LucyVida

Igår var det pojkarnas dag. Eller ja, Mickes dag framförallt:) Och jag är så sjukt stolt över mig själv att jag inte råkat försäga mig eller avslöja någonting. För tro mig, det har funnits tillfällen. Oh yes.
Men Micke anade ingenting. Han blev helt tagen på sängen. Överraskad. Lite chockad. Sjukt glad:)

Och vilken dag, kväll och natt boysen har haft! När jag, Jenny och Sabina mötte upp killarna på Gert-Connyz framåt småtimmarna var det så mycket kärlek i luften. Stämningen var på topp. Micke var (packad) lycklig:) Han strålade. Min älskling förväntar sig aldrig någonting men förtjänar hela himlen. Han är den mest osjälviska person jag känner och det här var stort för honom. På vår promenad hem var han så rörd att han inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det är allt annat än en självklarhet att det blir succé när man samlar ett gäng personer som kanske inte vanligtvis brukar umgås i just den konstellationen. Någon känner kanske ingen alls egentligen men vill vara med ändå just för att lära känna. För att det blir så mycket roligare då. Och det blir det ju. Alla var där för Mickes skull igår och det blev så bra:)
Befintliga vänskapsband har stärkts. Nya vänskapsband har knutits.
Det är det som är kärlek.

All kärlek till världens bästa Håkan som styrde upp och fick ihop det här järngänget:) Och tack igen och igen för att du ordnade en så underbar dag för min älskling. Ett minne för livet. Vi älskar dig ♥