De största orden förtjänar mer än att gömmas och glömmas bort i skrivbordslådan
När jag träffade dig var jag livrädd för kärleken.
Det kanske låter som en klyscha men det är verkligen så att kärleken kommer till en när man minst anar det. När man absolut inte räknar med det. När man precis förlikat sig med sitt liv som singel. Så var det i alla fall för mig.
Det var en iskall och stjärnklar novemberkväll 2008 när du och jag, där någonstans under stjärnorna, möttes på dansgolvet. Och sedan den kvällen har vi väl egentligen aldrig lämnat det.
Vi dansar fortfarande, du och jag.
Vi dansar fortfarande, du och jag.
Jag vet att jag var lite eller ganska så svår till en början. Min tro på kärleken och framförallt den varaktiga kärleken hade gått i ide för längesen. Men så träffade jag dig. Och alla föreställningar jag haft, allt jag tidigare upplevt krympte och blev till ingenting. Du kom in i mitt liv och vände upp och ner på hela min tillvaro. Jag var inte beredd på det så kanske var jag lite sval. Men med all den kärlek som finns i dig och som du överröste mig med från start var det svårt att inte falla. Det gick bara inte. Så jag föll för dig, som du föll för mig och aldrig har vi väl slutat att falla. Tillsammans faller vi fortfarande för varann.
Jag vet ingen som är som du. Du ser och hör mig på ett sätt som bara du kan och du överraskar. Jag, som gärna pratar på om kärleken utan att alltid själv lägga på minnet vad jag sagt, minns den där dagen när jag kom hem från jobb och du mötte mig med dina hörlurar och bad mig att sätta mig ner och lyssna. Och vips så hade alla stora ord om dig, om mig, om oss, ja, allt jag sagt, blivit till en sång. Och många gånger är det väl så det är med oss, våra sånger, och vårt liv i stort. Att det är jag som pratar och du som tonsätter. På bara några minuter lyckades du förvandla en helt vanlig tisdag till ett guldkorn. En dag och ett minne som jag väljer att spara och gömma i mitt hjärta. Jag gömmer många guldkorn därinne ska du veta.
Med dig är vardagen aldrig grå och alldaglig.
Jag berättar och du färglägger och tillsammans skapar vi musiken.
Du och jag.
Jag berättar och du färglägger och tillsammans skapar vi musiken.
Du och jag.
All din kreativitet, hängivenhet och ditt driv när det kommer till musiken, till ditt jobb på HD och till ditt eget företag är så inspirerande och det smittar av sig. Din begåvning har tagit dig långt, ingen tvekan om saken men din ödmjukhet till det du gör och till dina medmänniskor vill jag tro har tagit dig ännu längre. Hur många gånger kan man egentligen bli månadens medarbetare eller månadens producent? Jag klagar inte, att få gå på restaurang har kommit att bli en gyllene del av vår vardag tack vare alla presentkort som du cashar in.
Skämt åsido.
Du är älskad och omtyckt av alla i din omgivning. Det är fullt förståeligt. Du förstår, det går inte att INTE älska dig. Kärlek och mod skapar framgång och älskling, hela du är som ett enda stort, öppet och varmt hjärta. Något som jag älskar och beundrar dig extra mycket för är din totala orädsla och öppenhet för det främmande och din avsaknad av fördomar. Du dissar inget och ingen. Du är så generös med din kärlek och det gör dig till en hjälte. Min hjälte, och alla andras.
Jag vet ingen som är så modig som du. Du visar att ingenting är omöjligt och som du inspirerar. Du har upptäckt sidor hos mig som jag inte visste fanns. Du gör mig kreativ och du får mig att våga tro på mig själv. Att jag kan bättre. Du får mig att vilja mer. Eller rättare sagt du får mig att vilja överhuvudtaget.
Ja nog var jag rädd för kärleken när jag träffade dig, Micke.
Men egentligen så visste jag inte vad kärlek var.
För kärleken är ju Du.
Men egentligen så visste jag inte vad kärlek var.
För kärleken är ju Du.
Och med dig vid min sida behöver jag aldrig mer vara rädd.
Kommentarer
Trackback
