LucyVida

Living the dream with Blunderhead and our son Love!

Så bryter vi tystnaden

Så har jag nått vecka 42 och en fullgången graviditet, MEN fortfarande ingen bebis på utsidan.

Är det möjligt? Ja det är fullt möjligt även om det förvånar fler än jag trodde. Jag har varit inne på det här förut. Som gravid får man höra alla möjliga historier. Många behöver och vill lätta på sitt hjärta hur det var för just dem. I början upplevde jag det som bekant väldigt tröttsamt men jag har lärt mig att stänga av med tiden. Intressant är dock att jag såklart fått höra om såväl de kvinnor som fött för tidigt, exakt på det datum som bebisen varit beräknad till och de som då gått över tiden, precis som jag själv.

Trots att det ena inte är särskilt mycket ovanligare än det andra lämnar det väldigt många förvånade att vår bebis fortfarande inte tittat ut. Och alla dessa kommentarer. Än en gång.

 

Fast det är mesigt av mig så har jag dragit mig för att lämna lägenheten den senaste veckan. Jag är rädd för att behöva möta någon jag känner eller en granne i trappen och liksom behöva förklara och försvara mig om varför jag fortfarande går här med min mage. Värst och mest burdusa är fortfarande människor som jag dessutom inte känner mer än ytligt. Kommer aldrig att förstå det..

 

Igår när jag varit ute och promenerat med Carin tog jag, efter hyfsat långt övervägande, inom närbutiken för att handla. Micke har skött den biten den senaste veckan men jag var ju ändå ute och det är ju löjligt att man ska känna ångest för att gå och köpa en liter mjölk så jag gick in.

Väl framme vid kassan när jag skulle betala fick jag höra att "har han inte kommit än" och "du måste ju gått minst 3 veckor över tiden nu". Och än en gång finner jag mig själv stå där och förklara och försvara mig. "Jag har verkligen gjort allt för att han ska komma ut". "Allt by the book". "Nej så länge har jag inte gått över, det är faktiskt bara 2 veckor nästa vecka". Jag är så sjukt dum och det irriterar mig att jag låter andra få mig att känna mig som ett freak.

 

Det är inte onormalt att gå över tiden. Igår fick jag lära att i vissa länder får man sitt förlossningsdatum satt till först vecka 42. Jag har ingen aning om varför man i Sverige får sitt datum i vecka 40. Men det är inget ovanligt att föda i vecka 42 när graviditeten är fullgången! Självklart hade väl jag också önskat att bebisen skulle kommit tidigare, gärna innan vecka 40. Vem gör inte det? Man ställer in sig. På det där jäkla datumet. Det är något jag har lärt mig om det blir en bebis nummer 2. Jag kommer inte att avslöja utsatt datum. Aldrig igen. Det är inte bara omgivningen som är påfestande i den frågan. Det söker ju även mig såklart. Om alla andra undrar och tycker det är konstigt att man passerat "bäst-före-datum" (?) med min marginal. Hur tror ni då att jag känner som dessutom är förstföderska och livrädd för att något ska vara fel.

Hur tror ni att jag känner?

 

Men det är inte långt kvar nu. Jag kan se slutet på min graviditet och det ger mig ny energi. Kanske att mina målbilder har förändrats något. De handlar mer om mig själv just nu och när jag kan börja använda den och den tröjan och känna mig fin. Min nya jacka, när den äntligen kommer att gå och knäppa! Sånt som rör enbart mig och mitt eget välmående tänker jag mycket på nu och det ger mig kraft. Att orka de här sista dagarna.

 

Vecka 42.

 

 

 

 

 

http://www.barnmorska.net/blogg/29-blogg/267-ga-over-tiden.html
Intressant läsning! KRAM!

Vet inte varför kommentaren blev anonym men det var jag som skrev! Vet att jag läste någonstans att i nåt land så får man liksom 42 veckor som "sista datum" (eller var det önsketänkande att jag läste det..?) Så man får mer som en tidsperiod när ungen kan födas! Men det är väl just för att det räknas ju inte som att man har gått över innan dess. Stora kramar igen!

Lisa, tusen tack för tipset om den där artikeln! Känner mig ännu mer normal och än mindre freak efter att ha läst den.

Kram!

Hon som har skrivit det är ju en sån där über-barnmorska i Stockholm. Det är hon som har uppfunnit dyktekniken om du har läst om den. Så hon vet vad hon snackar om! :)

Vackra du. Snart är han här. Skickar lite extra ork och kramar.

Du är ju så fin! Jag tänker på dig! Kram