LucyVida

Igår gjorde jag upp med min barndom och mitt förflutna. Låter megadramatiskt men det var det inte. Inte på något sätt. Men äntligen har jag ro i min själ. Jag kan nu luta mig tillbaka och lugnt konstatera att mina barndomsdrömmar är fullbordade och uppfyllda. Jag har sett Madonna live, jag har nu även upplevt Kiss live. Vi snackar då old school Kiss med smink, bomber, sönderslagna gitarrer etc. etc. Hela kitet bjöds det generöst på igår. Ja, jag har funnit ro. Jag har upplevt samtliga förebilder och vägvisare från barndomen live, på riktigt. Vi har  nu åtminstone vid ett tillfälle (vad gäller Madonna även två..) andats samma luft på ett och samma ställe, vid en och samma tidpunkt. Det är verkligt nog för mig, fastän det samtidigt känns overkligt att det faktiskt har hänt, på riktigt. Vilken nostalgitripp jag gjorde igår, vilken resa! Jag är så sjukt tacksam och glad för min uppväxt och min barndom som i alla tider, så långt tillbaka jag kan minnas, har varit fylld av ovannämnda musikaliska fenomen. Ingenting hade jag önskat annorlunda, ingenting hade jag bytt bort denna tid mot även om jag så haft möjligheten. Cirkeln är sluten. I feel complete.