Vårens första dag

Man ska inte längta bort sin tid. Men just nu kan jag inte låta bli. Jag bara längtar och längtar till lördag och till Halmstad teater och Lalehs konsert!
Så fort Laleh entrar scenen kommer jag att börja gråta. Jag är så fånig men jag gör alltid det när det kommer till henne.. Det är som att återse en kär vän som man varit borta från alldeles för länge.

Jag har största förväntningarna inför lördagens konsert och jag förväntar mig magi. Jag är övertygad om att jag inte kommer att bli besviken.



My Valentine

Snyggaste videon och snyggaste låten.
Man vill bara äta upp Natalie Portman. Inget fel på Johnny såklart men Natalie alltså. Awww!
Vackra skönhet.

Everybody else is doing it, so why can't we?

Idag har 90-talet snurrat hett i min Spotify på jobb. Först Cranberries samlade verk, följt av Alanis Morissette och som fin avslutning strax efter 15-fikan körde jag igång Counting Crows.

Ni vet, Mr. Jones and me...sha la la la la la..

Inte konstigt man blir sugen på att se Reality Bites nu eller någon annan klassiker med Winona Ryder.
Vad som helst funkar med Winona.



I guess you do the dirty now and I do the dancing, and once we were Baby and Johnny. In a small boring town where the winters were long and our real names were Frida and Jimmy.

I väntan på Frida Hyvönens To the soul lyssnar jag på det här..

The love of my life when I was a kid
Came by my house this morning
We used to dance the afternoons away with Kylie
Back when the nineties were dawning

The love of my life when I was a kid
Used to write me the sweetest letters
And one night he shot a couple of birds in a pool
Thought it was to impress me

He was my older brother’s friend and had a light around him
that would chase off any winter
He had no father and his mother seemed younger than ours
And he was a dancer

He had the keys to a place where we could practice
It felt almost like Dirty Dancing
Minus the United States and instead of a resort
it was the Folkets Hus basement

Well then I became a singer and he became a chimney sweep
And a hunter and a father of two so far
I got a grand piano and a house with a chimney
And this morning he came by to sweep it

And we sat on the steps to the house listening
To the birds of the coming spring singing
He said “get up on the roof and put up a net,
or they will build a nest in your chimney”

And when I touched his sweepers arm with my piano fingers
He said “watch Frida, your hands will get dirty”
And I felt like I had a fever

The dark powers, the mayflowers
The roads on which we travel
How he told me no and how my young heart broke
And how a cold new world unravelled

I guess you do the dirty now and I do the dancing
And once we were Baby and Johnny
In a small boring town where the winters were long
And our real names were Frida and Jimmy


In this tainted soul. In this weak young heart. Am I too much for you?

Sedan 1996 har jag alltid kunnat lita på Skunk Anansie i min hjärtesorg. Weak har alltid varit ett säkert kort när man varit som mest uppriven och förbannad. Men när ilskan övergår till uppgivenhet och så småningom likgiltighet plåstrar jag om mig med Hedonism och fantastiska Infidelity. Inte för att jag på långa vägar gör det lika frekvent som i min ungdom (tack och lov?) men visst är det befriande att ibland bara stänga in sig och låta musiken tala för allt som man känner och bara gråta. Gråta. Gråta. Bättre terapi finns inte. Att det sedan finns band, artister och låtskrivare som har förmågan att beskriva precis det man känner i ord och få det till musik är ju bara en så sjuk bonus att det finns inte.

Tack Skunk Anansie för att jag aldrig behövt vända mig till någon hjärnskrynklare. Ni har ingen aning om hur många gånger ni räddat mig.


Video Games

Lana del Rey är så snygg att det gör ont att titta på henne.
En vacker sång och video på det lindrar inte smärtan. Tvärtom.




Föddes på gator och torg, noga med nycklar och jargong

Exakt två månader kvar nu. Längtar..




First love never die

Mänskligheten. Ibland tappar jag all tilltro fast jag inte borde. Jag vet bättre än så. Men, idag är en sån dag. Så upptäcker jag Sokos nya video och inser det självklara, störst av allt är kärleken. Ingenting annat spelar någon roll.

Alltså dessa goa ungar, kan man annat än älska dem?



I'm bulletproof, nothing to lose. Fire away!


Some die young

Älskade Laleh väcker liv i mitt musikhjärta.
Här är första singeln och videon från Sjung. Sätter ribban högt för musikåret 2012.



