LucyVida

Jag skriver ganska ofta om orättvisor men faktiskt så är livet bra orättvist ibland. Här satt jag på mina höga hästar i slutet av 2010 och tänkte att 2011 skulle bli mitt år. Tyckte att jag förtjänade det, att det var min tur nu. Men 2011 hann knappt börja innan första bakslaget kom, som en käftsmäll med posten dessutom. Och nu kommer jag att få leva med den här oron åtminstone 6 månader till. Med lite grundläggande matematik kommer vi snabbt fram till att om 6 månader, ja då återstår inte så värst mycket av det här året. Men vadå, vi har ju alltid 2012..

Ett pissigt år, det är vad det är so far. Jag vet att detta året kommer med så mycket gott också men just nu, i det här ögonblicket och efter den här eftermiddagens prövningar, kan jag inte känna det. Må vara att jag överdramatiserar det som sker mig, min kropp och mitt liv. Men idag är jag faktiskt helt knäckt.