Det är okej
Det är okej att gråta när andra ser på.
Men det är lättare gjort i stunder av ensamhet.
Jag älskar mitt liv idag men det är ändå okej att sakna tider som varit och som aldrig kommer igen så mycket att det brister i hjärtat då och då.
Det är okej att vara 33 och bli full på tequila en utekväll och dansa till 90talshits hela natten. Men man bör betänka konsekvenserna utav det en extra gång. Det kan vara skillnad på att vakna upp bakis när man är 33 jämfört med 23.
Det är okej att vara lycklig men ändå gråta floder som om man inte vore det.
Det är också okej att känna sig otillräcklig i ett större perspektiv.
Man kan inte ensam rädda hela världen.
Det är inte okej att känna sig otillräcklig tillsammans med sin partner.
I sådana fall har båda någonting att jobba med.
Det är okej att vara såväl 13 som 30 eller 60 och känna att du upplever den största möjliga smärtan i livet. Din sorg är endast din egen. Den är inte jämförbar och har heller inget med din ålder att göra.
Detsamma gäller för kärleken.
Det är okej att känna sig lyckligt lottad för att man har en handfull riktigt goda vänner med en lång och rik historik i bagaget. Men man bör vara medveten om att relationer är något man förtjänar och har egentligen ingenting med tur att göra. Har du riktigt fina vänner så är du tveklöst ganska okej du med.
Och var då rädd om dom.
Vännerna alltså.
Det är också okej att tro att du har tur i kärlek när du säger att du lyckligtvis träffat mannen eller kvinnan i ditt liv. Men faktum är att samma gäller här som i ovanstående. Din kärlek har snarare med ditt goda omdöme att göra än någonting annat.
Det är mer än okej att vara stolt över sig själv, människor, händelser och saker som sker i ens liv. Men man får akta sig för att framstå som för skrytsam. Avundsjukan lurar där man minst anar det och den kan te sig både smaklös och ful.
Det är okej att tycka att pengar och karriär är större och viktigare än kärleken. Men oj så olika du och jag är isåfall.
Det är okej enligt somliga att tycka att pengar och karriär går före barnet som kanske är. Men om du lever så. Förvänta dig aldrig något tillbaka.
Det kommer garanterat aldrig att falla väl ut.
Till mina flickvänner
Bara några rader, ett blygsamt litet rim.
För två år sen jag skulle fram till altaret gå.
Men det hade aldrig funkat utan vännerna små.
En möhippa av rang, med glitter, kärlek och drag.
Jag fick den allra bästa. Jag minns den än idag.
Pillan, du var tidig med smink, fix och bestyr.
Du lura mig i fällan med snack om färg och frisyr.
Ett plingeling på dörren. Helt plötsligt var alla här.
Tjejerna i mitt hjärta, alla er som jag håller så kär.
Ni packade min väska och tog mig ut på vift.
Förväntningarna växte utan överdrift.
En champagnefrukost som få, bästa mamma dukat med glam.
Hon är kvinnan i mitt liv som alltid lett mig fram.
Bland bubbel, skratt och glädje, min förvandling började ske.
Mitt åttiotal med våfflor och fluff, jag snart skulle få se.
Jag borde nästan anat varthän vi skulle gå.
Så såg jag Ann Wilsons danslokal och ropa bara åh!
Här blev jag stylad av Carin, min dansinstruktör och vän.
Dig har jag känt sen jag var 3. Vår kärlek den håller än.
Discodans och uppvisning. Nu trivdes jag som få.
Men var fanns mikrofonen?
Min skönsång jag fick avstå.
Sen bar det av mot Kullagatan. Där skulle jag trampa juice.
Med brudslöja och glitter i hår jag kämpa med röder nos.
En paus jag tog med Lotta, min extramamma och vän.
Ditt tal på vårat bröllop. Jag skrattar åt det än.
Nästa stopp var pool och spa.
Nu var jag en prinsessa.
Vi bubblade i timmarna två och behövde inte stressa.
Sen gjorde vi oss fina med smink och partystass.
Nu var vi alla redo för en kväll av högsta klass!
På väg mot nya äventyr och kameran går het.
Nu tas det finaste fotot. Det är nåt jag vet.
Vi gladeligen poserar. Det har vi alltid gjort.
Sabina, min fina. Ett halvt liv vi nu har.
För mig så är det stort.
Så hamnar vi på Stinsen och jag tror jag ska få
en sunkig köttbit dränkt i bearnaise.
Det tror jag nästan på!
Men vi ska ut på havet. Och mitt i böljan blå,
serveras det skaldjur, fisk och champagne
som ingen kan motstå.
Nu har vi snart en heldag och timmen börjar bli sen.
Och jag bara beundrar Celine där i sitt sken.
Gravid men inte trötter. Du orkar varje tag.
Alltid vid min sida. Du är hjärtat i mitt lag.
Så går vi så iland igen och natten den är vår.
Nu väntas en drink och shot eller två
och ingen verkar svår.
I dimman sen vi dansar och kjolen är för kort.
Men Emma, lilla sötnos. Dig tappar vi visst bort?
Fast bara för en stund. En kort liten sekund.
Sen var du där igen.
Precis som det ska vara med dig, min kära vän.
Och så var festen över. En dag av lycka och rus.
Och än så finns det någon jag inte nämnt i mitt hus.
Hon som fixar allt. Min möhippa. Mitt liv.
Hon som alltid funnits där.
Min hjälte och mitt driv.
Vad vore väl jag utan dig,
min käraste, endaste fru.
Nu måste du ha gissat vem.
Jenny, det är ju du.
