visst 90-talet var inte helt ofruktbart och värdelöst. Även om många av de större stjärnorna från "mitt" 80-tal fadade upptäcktes nya talanger. Var sak har sin tid antar jag men jag kan inte låta bli att fundera, var det inte mer kärlek och positiv anda under 80-talet, i allt? Ibland upplever jag det som att det musikmässigt mörkare och svåra 90-talet har satt så djupa spår i min själ att det inte går att tänka i några andra termer än krossade hjärtan, tårar, svek och ensamhet. Och allt är självklart Jocke Bergs fel...och Skunk Anansies...och Alanis Morissettes. Snacka om helt rätt timing när The Ark slog igenom år 2000 och erbjöd något som då kändes väldigt nytänkande, uppfriskande och befriande. En välbehövlig brytpunkt helt enkelt. 10 år senare och med ännu mer perspektiv på tillvaron erkänner jag idag att jag självklart älskar dem allihop och behöver dem ALLA i mitt musikhjärta för att jag ska känna mig hel. MEN för att avrunda detta alltför långa inlägg, 80-talet kommer alltid att ha sin speciella plats i mitt hjärta. Förmodligen för att jag aldrig fick chansen att uppleva det så som jag egentligen hade önskat..

Ola Salo har nu blivit pappa till en flicka som ska heta Judith. Fint namn tycker jag.
Grattis Ola och Anneli:)
♥

Tänkte i detta inlägg ägna mig åt den senaste konsten i våra hjärtan. Mina älskade hästar har fått sina platser i vårt vardagsrum och hem. Nu vill jag dock bara ha fler..:) I Köpenhamn bestämde vi oss för att köpa en poster av Andy Warhol och rama in och var rörande överens om att den klockrena postern med det självklara budskapet är "In the future everybody will be world famous for fifteen minutes". Så tidigt som 1968 myntades detta begrepp av Warhol. Han var ju inte helt fel på det om man säger så..

Älskar färgerna i kombination med budskapet "Jag vill inte tävla".
Säger så mycket mer om min nuvarande
livssituation än vad man kan tro..


Ramade även in vykortet på den blå hästen som jag köpte hos Kerstin Wellbro.
Warhol ska hänga i hallen jämte vår hylla med LP-skivorna. Dock sprack glaset när Blunder
höll på att rama in postern så får göra ett nytt försök imorgon...med en ny ram..
;)

Jag och Blunder är mitt uppe i det, The Wedding. Dock inte vårt eget, sakta i backarna;) Miss Dion och hennes darling är först ut. Bara dryga månaden kvar nu, kan inte fatta det! Blunder har hittat snyggaste Filippa K-kostymen och jag blev väldigt kär i den här klänningen idag. Tänk, här åker man Köpenhamn runt och så visar det sig att "min" klänning finns i min egen lilla hemstad. Så kan det vara ibland. Jag blir lätt hemmablind. Hittade en bolero till som jag provade separat utan klänningen och just där och då kändes den klockren men när jag testade plaggen ihop kändes det inte lika rätt längre. Klänningen stannar och en ny överdel får införskaffas. Jag har en väldig förmåga att stressa upp mig och bli nojig inför sådana här grejer men det brukar alltid bli hur bra som helst till slut.
:)

Jag är så arg på mig själv. Har nu landat hemma i lägenheten igen efter en härlig helg i Köpenhamn. Som vi har fönstershoppat, bokstavligt talat..Igår sprang jag och Blunder i butiker hela dagen lång. Provade en massa schyssta kläder, tog en lunch på Ströget och hade det allmänt mysigt. Vet inte vad jag ska skylla på..tillfällig förvirring eller slarvighet, men jag var helt övertygad om att butikerna i Köpenhamn hade öppet även idag, söndag. Helt bombsäker på det var jag. Blunder hittade inte något som han helhjärtat fastnade för men jag hade hittat en del som jag ville fundera på tills idag, allt för att undvika impulsköp.. Till min stora förtjusning upptäckte jag även på seneftermiddagen igår att Monki, en av mina absoluta favoritbutiker, har öppnat i Köpenhamn. Där hade jag planerat min första shoppingtur söndagen till ära. Här ska det minsann spenderas pengar (!) trodde jag, iallafall fram till lunchtid idag.. När vi i förmiddags avnjutit en helt underbar frukostbuffé på hotellet var vi redo för bästa och värsta shoppingen..så närmar vi oss Ströget vilket är oroväckande folktomt och tyst. Första stoppet var tänkt att bli Urban outfitters (och därefter Monki!) så möts vi av en nedsläckt butik med en skylt vars öppettider krossar alla mina shoppingdrömmar. Det visar sig att samtliga butiker har söndagsöppet, FÖRSTA SÖNDAGEN I MÅNADEN. Hur kunde vi ha missat denna information? Ingen aning, men jag är sjukt besviken på mig själv för att jag åtminstone inte gjorde mina inköp på Monki igår. Som sagt, impulsköpen slapp jag. Har dock aldrig någonsin känt mig så rik och fattig på en samma gång när jag lämnat shoppingmekkat Köpenhamn, ever..

