En vän med en bäddmadrass
Jag måste berätta om en vän. Hon är så mycket mer än bara en vän. Hon är en ängel. Ja, jag tror på änglar. Jag tror på änglar bland människor. Varför är min vän en ängel? För att hon tar hand om och bryr sig om människor som inte riktigt kan ta hand om sig själva. Varje morgon när hon går till bilen för att köra till jobbet passerar hon en man som har fått bygga sitt eget hem bland bråten, träd och buskar. Han har inget riktigt tak över huvudet. Ett sånt som du och jag har. Han har ingen värme och ingen eld om han inte gör upp en brasa att själv hålla liv i. Han har inga element att vrida på när han fryser. Han bor i ett skjul. Året runt. Jag vet inte hur långt steget är från att ha fyra väggar och ett tak till ingenting. Jag vet inte hur man hamnar där. Kanske fanns det aldrig något alternativ från start eller så fanns det kanske det. Oavsett. Det är inte min sak att döma eller bedöma. Min vän har förmågan att se människor. Alla människor. Både de som bor i hyreshus och i skjul med endast stjärnorna som tak. I början småpratade de bara lite, inte mycket mer än ett "hej" egentligen. Inte mycket mer krävs. Ett "hej" kan förgylla en annan människas dag på ett sätt som du och jag kanske aldrig riktigt kommer att förstå. Genom att säga "hej" bekräftar jag dig. Och när jag bekräftar dig så finns du. Existens och synliggörande. Det är av betydelse.
Ibland när hon kommit förbi efter jobb har han inte varit där, på flera dagar. Då blir min vän orolig. Hon bara är sån. Men oron blir stillad när hon ser honom igen. För det gör hon till slut. Han tycks alltid komma tillbaka. Ibland ger hon honom pengar. Ibland ger hon honom en kaffe eller en macka. Någon gång har hon hängt en flaska Explorer i en påse när han inte varit "hemma". Ja du läste rätt. Sprit. Det är väl inget sätt att hjälpa honom ur hans misär direkt? Förmodligen inte. Förmodligen är inte rehab eller en helg på närmsta avvänjningsklinik något som står särskilt högt på hans to-do-lista heller. Nej, spriten hjälper honom kanske inte bort från sin tillvaro men den hjälper honom kanske att hantera den. Just idag. När mörkret, hösten och vintern tar vid och det blir kallt och fryser på. Jag har ingen aning. För jag har aldrig varit där. Jag har en kalender som jag planerar mina dagar, veckor och ibland månader i. Vad planerar han? Planerar han ens? Förmodligen inte. Det handlar om att ta sig igenom dagen eller kanske till och med de närmsta timmarna. Oavsett. Hur han gör det eller vilka medel han tar till är inte heller min eller någon annans sak att döma eller bedöma.
För några dagar sedan gick min vän förbi mannen i skjulet för att ge honom sin bäddmadrass. Hon hade köpt en ny till sin säng och tänkte att istället för att bara slänga den gamla så kunde den kanske göra nytta hos honom istället. Han var inte där just den morgonen så hon lämnade madrassen vid sidan. Lite gömd, sådär. Och igår, när en annan vän promenerade förbi på eftermiddagen hade hon sett den här mannen ligga helt invirad och dubbelvikt i sin nya madrass. Han såg ut som en hamburgare. Han gottade sig och såg så nöjd ut. Han njöt. Den gamla, tunna och skitiga madrassen han tidigare sovit på låg nonchalant slängd utanför hans hem. Kasserad. Utbytt. Till något bättre.
Jag har egentligen inget mer att säga om det här. Jag var bara tvungen att berätta om min vän. Som ser andra människor. Jag älskar henne så för det där med madrassen.. Damn alltså.
Ibland när hon kommit förbi efter jobb har han inte varit där, på flera dagar. Då blir min vän orolig. Hon bara är sån. Men oron blir stillad när hon ser honom igen. För det gör hon till slut. Han tycks alltid komma tillbaka. Ibland ger hon honom pengar. Ibland ger hon honom en kaffe eller en macka. Någon gång har hon hängt en flaska Explorer i en påse när han inte varit "hemma". Ja du läste rätt. Sprit. Det är väl inget sätt att hjälpa honom ur hans misär direkt? Förmodligen inte. Förmodligen är inte rehab eller en helg på närmsta avvänjningsklinik något som står särskilt högt på hans to-do-lista heller. Nej, spriten hjälper honom kanske inte bort från sin tillvaro men den hjälper honom kanske att hantera den. Just idag. När mörkret, hösten och vintern tar vid och det blir kallt och fryser på. Jag har ingen aning. För jag har aldrig varit där. Jag har en kalender som jag planerar mina dagar, veckor och ibland månader i. Vad planerar han? Planerar han ens? Förmodligen inte. Det handlar om att ta sig igenom dagen eller kanske till och med de närmsta timmarna. Oavsett. Hur han gör det eller vilka medel han tar till är inte heller min eller någon annans sak att döma eller bedöma.
För några dagar sedan gick min vän förbi mannen i skjulet för att ge honom sin bäddmadrass. Hon hade köpt en ny till sin säng och tänkte att istället för att bara slänga den gamla så kunde den kanske göra nytta hos honom istället. Han var inte där just den morgonen så hon lämnade madrassen vid sidan. Lite gömd, sådär. Och igår, när en annan vän promenerade förbi på eftermiddagen hade hon sett den här mannen ligga helt invirad och dubbelvikt i sin nya madrass. Han såg ut som en hamburgare. Han gottade sig och såg så nöjd ut. Han njöt. Den gamla, tunna och skitiga madrassen han tidigare sovit på låg nonchalant slängd utanför hans hem. Kasserad. Utbytt. Till något bättre.
Jag har egentligen inget mer att säga om det här. Jag var bara tvungen att berätta om min vän. Som ser andra människor. Jag älskar henne så för det där med madrassen.. Damn alltså.
Kommentarer
Trackback
