LucyVida

Nu är det mer än en vecka sedan vi kom tillbaka från Hurghada och landade i kalla Sverige igen. Som vanligt, när man jobbat några dagar och kommit in i vardagen igen..vilket man gör alltför snabbt, så känns den där solveckan mest som en dröm. Det var sjukt underbart och välbehövligt att komma iväg och få se sol och LJUS i sju dagar, något som jag var helt utsvulten på när vi åkte. Det var en vecka full av avkoppling, egen tid och tid för varandra som ni alla förstått vid det här laget..:) Att Blunder skulle fria just där och då var absolut inget som jag räknade med heller. Man kanske kan tro det eftersom jag ÄR romantiker och gärna pratar om bröllop och giftermål både här på bloggen och utanför..men faktiskt så blev jag rejält överraskad och fann mig knappt att svara. Kanske är det mitt självförtroende som sviker mig då och då som blockerar mig från att tro att jag skulle få vara med om något så fantastiskt och romantiskt på riktigt och inte bara i drömmen! Det är svårt att återge precis hur frieriet gick till, var så många känslor inblandade att det blir klurigt att få ner rätt känsla och stämning i ord. Men allt skedde i sin enkelhet, på vår tredje dag i Hurghada då vi var på en jättemysig restaurang. Nu när jag tänker på det i efterhand var allting verkligen perfekt just vid det tillfälle som det hände. Vi hade precis avslutat den bästa måltiden dittills på semestern, det godaste vinet var uppkorkat och helt plötsligt, mitt i ett samtalsämne, utbrister Blunder: "Jag tänker inte gå ner på knä". Jag förstår ingenting, men ändå lite..det börjar snurra (INTE pga. vinet..:) och det känns som att jag lämnar min egen kropp för några sekunder. Vet att det låter helt sjukt, men kan inte beskriva det på något annat sätt! Jag svarar: "Vadå gå ner på knä??" och Blunder tar fram en ring och fortsätter: "MEN, vill du gifta dig med mig, Lucy?" Jag blir helt ställd..paff eller vad man nu säger, finner mig inte riktigt, tar fram den bästa självförsvarsmekanism jag har och lägger över det på Blunder när jag utbrister: "Men är du säker på att du vill ha mig???" Ser att Blunder blir ännu mer nervös, en motfråga hade han varken tänkt sig eller hoppats på i det läget och han svarar tillbaka något i stil med: "Det är väl klart att jag vill, annars hade jag inte friat!" Och då, äntligen släpper det för mig, jag förstår att det är sant..blir rörd, tårarna börjar falla och jag svarar honom:"JA!" sådär en miljon gånger efter det. Blunder blir lättad vilket helt plötsligt blir så uppenbart tydligt, jag får veta att han burit på den här ringen några dagar nu och väntat på rätt tillfälle..och äntligen så infann det sig. Nåväl, som sagt svårt att återge till hundra procent här:) Men kvällen fortsatte i kärlekens och festens tecken..När jag svarat ja och vi tjutit tillsammans ett tag så beställde vi in ett par Mojitos och det bara fortsatte..och vi drog vidare från ställe till ställe, berättade om vår kärlek för alla vi träffade på och sjöng "Living on a prayer" (!) tillsammans på en karaokepub. Fler discon blev det på det och vi dansade och mös och hade en helt underbart romantisk kväll tillsammans!:) Låter kanske klyschigt men det var verkligen så det gick till och med facit i hand hade jag inte velat att det skulle gått till på något annat sätt, allt var PERFEKT.♥ Många har såklart frågat när bröllopet blir och om det blir redan i år..men det blir det inte. Nästa år, någonstans i augusti-oktober kommer vi att säga ja till varandra igen..Ska försöka sansa mig då, inför vänner och familj, och inte börja tjafsa om huruvida Blunder är säker på att han FORTFARANDE vill ha mig eller inte..;)