Well, vi fick iallafall en helt underbar helg tillsammans med massor av kärlek.
Och jag vet, i slutändan är det det enda som betyder någonting.
Men fan alltså..vi snackar Monki..
Ah!!
:)

Jag hittade den här bilden när jag snokade runt bland mina vänner på Facebook. Den är tagen i somras när jag var på Marcus och Christians bröllop. Det är så mycket liv och rörelse i den här bilden. Alla ser så glada och förväntansfulla ut utom just jag. Marcus är mitt uppe i en diskussion med en annan gäst. Mamma beundrar nyfiket Christians ring. Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan och få reda på vad som snurrade i mitt huvud just där och då. Varför ser jag så olycklig ut? Nåväl, det var ett vackert bröllop med massor av kärlek. Jag har bara fina minnen från den dagen och kvällen.

Har just kommit hem från en supertrevlig middag med min pappa. Det är spännande med gener och anlag. En del saker har varken med tid eller rum att göra. En del egenskaper går igen eller "ärver" man från sina biologiska föräldrar oavsett vilken miljö man växer upp i. Jag fortsätter att upptäcka drag och intressen som är gemensamma för oss varje gång vi ses. Det är intressant och framförallt underhållande. Vi är båda lika snackiga, skrattar åt samma saker, hånar samma sorts idioter,  är stormförtjusta i Lady gaga för att inte tala om Melodifestivalen, uppskattar mer än gärna en charterresa till solen (skidsemester..vad är det?? Är det ens semester..?:). Vi är båda helt fast i the Hills och undrar hur vi framöver ska klara oss utan Heidi och Spencer i tv-rutan. Vi ser bägge värdet i såväl en schysst musikal som senaste Twilight-filmen. Vi är dock båda rörande överens om att den första filmen är avsevärt bättre än uppföljaren. Etc. etc..
Vi lär oss hela tiden.
:)

Den 13 december 2008 blev Blunder och jag officiellt ett par vilket innebär att det är vår månadsdag idag. 16 underbara månader har jag hittills delat med min älskling. Vet att jag sagt det förut, men det är inte klokt vad fort tiden går. Tänk att det är nästan ett och ett halvt år sedan jag trillade dit och drunknade i de där bruna ögonen. Aldrig någonsin har jag velat vända tillbaka. Trots att vi redan stött på en del hinder och motgångar vet jag att Blunder är "the one" och som den 16-åriga poeten i mig en gång skrev: Det är fel att förneka en kärlek så stor, som rymmer både själ och hjärta, där alla känslor gror. Inte för att jag riktigt förstod innebörden av det då, men tänk så rätt jag hade.

Jag skulle aldrig förneka Blunder eller mina känslor för honom.
Aldrig.

Tack och puss!

Lucy
♥

Känns inte allting lite lättare nu? Visst, det var ännu en måndag och därmed början på en lååång arbetsvecka imorse när klockan ringde. Men är det inte lite mer ok, nu när det är ljusare och inte lika kallt? Jag gick iallafall med något mindre tunga steg till bussen imorse. Har faktiskt haft en rätt klurig dag på jobbet men idag väljer jag att inte sucka och klaga över det. Idag väljer jag att le istället:)

Idag besökte vi Kerstin Wellbro igen för att hämta hem min tavla. Så fort jag sätter min fot i hennes ateljé får jag så mycket energi och inspiration, det är helt galet. Tänk att vara så begåvad, vilken lycka. Hennes konst är helt fantastisk. Jag blir så glad när jag är där, bara av att gå runt och titta. Som ett barn på julafton:) Köpte även ett vykort som jag också ramat in. Har inte riktigt bestämt mig hur och var i vardagsrummet mina hästar ska hänga än men kommer foto på det när jag tänkt klart. Vi passade på att andas in lite havsluft när vi var där. Så vackra omgivningar. Jag kände mig så positiv, hoppfull och fylld av energi när vi lämnade Torekov och på vägen tillbaka sa jag det till Blunder. Allting kommer att ordna sig och jag tror att vi har en underbar tid framför oss.
Jag tror verkligen det.

Plusgrader, fågelkvitter och ljusare kvällar ger vårkänslor. Detta är vår nr.2 som jag bor i den här lägenheten och ungefär vid samma tid förra året upptäckte jag friheten och fördelen med att ha balkong. Så många goda frukostar, förmiddagar och kvällar spenderades förra våren och sommaren just på min balkong. Helt plötsligt har man ett extrarum att mysa i. Våren är verkligen på gång nu och idag har jag så smått börjat arrangera för ännu en härlig tid på balkongen. Det saknas fortfarande både konstgräs och nya utemöbler men känns ändå som att de nyplanterade blommorna med alla dess färger har gett nytt liv åt vårt extrarum. Åh vad jag längtar efter första frukosten utomhus..♥

