It's a nice day for a white wedding

När det kommer till Idol 2010 så kan jag inte göra annat än lägga min röst på Jay. Att se honom stå där på scen för mina tankar direkt tillbaka till högstadiet, bogartsgänget och allt vad det innebar. När Jay genade tvärs över skolgården i slitna jeans, rutig flanellskjorta och med en cigg i munnen kunde det lika gärna varit Kurt Cobain. Eller åtminstone Kurts spöke. Kärleken till musiken har alltid lyst igenom. Vi visste alla att Jay skulle kunna bli något stort bara han förvaltade sina tillgångar väl. När jag såg Jay framföra Black Jesus vid sin första audition för Idol blev jag därför allt annat än förvånad. Stolt, rörd och glad var jag men förvånad? Icke. Men Jay, what took you so long? Nåväl, sent är absolut ljusår bättre än aldrig och jag ser fram emot många spännande fredagsfinaler som vi kommer att sitta bänkade framför tv:n och rösta på Idols klaraste rockstjärna!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0