LucyVida

Ur "Kära Dagbok":

10 december, 2007:

Det känns som att jag håller på att förlora allt som
har någon betydelse för mig.
Så är det nog.
Jag har faktiskt aldrig känt mig såhär ensam.
Frustration är en annan känsla.
Jag får ingen respons från N, trots att jag kryper.
Det säger väl egentligen mer än vad jag vill kännas vid.
Det är verkligen över och vi har ingen kontakt.
Jag är som bortblåst, raderad ur hans system.
Det känns jättemärkligt.
Jag tror aldrig att jag kommer att kunna älska någon igen.
Man blir äldre.
Tröttare.
Jag är inte lika sugen på livet som jag var förut.
Jag har ingen lust till någonting längre.
Lustigt, han lämnade mig för att förskona mig från sin depression.
Och här sitter jag och känner inte igen mig själv längre.
Det känns som att jag åkt på hans sjukdom.
Jag är bitter.
Saknar livsgnistan.
Farligt.

Kram Lucy