3 månaders längtan är äntligen över. Tysta januari smög sig fram, kalla och snöiga februari passerade också. Det har firats födelsedagar på olika håll. Blunder och jag åkte till solen och Egypten en vecka. Dancing Queen firade sin dag hos er, i Thailand. Väl inne i mars kändes det som att ni varit borta en evighet, men ändå inte. Livet rullade ju på härhemma och för er därnere. Man vänjer sig fast man inte vill vänja sig. Vi gör alla vårt bästa för att hitta lösningar och aktiviteter att fördriva tiden med. Det går hyfsat bra,  dock görs allting med blicken framåt, mot april och er hemresa. Missföstå mig inte. Jag missunnar er inte den här upplevelsen, den här once in a lifetime resan som ni äntligen fick tillfälle att göra. Det är bara det att jag saknat er, inget annat. Mars fick också sitt slut, och övergick till april och påskfirande. Vid det här laget har det börjat snurra ordentligt i mitt huvud då jag t.o.m. drömmer om er på natten. I min dröm åker jag ner till Thailand och hämtar hem er. Galet ja, men nu är det så nära tills ni kommer hem och jag ser uppenbarligen framemot det även i mitt ovakna tillstånd. Det har som sagt gått fort, det har gått långsamt. Tur att vi har Facebook (!) Där har jag tillsammans med många andra kunnat ge uttryck för hur mycket jag saknat er. Ni spelar en väldigt viktig roll i våra liv.
Ni är efterlängtade. Ni är älskade.

Välkomna hem,
Jovigirl & Mr. Strong
♥

Att blogga är kul:) Att läsa andras bloggar är både roligt och inspirerande. Det finns dock en blogg som jag fastnat särskilt mycket för på senare tid och som jag klickar in hos dagligen. Jag pratar om Michaela Fornis blogg. Hon är inte bara en kärlekskrank groda precis som jag, hon är väldigt mycket vän med språket. Bokstäverna blir levande när hon leker med dem, vet inte hur Michaela bär sig åt men hennes kärlekstexter är magiska. Så har du en minut över kan jag varmt rekommendera ett besök hos Michaela.

There are some who believe that I owe them something
But they're wrong, I owe nothing to no one but myself
And there are some who say they created me
But only my parents will have that acclaim
I took it from there, I am to blame

Say goodbye to anonymity
I have to say goodbye
To privacy, but most of all
To innocence

My life is not a game that I play to entertain you
And if you can do it better, then you're welcome to my fame
I'm not gonna waste my time correcting myths and rumors
You believe what you wanna believe

I don't wanna say goodbye
I don't need a reason to cry
Kinda makes me want to
Kinda makes me have to

Stop and think about it
Do I want to?

Listen up
It always comes down to this

Some people have a snake at the base of their spine
That would suck out your life, that would take all your time
They're called feeders
They're not believers but you must not fear it
They're takers

You know you better stop and think about it

Your innocence

Vilken rolig roadtrip vi varit ute på!:) Har sett en massa rolig, underlig, färgstark, menlös, tråkig, fin och ful konst idag. Så inspirerande! Önskar av hela mitt hjärta att jag själv var begåvad nog att färgsätta mina känslor på en vit duk, men det är jag inte. Härligt och häftigt att det finns dom som är det så att sådana som jag får lov att upptäcka andras motiv att bli kär i. Jag trillade verkligen dit idag och har köpt en tavla som jag ska hämta nästa vecka. Mot slutet på vår roadtrip landade vi nästan ända nere vid havet, någonstans i närheten av Torekov i Kerstin Wellbros ateljé. Där fanns väldigt mycket som tilltalade mig och jag ångrar nu att jag inte tog några bilder. Särskilt mycket föll jag för detta motiv som heter "Jag vill inte tävla". Det här låter flummigt men det kändes som att motivet talade direkt till mig. När Kerstin berättade om motivet och dess innebörd kunde jag inte göra annat än ta det personligt. Väldigt sällan fattar jag tycke för materiella ting, men det här är en dyrgrip som jag bara måste ha, mervärdet som jag upplever är för stort för att låta bli. Om en vecka, när konstrundan är över, blir den min på riktigt. Längtar:)

Fick ett ryck imorse, gick upp redan vid 8 (!). Drog fram dammsugaren, skurade av spisen.. Blunder var inte sen att hänga på. Han har fixat med all dammtorkning av hyllor och bord, schysst. Klockan är inte ens halv tio och vi är redan klara med en uppfräschning av lägenheten:) Nu blir det frukost och sedan ett besök hos min farmor. Därefter ska vi ut på jakt efter konst till vardagsrummet, Fröken C följer med som smakråd. Blev sjukt inspirerad när jag var inne på Gynnings sida igår och klickade igenom hennes konst. Hon ställer ut i Ystad nu under konstrundan, men känner att det är lite långt att åka så kommer att ta en sväng i hemmatrakterna istället. Har blivit småkär i detta crazy objekt som ställs ut av en konstnär i Båstad. Får se, om vi slår till när vi är där..?:)

Jag och Blunder inledde påskhelgen med en långpromenad. Skönt att få se bevis på att våren äntligen är på intåg..Nu dricker jag citronte samtidigt som jag fortsätter med Hypnotisören,  har ca 100 sidor kvar nu.

Vad gör du denna långfredag?