LucyVida

Den här veckan har varit en enda stor känslostorm. Jag har känt allt och inget. Pendlat mellan tvivel i min omgivning och hopp inför framtiden. Känt mig besviken och lycklig på en och samma gång. Gjort en kortare resa tillbaka till mitt 90-tal samtidigt som jag aldrig varit så närvarande i mitt nuet som jag är just nu. Hjärnan och hjärtat hänger inte riktigt med alltid men det är helt ok. Det får nog vara så ett tag. Det känns som att halva jag står med en fot i mitt gamla liv för något annat känner jag inte till, än. Den andra halvan är på väg in i en framtid som är helt obevandrad och lite läskig, faktiskt. Men som sagt, det är helt ok.

Och vilken kylig påskledighet det har varit. Jag längtar och längtar efter en varmare vår och så småningom sommar. Det är väl därför kylan och regnet som nu är känns så himla tungt. Varmt har det dock varit i hjärtat de dagar som nu passerat. Påsken har spenderats med familj och vänner. Precis som det ska vara.

Och nu har jag ägnat den senaste timmen åt att snyfta till sista avsnittet av 30 grader i februari. Kommer att sakna dem allihop!

Och nu är vi redo för en ny arbetsvecka (?)