LucyVida

Alltså det här med att inte kunna somna när klockan är alldeles för mycket, dels för att man är för övertrött och dels för att man inte riktigt vill att morgondagen ska komma. Vi började prata danska med varandra och aldrig har väl svenskdanska låtit så roligt och fånigt. Och när vi skrattade som allra mest slog det mig hur lycklig jag är med honom och hur glad jag är att vi aldrig kommer att bli sådär tråkigt vuxna. Det finns liksom inte och det känns så sjukt befriande.

Med honom är jag fri att vara vem jag än vill vara och hur jag än vill vara. Det tog mig 28 år att inse vad det handlar om. Bättre det än aldrig.

Och vad handlar det om?
Skrattanfall. Vackra händer. En improviserad dans.
Att somna i varandras armar som om det inte fanns en morgondag att ha ångest över.