LucyVida

Inatt drömde jag att jag stod klädd och färdig i min brudklänning och kramade min mormor jättelänge. Det var ingen glad kram. Vi var båda ledsna och jag förstod inte riktigt varför. Jag sökte frågande min mammas blick som stod en bit ifrån oss. Men hon bara tittade ner. Det kändes så verkligt och jag förstod inte sorgen jag kände. Mormor var ju där. Som om hon aldrig lämnat. Men så vaknade jag och med ens blev det klart varför jag var så ledsen.
Mormor finns ju inte längre. Hon kan inte vara med och uppleva vårt bröllop.

Lustigt. Under mina 30 år som jag fick med mormor sa hon allltid till mig när jag var ledsen eller hade ont att "det går över när du gifter dig".

Det tror jag inte.