Nothing's indestructible

En dansande Madonna i all ära. Jag älskar hennes upptempolåtar men med handen på hjärtat så äger hon som allra mest när det kommer till balladerna. Den senaste -Masterpiece- är inget undantag.
För fler ballader, se t.ex:

Crazy for you
Live to tell
The look of love
Promise to try
Oh father
This used to be my playground
Bad girl
Rain
Take a bow
You'll see
You must love me
Drowned world/Substitute for love
Frozen
The power of goodbye
Nothing fails
Intervention
Isaac
Devil wouldn't recognize you


Masterpiece

Madonna på Golden Globe igår.
Stunningly beautiful♥



And then I lose all hope and just let go. No, don't let go. All is unpredictable!

Lalehs turnédatum för 2012 släpptes idag och jag skiner som en sol. Den 30:e mars spelar hon i Helsingborg och gissa om jag kommer att vara där..:) Och så kommer nya skivan i januari. Jag kan nog faktiskt inte tänka mig en bättre start på 2012.

Även om 2011 övervägande har varit det bästa året i mitt liv så fick jag ingen snäll start. Snacka om att jag kommer att ta igen det på det nya året. Jag är bara så redo för 2012.





Killing me softly

Sjukt snygga Beyoncé! Älskar Countdown. Den ger mig energi!!!!!:)



Let's join the party

Jag och Micke ska på maskerad i början av 2012. Det kommer lätt att bli årets happening! Allra bästa Pillan bjuder in till stor fest och maskerad när hon ska fylla the big 30. Och nu funderar jag för fullt på min kostym. Nu när tillfälle ges tänker jag SÅKLART passa på att gå som Madonna. Frågan är bara vilken epok i hennes karriär som jag ska välja att gestalta? Svårt beslut. 80-tal eller 90-tal?
Där är jag just nu.


Hur ska man älska någon som har älskat någon förut?

Frossar just nu i Melissa Horns texter. Herregud vilka texter! Magiskt.
Snygg är hon också.

Det är vår
Och varmt
Och fullt med folk på stan
Och jag har köpt nya solglasögon och gömt mig i dom hela dan
Är du kvar?
Där du var
Jag har slutat gå förbi
Det är nog bäst för båda om jag försöker låta bli

Vem, lämnade vem?
Jag är inte över dig än

Jag grät
Och vi kysstes
Fast jag borde ha bett dig å gå
Och jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå

Det är ljust snart, jag vet
Men än så känns det kallt
Och gissa vad du glömde, den hänger runt min hals
Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls


Ängeln i rummet

Laleh är ängeln jag ser ♥


Even in the best of days, love will be hard and hearts will be faking

I can't afford this heart,
still I am responsible if it will fall apart
Believe me,
I don't want to go


Moa Lignell skriver låttexter som får mig att gråta.
Hon är kanske inte årets vinnare i Idol 2011 men bara hon fortsätter att skriva så är jag lycklig.


Så mycket bättre

Den här lilla hösthälsningen värmer i hjärtat. Och som Laleh lyser i Så mycket bättre. Ett musikaliskt geni.
Jag är kär igen ♥


The scent of magic, the beauty that's been when love was wilder than the wind.

1989 såg jag Roxette på Sofiero. Det var mitt i hypen kring Look Sharp! och Roxette var det bästa och största som fanns i min värld just då musikmässigt talat. Marie var cool och jag var lite smygkär i Per, såklart. 1989 var jag bara 9 år och måste tyvärr erkänna att jag inte minns mycket från själva konserten mer än att jag var där, med en stukad fot som gjorde sjukt ont. Dagen innan var jag med i någon gungtävling på Viskängen där jag och mina vänner tävlade i vem som kunde gunga högst och hoppa längst. Jag landade snett på något vis och satte mig i sandlådan med foten under mig och det var inte så skönt. Jag minns att jag var jätteorolig att jag inte skulle få gå och se Roxette dagen därpå för mamma, nu när jag varit så klantig och stukat foten. Men jag fick gå, så gott jag kunde:)

Ikväll spelar Roxette på Tivoli i Köpenhamn och självklart drar jag och min bror och våra kärlekar dit för att få uppleva våra barndomsidoler på nytt. Jag räknar inte med att magin eller nostalgin har överlevt dessa 22 år som passerat. Men jag är nyfiken på att få se och höra dem 2011 och hur de levererar sina fantastiska, tidlösa och odödliga hits.  Kanske fäller jag en tår eller två när det blir dags för den här låten, om nostalgins vindar sveper över mig. Som en hyllning.
För minnenas skull.



Tidigare inlägg
RSS 2.0