LucyVida

Ur "Kära Dagbok":

20 januari, 2008:

Nästan en månad har gått sedan jag skrev sist.
Känns inte så.
Tiden går ganska fort, nästan flyger förbi.
Men mitt hjärta hänger inte med i samma takt.
Mina känslor för N har inte degraderat ett uns sedan jag skrev sist.
Däremot har en allt större uppgivenhet uppenbarat sig.
Jag kämpar inte längre för honom.
Jag har insett att det tjänar ingenting till.
Han vill inte ha mig längre.
Jag trodde aldrig att jag skulle tänka de orden, aldrig.
Men så är det.
Jag är långt ner i skiten.
Känner faktiskt inte igen mig själv.
Känns dessutom som att alla andra i min omgivning rör sig just nu,
medan jag står still.
Det gör mig också ganska vilsen.
Men inser samtidigt att jag kan bara ta en dag i taget.
Jobba på att nöja mig med att för tillfället endast överleva.
Det är en tuff utmaning.
Men jag vill tro att min tid kommer,
både vad gäller karriär, kärlek och familj.
Kommer förmodligen aldrig att få uppleva allt.
Men får jag önska åtminstone en av de tre så går ju kärleken först.
Tveklöst.
På den punkten har jag svårt att se att jag någonsin kommer att förändras.

Kram Lucy